Detta är framförallt en musikblogg, men givetvis måste film få implementeras ibland. Speciellt så dålig film som den här.
Jag gillade inte direkt Jalla Jalla. Förutom Tuva Novotny som alltid är en pärla var den ganska fånig. Kopps var något av en repris. Sen gav jag upp. Jag har inte sett hans seriösare filmer vilket jag kanske borde men inte pallar.
Men nu har nog i alla fall Josef Fares överträffat sig själv i dålig regi och manusskrivning. Åh jag vill så gärna tycka om det han gör men det går inte. Skådespelarna är uttryckslösa, manuset lämnar mycket kvar att önska och allt är bara så självklart och förutsägbart. Igenkänningskomedi antar jag är vad Fares eftersträvar men händelserna är så överdrivna och karaktärerna så överspelade att jag inte kan tänka mig in i det alls.
Men salongen fylldes allt som oftast av långa skrattsalvor. Vi satt tysta. Så fort Farsan, a.k.a. Jan Fares, dök upp logs det. Så fort han öppnade munnen skrattades det.
Fattar inte grejen. Alls.
Lär återigen få skit för att jag dissar dessa skojsiga, varma myspysfilmer. Men va fan. Det är ju inte bra.
