Etikettarkiv: Årets nykomling

Inför P3 GULD i afton – förtippningarna

Ikväll blir det paljettfylld gala. Är just nu hemma och vilar upp mig några timmar. Fått den eminenta uppgiften att agera ”artistinkastare” under förminglet. Värma upp de som ska intervjuas och snacka lite strunt. Blir mysigt tror jag.

Remember. Sändningen från minglet startar 18:00 och håller på till galan börjar 20:00. Sen kommer eminenta Nana sköta intervjuerna med vinnarna efteråt. Timo håller ju som ni säkert vet i galan. Träffade honom igår och snackade lite om vad som komma skall. Lyssna på det igen i dagens P3 Populärsändning!

Jag tänkte inte att jag skulle tippa vilka jag tror vinner. Framförallt för att jag redan vet lite för mycket och det är supersuperhemligt. Däremot tänker jag nämna vilka jag tycker mest förtjänar att vinna!

The nominees

Årets grupp

Fibes, Oh Fibes – 1987
Ingenting – Tomhet, idel tomhet
Kent – Röd
Mando Diao – Give me fire
Takida – The darker instinct

Hoppas: Fibes oh fibes!
För att: För att jag inte vill att Takida vinner

Årets artist

Amanda Jenssen – Happyland
Jonathan Johansson – En hand i himlen
Lars Winnerbäck – Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Markus Krunegård – Prinsen av peking
Miss Li – Dancing the whole way home

Hoppas:Miss Li
För att:håller med Timbuktu i sin tippning. Hon har ju trots allt så sjysta scenkläder att hon förtjänar att vinna bara på grund av det… Miss Li förtjänar att vinna för att hon är fyndig och hennes låtar är tokigt trallvänliga.

Årets nykomling

Erik Hassle
Fever Ray
Lorentz & M. Sakarias
Maskinen
Miike Snow

Hoppas: aaaaaahhhh på att Fever ray, Maskinen och Miike Snow delar på det
För att: jag vägrar välja. En av få kategorier där det är för många jag verkligen gillar. Dessa tre är samtliga väldigt bra på sina egna sätt å vis och förtjänar det lika mycket =)

Årets låt

Agnes – Release me
Erik Hassle – Hurtful
Mando Diao – Dance with somebody
Markus Krunegård – Hela livet var ett disco
Promoe – Svennebanan

Hoppas: Release me!
För att:håller här med Timo. Agnes är så jävla grym. Trots att den är lite schlagerinfluerad är den så enormt peppande. Det är faktiskt min ”gå-vidare”-låt för året.

Guldmicken

Jenny Wilson
Lars Winnerbäck
Miss Li
Promoe
Takida

Hoppas: Jenny Wilson
För att:är en av få som bara tycker att skivan är sådär. Men Jenny är en grym talang och är framförallt väldigt kul att se live.

Årets dans

Adam Beyer – Samlad produktion
Axwell – Samlad produktion
Dada Life – Just do the dada
Fever Ray – Fever Ray
Samuel L Session – The man with the case

Hoppas:Adam Beyer
För att:på många sätt vill jag att Fever ray vinner, men samtidigt tycker jag att Beyers musik mer känns talande för kategorin. Han är en gigant på technoscenen och borde creddas för det. Mer techno i danskategorin!

Årets hiphop/soul

Lorentz & M. Sakarias – Vi mot världen
Mohammed Ali – Processen
Näääk – Näääk vem?
Promoe – Kråksången
Stor – Nya Skolans Ledare

Hoppas:Lorentz & M. Sakarias
För att:något annat vore mayhem

Årets pop

Deportees – Under the pavement – the beach
Fever Ray – Fever Ray
Fontän – Winterwhila
Miike Snow – Miike Snow
Taken By Trees – East of Eden

Hoppas:Miike Snow
För att: detta är också en bra kategori med många grymma band, men för mig är Miike Snow ett av de band jag uppmärksammade som tydligast förra året. Grym produktion, underbart svävande melodier och trevliga män.

Årets rock/metal

Abramis Brama – Smakar söndag
Babian – Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad
Gösta Berlings Saga – Detta har hänt
Satan Takes a Holiday – Satan takes a holiday
Switch Opens – Switch Opens

Hoppas: Babian
För att:som en hårdare version av Bob Hund på ett skönt sätt. De förtjänar det.


Minispotifylista för peppens skull här

Lämna en kommentar

Under Musique, Spotifylistor

2009: årets tio bästa konserter/spelningar

Fortsätter med listor bara för det är så fint. Blev en stor uppslutning runt sommarmånaderna kan man tycka. Just nu när jag sitter och fryser halvt ihjäl trots yllesockar och stickat så tänker jag att det nog är det varma vädret som automatiskt bidragit till de bästa konserterna…? Och att allt är bättre när det inte är snöstorm.

