Etikettarkiv: Band of horses

Band of horses – the interview

OM du har missat detta fantastiska skäggrocksband. Kort info.

Band of horses är (numera) fem mer eller mindre skäggiga herrar från USA: Creighton Barrett, Ben Bridwell, Tyler Ramsey, Bill Reynolds och Ryan Monroe. Leadingman Ben Bridwell startade upp bandet 2004 och nu, två strålande album senare, släpps Infinite arms i maj.

De har turnerat runt om i Europa i april och nu är de tillbaka i staterna för att fylla samtliga konsertlokaler i hemlandet också. Missade du dem nu får du en ny chans igen i sommar då de återvänder för ett gäng festivalspelningar.

Jag träffade dem innan konserten på Trädgår’n i lördags och vi pratade mest om nya plattan egentligen. Nu är det inte bara Ben som tar plats på sång – även om ja givetvis, det framförallt är han som skönsjunger mig till tårar, utan på flera låtar tar andra medlemmar ton, men ja det får de berätta mer om själva 🙂

Del I

Del II

(I bakgrunden hör du Lamb on the lam, hämtad från Cease to begin från 2007)

1 kommentar

Under Intervjuer, Konsert, Musique

Review: Band of horses@Trädgår’n + Infinite arms – nya skivan

Ben Bridwell i högform

Ja det var ju en väldigt trivsam konsert det här. Skäggrockarna i Band of horses begav sig återigen till Sverige och valde att förgylla Glenns näste.

Träffade tre av herrarna innan konserten för ett snack i logen. Trevliga men ganska trötta och hungriga. (Det började dock lysa igen i deras ögon när köpepizzorna kom in.)

Lite störigt dock. Under hela intervjun satt Bill i sin cowboyhatt och solglasögon och blev lite sur när jag inte pratade med honom. Det är faktiskt inte helt okomplicerat att göra en radiointervju med tre personer samtidigt Bill…

Lite avis på Nana också som nu träffat Ben inte bara en utan två gånger – och han kände igen henne, samt avslutade intervjun med att krama om henne å säga att de nu var vänner. Jag kan dessvärre inte nå upp till denna stjärnreporterglans riktigt ännu 🙂

Men de var fina och vi pratade en hel del om nya albumet Infinite arms. Om hur albumet kommit till och alla platser de varit på för inspiration som Blue ridge mountains och Mojave desert.

Blev lycklig när albumet trillade in i inkorgen i veckan och har haft det på repeat sen dess. Riktigt bra, något mer akustiskt kanske. Det höll de i och för sig inte riktigt med om och de tyckte inte alls att plattan var mindre drömsk än de tidigare som jag har känt… Ja du får lyssna själv och höra vad du tycker när det släpps i maj. Men man hör ju definitivt att det fortfarande är dem (eller ja att det är Ben iaf då som är ende man kvar sen bandet startades 2004).

På den här plattan tar även de andra i bandet lite mer plats på sång. Tyler (som också agerade förband) sjunger på den enda helakustiska sången på skivan: Evening kitchen, som de också framförde som ett av extranumrena. Definitivt ett av mina favoritspår! Och Ryan fick också sitt eget solonummer.

Annars var konserten en blandning av de goda hitsen från de två förra plattorna. Alla mina favoriter: Is there a ghost, Ode to LRC, The Funeral och ja givetvis. De inledde det hela med The Great salt lake.

Inte mycket som gick fel egentligen förutom Bills lite dissiga sätt då. Och ja det faktum att en 60-årig man i publiken blev förbannad när vi försökte komma längre fram. Puttade mig och sa att jag fick tillbaka för att jag puttade honom. Sen kallade han mig för en idiot… Dagens åldringar…

1 kommentar

Under Intervjuer, Konsert, Musique

2010: Ny musik v.15

Galna mängder musik du inte får missa denna vecka. Vi kastade ut de föråldrade albumen från början av året och hyllar istället MGMT och Timo på albumsidan.

