Etikettarkiv: Anthony & the Johnsons

2009: årets tio bästa konserter/spelningar

Fortsätter med listor bara för det är så fint. Blev en stor uppslutning runt sommarmånaderna kan man tycka. Just nu när jag sitter och fryser halvt ihjäl trots yllesockar och stickat så tänker jag att det nog är det varma vädret som automatiskt bidragit till de bästa konserterna…? Och att allt är bättre när det inte är snöstorm.

De bästa tio konserterna jag sett under året nedan, med tillhörande klipp från konserterna – i de flesta av fallen. Berghain tillåter ju exempelvis inte foto/video så där är förklaringen simpel.

Beyoncé – Scandinavium, Göteborg, 11:e maj

Sanna hade lyckats med det omöjliga. Vinna biljetter. Med GP:s hjälp tog hon därför med mig till mitt första besök på Scandinavium. Mycket intressant. Sjukt stort och opersonligt egentligen men ändå kul. Det kändes på nåt sätt helt okej när vi skulle se denna mäktiga kvinna och jag tänkte mig att hennes röst skulle fylla vilken arena som helst.

Och visst gjorde hon det. Jag skulle aldrig vara den som förespråkar yta framför talang, och nej givetvis inte heller i detta fall. Men Beyoncé är antagligen den vackraste jag sett och med den rösten i kombination kan man inte annat än att gratta Jay Z.

Fever Ray – Arvikafestivalen, 3:e juli

Ett ögonblick jag aldrig någonsin kommer glömma. Av respekt till mitt eget privatliv ska jag hålla mig från detaljer men det var en omtumlande upplevelse som i denna stund var väldigt vacker. Lasrarna strålade rätt in i hjärtat och jag var lycklig.

Style of eye – Arvikafestivalen, 3:e juli

Grym fortsättning på en fin dag. Jag var till en början tveksam till Style of eye, a.k.a. Linus Eklöw. Tyckte hans egenproducerade grejer var monotona och för blipbloppiga. Men live är han alldeles strålande och får igång vilket dansgolv som helst. Efter Grounded har jag dessutom en helt annan respekt och uppskattning till hans egna låtar.

First Aid kit – Arvikafestivalen, 4:e juli

För mycket känslor som blommade upp i ett översvall av känslor av lycka, sorg och passion. Dessa underbara röster som med så enkla medel får en att känna så ofantligt mycket.

Robyn – Way out west, 14:e augusti

En svensk variant av den kvinnliga övermänniskan. Hon har det mesta jag vill ha för att förkroppsliga denna förebild vi behöver. Det räcker så.

Anthony & the Johnsons – Way out west, 14:e augusti

Kommer ihåg när jag lärde känna Anthony för första gången. Slog på tv:n, tror att det var Musikbyrån live eller liknande. Anthony började precis sjunga Hope there’s someone. Detta kan låta överdrivet, alltför dramatiserat och löjligt, men det var faktiskt såhär. Det kändes som att allting stannade upp. Det fanns bara han och hans unika stämma och han sjöng bara för mig. Sen dess har jag lidit tillsammans med honom många gånger. Senast på Way out west.

Detta är min favoritlåt.

Lily Allen – Way out west, 15:e augusti

Nu när jag faktiskt reflekterar lite över listan inser jag att det är ett gött gäng med tjejer här. Lily har alltid varit så cool så klart hon måste vara med på listan. Med gnistrande paljettögon, tjusiga bröstvårtor och den där brittiska stämman lyfte hon hela publiken.

Jag rös i hela kroppen av girlpowerpepp när hon sjöng fuck you. fuck you very very muuuuuch.

Len Faki – Berghain, Berlin, 21:a augusti

Om du läst min blogg tidigare har du märkt att jag gillar Berlin. Att det är ett ställe jag gärna besöker när jag är där, är nog också rätt tydligt. Tycker det är lite obehagligt att det numera tycks börjat bli en turistattraktion för folk som vill vara alternativa och skåda den här fabrikslokalen där det händer syndiga saker… Tråkigt för alla dem som förstod vad grejen var innan hypen kom, men då det är just en hype lär det ju också dra över när svennarna åkt hem igen.

Vid senaste besöket gjorde Len Faki starkt intryck på mig. Tung, tung techno med bas som fyllde såväl Berghains dansgolv som min bröstkorg. Var tvungen att stå tätt intill en av högtalarna för att få fysiskt ta på basvibrationerna mmm Patrick önskade låten nedan, vilken mr Faki spelade efter en stund till hans enorma förtjusning. Det va fint.

Ida Engberg – Brooklyn, New York, 6:e november

Bästa utekvällen i NYC, no competition. Ida är en av få framgångsrika, kvinnliga technoproducenter vi har i Sverige. En av väldigt få. Bara det är en orsak att se henne. En annan är att hon dessutom är grym på att spela. När hon spelade Disco volante kunde Maria nästan tänka sig att dö på plats 🙂

Miike Snow – Parken, Göteborg, 27:e november

Hade fascinerats av herrarna länge så det var på tiden att få se dem spela live. Jag blev inte besviken.

Även om herrarna inte på något sätt kan definieras som nykomlingar hoppas jag verkligen att de vinner priset för Årets nykomling på P3 Guldgalan i januari. De är så värda, så värda.

Lämna en kommentar

Under Kärlek, Klubb, Konsert, Musique, Youtube

Kyrkan säger äntligen JA till enkönade äktenskap!

Ett historiskt beslut har precis tagits. Svenska kyrkan har röstat ja till såväl rätten att ansöka om vigselrätt som att ändra i kyrkoordningen. Detta gör att vem som helst kan gifta sig i kyrkan nu. Ett beslut som dröjt alldeles för länge och jag blev så himla glad när jag såg att det gått igenom.

