I don’t know what more to ask for?

anthony

anthony

What else is there than music? Jag kunde inte haft en bättre fredag och tänker bara i lyriska klyschor. Inte bara de fantastiska konserterna som får mig blödig såhär på morgonen dagen efter… Jag väger även in det vackra vädret, alla stiliga människorna överallt, de extremt hjälpsamma funktionärerna och de två pärlor jag intervjuade igår.
robyn

robyn

Best of the best:

Bon Iver – Lump Sum – Inledde dagen med Bon Iver. Fint såklart. Stod möjligen lite för off för att uppnå den känsla jag var ute efter men kände mig ändå tillfredsställd efter att få höra hans ljuva stämma till Lump sum.

Band of Horses – Ode to lrc – levererar som vanligt. Fan vad jag älskar det där bandet. Det var lycka med solen i ögonen och käkont efter den osynliga galge som tycktes fylla min mun under konserten. Har du inte upptäckt deras storhet så se till att göra det genast. Visst, ytterligare ett indie-pop-rock-something-band från Seattle säger du. Jovisst det är sant säger jag. Men. Lyssna på debuten Everything all the time eller senaste, Cease to begin. Det kommer räcka. Skulle nog vilja gå så långt att båda albumen ligger bland mina all-time-favourites.

Robyn – Keep this fire burning – Hon kom ut på scenen i adidasdräkt, rosa keps och skyhöga platåskor. Galant och inspirerande som vanligt det vill säga. Personligen slog konserten inte Roskilde förra året, men hon är alltid magnifik att se. Gästinhoppen var i en klass för sig. Kleerup satt vid trummorna och senare kom Mapei, Lykke Li, Röyksopp och ja hör och häpna, ingen annan än Dr Alban. Men trots att 90-talsikonen är ett pepp utan dess like, så ådrog jag mig den högsta formen av gåshud när Lykke Li och Robyn tillsammans tågade in på scenen i burka, och sjöng gamla Queenfavoriten I want to break free. Vackert, politiskt och inspirerande, arrangerat på ett så enkelt sätt.

Anthony & the Johnsons – Cripple and the starfish – det var ju inget snack om att Anthony skulle bli strålande. Det var han. Och han log som en sol hela tiden. Efter att ha spelat min favoritlåt kände jag nästan att jag kunde dö lycklig.

Royksopp – What Else is there – jag ångrar inte att prioriterade Röyksopp framför Glsvegas. Det var ganska väntat. Blev givetvis inte besviken. Var ett grymt drag i tältet. Varje gång jag sett Röyksopp slås jag av hur många hits de hunnit med på bara några år. Melody A.M. släpptes 2001 och sen dess har norrmännen gjort ett gäng fantastiska danslåtar. Jag räknar med dem en lång tid framöver!

Jag träffade Svein Berge, den ena halvan av Röyksopp, strax efter deras gästspel på Robyns konsert. Väldigt skön, avslappnad kille som jag kunde pratat elektronisk dansmusik med i timmar, men då tiden som så ofta, var knapp så fick främsta fokus ligga på att prata om senaste släppet Junior samt kommande skivan Senior. Har hört att nya skivan kommer vara något mörkare och mer inåtvänd. När han själv fick definiera den kallade han den för: ”Juniors sinte onkel”. (Läs förbannade farbror). Så fort jag klippt intervjun lägger jag upp den här så kan du höra mer vad vi pratade om.

Sedan sprang jag vidare för att prata med Caroline i Glasvegas. Vilken kvinna. Så varm och lätt att prata med. Jag är inget stort Glasvegasfan men efter en stund ihop med henne blev jag motiverad att lyssna mer i alla fall. Vi pratade om allt från tiden innan Glasvegas då hon jobbade i en vintage clothingstore och la mest tid på att supa med grabbarna till hur det faktiskt är att vara enda tjejen i ett band. Intervjun kommer också upp här inom kort.

Fever ray – If I had a heart – Karin inledde precis som på Arvika med första singeln. Kan inte bli mer rätt när lasrarna slås på. Kärlek är det.

Kära Emelie gillar Erol

Kära Emelie gillar Erol

Erol Alkan

Erol Alkan

Erol Alkan – Solid Groove – This is sick – var otroligt kul att dansa till Erol. DJ:n som anses ha skapat mashupen. Jag har inte tillräckligt med belägg för att stå för detta så jag ska kolla upp det ock återkomma. Men varit med länge i electroscenen har han, och han gav ett riktigt bra set. När underbara ”This is sick” spelades skrek jag likt en tonårsflicka som får syn på Måns Zelmerlöw.

Men nu är det en ny dag. Frågan är ju nu då hur man ska avsluta. Här är allt jag vill se… får väl se hur mycket som hinns med. Vampire Weekend, Dead prez, Nas, Basement Jaxx, Lily Allen, All out dubstep,First aid kit, Max Peezay, Final Fantasy och Ladyhawke… Blir tufft.

Det klurigaste blir valet hur man ska avsluta kvällen. Ska det bli dansdansdans på Världskultur en natt till med Max Peezay, eller ska man köra på soft och tårfylld skönsång i Annedalskyrkan med First Aid kit och Final Fantasy? To be continued.

The world is such a wonderful place. THE WORLD IS SUCH A WONDERFUL PLACE. The world is such a wonderful plaaace. La di da. La da di da da. La di da. La da di da da.

2 kommentarer

Filed under Intervjuer, Musique

2 responses to “I don’t know what more to ask for?

  1. ladyhawke, kom igen michelson!!! ftw”!”!!”!!!11!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s