Nytt med följande:
Album:
MGMT – Congratulations (It’s working, Song for Dan Treacy, Brian Eno)
Timo Räisänen – The anatomy of Timo Räisänen (Numbers, Outcast, Hollow heart)

Låtar/Singlar:
The Magnetic fields – You must be out of your mind
Band of horses – Compliments
Torpedo – Accelerate
Lowe – Mirage
Charlotte Gainsbourgh – Time of the assassins
Rigas – Helpless, pop, elektronisk, Sverige

Lyssna på Spotifylistan här!

Stjärna i kanten

Band of horses
Sedan första gången jag hörde The Funeral har jag haft Band of horses tätt intill mig. Kära storebror introducerade mig nån gång när det fortfarande var coolt att säga att man lyssnade på dem och när inte så många upptäckt charmen i amerikanarnas texter och melodier. Idag säljer de slut på Trädgårn på några minuter.

Vi peppar inför stundande albumet och Göteborgskonserten med nya singeln Compliments. Jag är också pretty excited då jag ska träffa herrarna när de kommer hit på lördag. Har dock inget upplägg klart än så om du skulle sitta inne med några fantastiska frågor du skulle vilja ha svar på så hör av dig! Jag behöver inspiration 🙂

Så länge nöjer jag mig med nya singeln och drömmer mig tillbaka då jag grät till det fantastiska partiet i Ode to LRC. Från 02:42. Taktskifte. De bara glider bara fram på en liten skön rockvåg. Vid La di da. Där har du mig i en liten pöl.

Magnetic fields
New Yorkarna i Magnetic Fields förgyller också vår tillvaro just nu. Nya skivan Realism finns på Spotify för ditt öras skull.

Rigas
Magnetic fields har vi ju hört förr. En nykomling jag tror på är Rigas. Men det bör tilläggas att Rigas inte bokstavligen är nykomlingar, utan den här singeln faktiskt är från tredje plattan. Men jag har inte riktigt fått upp ögonen förrän nu. Lite experimentell pop/electro från Årsta sådär. Blandad kvalitet på låtarna visserligen, men trevligt är det.

Nya skivan Let’s get gone finns även till för dig på Spotify.

2 kommentarer

Under Musique, Nytt på radion, Spotifylistor, Youtube

I don’t know what more to ask for?

anthony

anthony

What else is there than music? Jag kunde inte haft en bättre fredag och tänker bara i lyriska klyschor. Inte bara de fantastiska konserterna som får mig blödig såhär på morgonen dagen efter… Jag väger även in det vackra vädret, alla stiliga människorna överallt, de extremt hjälpsamma funktionärerna och de två pärlor jag intervjuade igår.
robyn

robyn

Best of the best:

Bon Iver – Lump Sum – Inledde dagen med Bon Iver. Fint såklart. Stod möjligen lite för off för att uppnå den känsla jag var ute efter men kände mig ändå tillfredsställd efter att få höra hans ljuva stämma till Lump sum.

Band of Horses – Ode to lrc – levererar som vanligt. Fan vad jag älskar det där bandet. Det var lycka med solen i ögonen och käkont efter den osynliga galge som tycktes fylla min mun under konserten. Har du inte upptäckt deras storhet så se till att göra det genast. Visst, ytterligare ett indie-pop-rock-something-band från Seattle säger du. Jovisst det är sant säger jag. Men. Lyssna på debuten Everything all the time eller senaste, Cease to begin. Det kommer räcka. Skulle nog vilja gå så långt att båda albumen ligger bland mina all-time-favourites.