Läste det precis på DN:s hemsida. Kolla in artikeln här.

Anthony får bli min personliga definition av hur fint, bra, strålande det här är. Kärlek. Kärlek. Kärlek.

1 kommentar

Under Kärlek, Musique

I don’t know what more to ask for?

anthony

anthony

What else is there than music? Jag kunde inte haft en bättre fredag och tänker bara i lyriska klyschor. Inte bara de fantastiska konserterna som får mig blödig såhär på morgonen dagen efter… Jag väger även in det vackra vädret, alla stiliga människorna överallt, de extremt hjälpsamma funktionärerna och de två pärlor jag intervjuade igår.
robyn

robyn

Best of the best:

Bon Iver – Lump Sum – Inledde dagen med Bon Iver. Fint såklart. Stod möjligen lite för off för att uppnå den känsla jag var ute efter men kände mig ändå tillfredsställd efter att få höra hans ljuva stämma till Lump sum.

Band of Horses – Ode to lrc – levererar som vanligt. Fan vad jag älskar det där bandet. Det var lycka med solen i ögonen och käkont efter den osynliga galge som tycktes fylla min mun under konserten. Har du inte upptäckt deras storhet så se till att göra det genast. Visst, ytterligare ett indie-pop-rock-something-band från Seattle säger du. Jovisst det är sant säger jag. Men. Lyssna på debuten Everything all the time eller senaste, Cease to begin. Det kommer räcka. Skulle nog vilja gå så långt att båda albumen ligger bland mina all-time-favourites.

Robyn – Keep this fire burning – Hon kom ut på scenen i adidasdräkt, rosa keps och skyhöga platåskor. Galant och inspirerande som vanligt det vill säga. Personligen slog konserten inte Roskilde förra året, men hon är alltid magnifik att se. Gästinhoppen var i en klass för sig. Kleerup satt vid trummorna och senare kom Mapei, Lykke Li, Röyksopp och ja hör och häpna, ingen annan än Dr Alban. Men trots att 90-talsikonen är ett pepp utan dess like, så ådrog jag mig den högsta formen av gåshud när Lykke Li och Robyn tillsammans tågade in på scenen i burka, och sjöng gamla Queenfavoriten I want to break free. Vackert, politiskt och inspirerande, arrangerat på ett så enkelt sätt.

Anthony & the Johnsons – Cripple and the starfish – det var ju inget snack om att Anthony skulle bli strålande. Det var han. Och han log som en sol hela tiden. Efter att ha spelat min favoritlåt kände jag nästan att jag kunde dö lycklig.

Royksopp – What Else is there – jag ångrar inte att prioriterade Röyksopp framför Glsvegas. Det var ganska väntat. Blev givetvis inte besviken. Var ett grymt drag i tältet. Varje gång jag sett Röyksopp slås jag av hur många hits de hunnit med på bara några år. Melody A.M. släpptes 2001 och sen dess har norrmännen gjort ett gäng fantastiska danslåtar. Jag räknar med dem en lång tid framöver!

Jag träffade Svein Berge, den ena halvan av Röyksopp, strax efter deras gästspel på Robyns konsert. Väldigt skön, avslappnad kille som jag kunde pratat elektronisk dansmusik med i timmar, men då tiden som så ofta, var knapp så fick främsta fokus ligga på att prata om senaste släppet Junior samt kommande skivan Senior. Har hört att nya skivan kommer vara något mörkare och mer inåtvänd. När han själv fick definiera den kallade han den för: ”Juniors sinte onkel”. (Läs förbannade farbror). Så fort jag klippt intervjun lägger jag upp den här så kan du höra mer vad vi pratade om.

Sedan sprang jag vidare för att prata med Caroline i Glasvegas. Vilken kvinna. Så varm och lätt att prata med. Jag är inget stort Glasvegasfan men efter en stund ihop med henne blev jag motiverad att lyssna mer i alla fall. Vi pratade om allt från tiden innan Glasvegas då hon jobbade i en vintage clothingstore och la mest tid på att supa med grabbarna till hur det faktiskt är att vara enda tjejen i ett band. Intervjun kommer också upp här inom kort.

Fever ray – If I had a heart – Karin inledde precis som på Arvika med första singeln. Kan inte bli mer rätt när lasrarna slås på. Kärlek är det.

Kära Emelie gillar Erol

Kära Emelie gillar Erol

Erol Alkan

Erol Alkan

Erol Alkan – Solid Groove – This is sick – var otroligt kul att dansa till Erol. DJ:n som anses ha skapat mashupen. Jag har inte tillräckligt med belägg för att stå för detta så jag ska kolla upp det ock återkomma. Men varit med länge i electroscenen har han, och han gav ett riktigt bra set. När underbara ”This is sick” spelades skrek jag likt en tonårsflicka som får syn på Måns Zelmerlöw.

Men nu är det en ny dag. Frågan är ju nu då hur man ska avsluta. Här är allt jag vill se… får väl se hur mycket som hinns med. Vampire Weekend, Dead prez, Nas, Basement Jaxx, Lily Allen, All out dubstep,First aid kit, Max Peezay, Final Fantasy och Ladyhawke… Blir tufft.

Det klurigaste blir valet hur man ska avsluta kvällen. Ska det bli dansdansdans på Världskultur en natt till med Max Peezay, eller ska man köra på soft och tårfylld skönsång i Annedalskyrkan med First Aid kit och Final Fantasy? To be continued.

The world is such a wonderful place. THE WORLD IS SUCH A WONDERFUL PLACE. The world is such a wonderful plaaace. La di da. La da di da da. La di da. La da di da da.

2 kommentarer

Under Intervjuer, Musique