8:e oktober – numera även kallad Lyckans dag

Nu har dagen förvisso passerat men jag måste förutom att twitterbenämna dagen, ja alltså den 8:e oktober, även här utropa den till Lyckans dag. Det har varit lite motsträvigt ett tag, men min dag blev den sjukaste på länge och jag förstår inte hur jag ska kunna somna nu.

Till att börja med ringer min Sanna. Jag svarar, något trött efter en fem timmars redovisning som startade på en högst okristlig tid. Sanna är uppspelt och berättar att det kommit ett brev. Brevet är från Göteborgs universitet. (Behövs kanske tilläggas att jag och Emelie sökt stipendium för vår stundande journalistiska granskning, och ett brev utlovades i veckan – om man fått pengar) Jag skriker. Sanna öppnar. Sanna skriker. Emelie förstår inte riktigt och biter mig hårt, hårt i armen.

Adlerbertska stipendiefonden har tilldelat dig 15 000 kronor. Jaha. Oj. Så NYC nästa då? Emelie blir rädd och får för sig att det bara är jag som fått pengar. Startar telefonterrorisering mot sin roomie som tyvärr råkar vara hemma. Posten har ju inte nått Biskopsgården ännu så Emelie förbannar Postens bristfälliga arbete.

När brevet även nått förorten hoppar hon lycklig i min famn och kan äntligen vara glad på riktigt.

Lyckan får sig senare under dagen ytterligare ett kraftigt uppsving när jag mottar ett minst sagt välkommet mail från Stockholm. Ett välkomnande till en intervju på P3 för jobbet som musikredaktör jag sökte förra veckan. Jaha. Oj. Så Stockholm nästa då?

Jag ska gå upp om hmm drygt fyra timmar. Har varit i princip sömnlös de senaste nätterna, men jag tänker inte ens försöka nu. Tänker bara fundera på och glädjas över hur fint det är att inte bara olyckor – utan även lyckostunder, aldrig kommer ensamma.

Blev jävligt ego det här. Tröttsamt. Vill faktiskt tillägga att det även varit en underbar dag för fina människor i mitt liv – vilket ännu tydligare bekräftar att dagen bör få den ärofyllda lyckotiteln. Emma fick praktik på Göteborg & co vilket gjorde mig alldeles varm i hjärtat. Det var även en dag i lyckans tecken för Henrik då han fick en uppskattande lufttrummning av en förbipasserande bil när han (som vanligt) satt och trumma till Converge på busshållplatsen. Vi har alla våra personliga definitioner av lycka.

Men för att på nåt sätt förankra denna lycka i musik också. Följande låt är en av mina all-time-favourites. Jag har varit lycklig, förvirrad, uppspelt, sårad, besviken och alla andra tänkbara adjektiv när jag lyssnat på den, och den känns välfungerande till samtliga sinnesstämningar på nåt sätt. Det finns något lugnande, upplyftande i den som ger mig hopp. Kristet bullshit säger du och ja det kan jag nästan hålla med om. Även jag får hopp om ett liv efter detta av denna.

Och. Då det är en av de bästa tåglyssnarlåtarna någonsin ska jag ha den på repeat på måndag kväll när det bär av mot huvudstaden🙂

Lämna en kommentar

Filed under Musique

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s