Robyn – Keep this fire burning – Hon kom ut på scenen i adidasdräkt, rosa keps och skyhöga platåskor. Galant och inspirerande som vanligt det vill säga. Personligen slog konserten inte Roskilde förra året, men hon är alltid magnifik att se. Gästinhoppen var i en klass för sig. Kleerup satt vid trummorna och senare kom Mapei, Lykke Li, Röyksopp och ja hör och häpna, ingen annan än Dr Alban. Men trots att 90-talsikonen är ett pepp utan dess like, så ådrog jag mig den högsta formen av gåshud när Lykke Li och Robyn tillsammans tågade in på scenen i burka, och sjöng gamla Queenfavoriten I want to break free. Vackert, politiskt och inspirerande, arrangerat på ett så enkelt sätt.

Anthony & the Johnsons – Cripple and the starfish – det var ju inget snack om att Anthony skulle bli strålande. Det var han. Och han log som en sol hela tiden. Efter att ha spelat min favoritlåt kände jag nästan att jag kunde dö lycklig.

Royksopp – What Else is there – jag ångrar inte att prioriterade Röyksopp framför Glsvegas. Det var ganska väntat. Blev givetvis inte besviken. Var ett grymt drag i tältet. Varje gång jag sett Röyksopp slås jag av hur många hits de hunnit med på bara några år. Melody A.M. släpptes 2001 och sen dess har norrmännen gjort ett gäng fantastiska danslåtar. Jag räknar med dem en lång tid framöver!

Jag träffade Svein Berge, den ena halvan av Röyksopp, strax efter deras gästspel på Robyns konsert. Väldigt skön, avslappnad kille som jag kunde pratat elektronisk dansmusik med i timmar, men då tiden som så ofta, var knapp så fick främsta fokus ligga på att prata om senaste släppet Junior samt kommande skivan Senior. Har hört att nya skivan kommer vara något mörkare och mer inåtvänd. När han själv fick definiera den kallade han den för: ”Juniors sinte onkel”. (Läs förbannade farbror). Så fort jag klippt intervjun lägger jag upp den här så kan du höra mer vad vi pratade om.

Sedan sprang jag vidare för att prata med Caroline i Glasvegas. Vilken kvinna. Så varm och lätt att prata med. Jag är inget stort Glasvegasfan men efter en stund ihop med henne blev jag motiverad att lyssna mer i alla fall. Vi pratade om allt från tiden innan Glasvegas då hon jobbade i en vintage clothingstore och la mest tid på att supa med grabbarna till hur det faktiskt är att vara enda tjejen i ett band. Intervjun kommer också upp här inom kort.

Fever ray – If I had a heart – Karin inledde precis som på Arvika med första singeln. Kan inte bli mer rätt när lasrarna slås på. Kärlek är det.

Kära Emelie gillar Erol

Kära Emelie gillar Erol

Erol Alkan

Erol Alkan

Erol Alkan – Solid Groove – This is sick – var otroligt kul att dansa till Erol. DJ:n som anses ha skapat mashupen. Jag har inte tillräckligt med belägg för att stå för detta så jag ska kolla upp det ock återkomma. Men varit med länge i electroscenen har han, och han gav ett riktigt bra set. När underbara ”This is sick” spelades skrek jag likt en tonårsflicka som får syn på Måns Zelmerlöw.

Men nu är det en ny dag. Frågan är ju nu då hur man ska avsluta. Här är allt jag vill se… får väl se hur mycket som hinns med. Vampire Weekend, Dead prez, Nas, Basement Jaxx, Lily Allen, All out dubstep,First aid kit, Max Peezay, Final Fantasy och Ladyhawke… Blir tufft.

Det klurigaste blir valet hur man ska avsluta kvällen. Ska det bli dansdansdans på Världskultur en natt till med Max Peezay, eller ska man köra på soft och tårfylld skönsång i Annedalskyrkan med First Aid kit och Final Fantasy? To be continued.

The world is such a wonderful place. THE WORLD IS SUCH A WONDERFUL PLACE. The world is such a wonderful plaaace. La di da. La da di da da. La di da. La da di da da.

2 kommentarer

Under Intervjuer, Musique