De bästa tio konserterna jag sett under året nedan, med tillhörande klipp från konserterna – i de flesta av fallen. Berghain tillåter ju exempelvis inte foto/video så där är förklaringen simpel.

Beyoncé – Scandinavium, Göteborg, 11:e maj

Sanna hade lyckats med det omöjliga. Vinna biljetter. Med GP:s hjälp tog hon därför med mig till mitt första besök på Scandinavium. Mycket intressant. Sjukt stort och opersonligt egentligen men ändå kul. Det kändes på nåt sätt helt okej när vi skulle se denna mäktiga kvinna och jag tänkte mig att hennes röst skulle fylla vilken arena som helst.

Och visst gjorde hon det. Jag skulle aldrig vara den som förespråkar yta framför talang, och nej givetvis inte heller i detta fall. Men Beyoncé är antagligen den vackraste jag sett och med den rösten i kombination kan man inte annat än att gratta Jay Z.

Fever Ray – Arvikafestivalen, 3:e juli

Ett ögonblick jag aldrig någonsin kommer glömma. Av respekt till mitt eget privatliv ska jag hålla mig från detaljer men det var en omtumlande upplevelse som i denna stund var väldigt vacker. Lasrarna strålade rätt in i hjärtat och jag var lycklig.

Style of eye – Arvikafestivalen, 3:e juli

Grym fortsättning på en fin dag. Jag var till en början tveksam till Style of eye, a.k.a. Linus Eklöw. Tyckte hans egenproducerade grejer var monotona och för blipbloppiga. Men live är han alldeles strålande och får igång vilket dansgolv som helst. Efter Grounded har jag dessutom en helt annan respekt och uppskattning till hans egna låtar.

First Aid kit – Arvikafestivalen, 4:e juli

För mycket känslor som blommade upp i ett översvall av känslor av lycka, sorg och passion. Dessa underbara röster som med så enkla medel får en att känna så ofantligt mycket.

Robyn – Way out west, 14:e augusti

En svensk variant av den kvinnliga övermänniskan. Hon har det mesta jag vill ha för att förkroppsliga denna förebild vi behöver. Det räcker så.

Anthony & the Johnsons – Way out west, 14:e augusti

Kommer ihåg när jag lärde känna Anthony för första gången. Slog på tv:n, tror att det var Musikbyrån live eller liknande. Anthony började precis sjunga Hope there’s someone. Detta kan låta överdrivet, alltför dramatiserat och löjligt, men det var faktiskt såhär. Det kändes som att allting stannade upp. Det fanns bara han och hans unika stämma och han sjöng bara för mig. Sen dess har jag lidit tillsammans med honom många gånger. Senast på Way out west.

Detta är min favoritlåt.

Lily Allen – Way out west, 15:e augusti

Nu när jag faktiskt reflekterar lite över listan inser jag att det är ett gött gäng med tjejer här. Lily har alltid varit så cool så klart hon måste vara med på listan. Med gnistrande paljettögon, tjusiga bröstvårtor och den där brittiska stämman lyfte hon hela publiken.

Jag rös i hela kroppen av girlpowerpepp när hon sjöng fuck you. fuck you very very muuuuuch.

Len Faki – Berghain, Berlin, 21:a augusti

Om du läst min blogg tidigare har du märkt att jag gillar Berlin. Att det är ett ställe jag gärna besöker när jag är där, är nog också rätt tydligt. Tycker det är lite obehagligt att det numera tycks börjat bli en turistattraktion för folk som vill vara alternativa och skåda den här fabrikslokalen där det händer syndiga saker… Tråkigt för alla dem som förstod vad grejen var innan hypen kom, men då det är just en hype lär det ju också dra över när svennarna åkt hem igen.

Vid senaste besöket gjorde Len Faki starkt intryck på mig. Tung, tung techno med bas som fyllde såväl Berghains dansgolv som min bröstkorg. Var tvungen att stå tätt intill en av högtalarna för att få fysiskt ta på basvibrationerna mmm Patrick önskade låten nedan, vilken mr Faki spelade efter en stund till hans enorma förtjusning. Det va fint.

Ida Engberg – Brooklyn, New York, 6:e november

Bästa utekvällen i NYC, no competition. Ida är en av få framgångsrika, kvinnliga technoproducenter vi har i Sverige. En av väldigt få. Bara det är en orsak att se henne. En annan är att hon dessutom är grym på att spela. När hon spelade Disco volante kunde Maria nästan tänka sig att dö på plats 🙂

Miike Snow – Parken, Göteborg, 27:e november

Hade fascinerats av herrarna länge så det var på tiden att få se dem spela live. Jag blev inte besviken.

Även om herrarna inte på något sätt kan definieras som nykomlingar hoppas jag verkligen att de vinner priset för Årets nykomling på P3 Guldgalan i januari. De är så värda, så värda.

Lämna en kommentar

Under Kärlek, Klubb, Konsert, Musique, Youtube