Och så kom Chris Martin med sina texter

When you try your best but you don’t succeed.
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired but you can’t sleep.
Stuck in reverse.

And the tears come streaming down your face.
When you lose something you can’t replace.
When you love someone but it goes to waste.
Could it be worse?

Ibland. Eller snarare ganska ofta, kan man inte beskriva sina känslor i ord. Trots att jag snart innehar en journalistutbildning i bagaget känner jag mig oförmögen att beskriva känslan i kroppen. And then came Coldplay.

Hade jag varit något yngre och något mer oerfaren hade jag antagligen sett detta som ett tecken på att jag var tvungen att söka upp Chris Martin för att be om hans hand – för uppenbarligen såg han ju rätt igenom min själ.

Ibland kan det vara ganska skönt att leta fram sitt emo-jag.

Extra sorgsna Coldplaybitar

Fix you. Av många orsaker passar Heroes in för att förstärka min personliga känsla.

The Scientist. Såg/hörde den faktiskt första gången på MTV. Fällde några tårar och satt tagen från början till slut. Fortfarande en av världens vackraste låtar. (Tyvärr tillåts inte videon att visas korrekt synkad vilket är lite störande så en aukustisk version får duga)

Death and all his friends. Viva la Vida var fint – men definitivt deras sämsta album. Denna stack ut i mina öron. Från 1:22 är det musikhistoria som alltid får mig lite nedstämd, men ändå tvingar jag mig själv att lyssna för det är så vackert.

Lämna en kommentar

Filed under Musique

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s