Etikettarkiv: Berghain

Förfest – Marcel Fengler – Efterfest

En ganska traditionell uppbyggnad av en kväll kan tyckas. Men idag känns den extra seriöst uppbyggd. Anordnar lite förfest här hemma. Lite rosa Törley och kanske några salta pinnar.

Sen Inkonst och Marcel Fengler. Alltså jag hade gärna sett ursprungsbokningen Shed som fick ställa in men OMG Marcel Fengler var då ett ess i den berghainska rockärmen. Ska bli sjukt kul att dansa till Marcel.

Sen fortsätter vi efterfesten i den nya studion. Gud va kul. Va där å förberedde lite igår. OBS bli inte rädd för Gustav. Han vill väl.

Patrick posade och lekte med hörselskydd och slipmaskiner mer än något annat

Patrick posade och lekte med hörselskydd och slipmaskiner mer än något annat

Ja här är din finaste utrustning Gustav. Minns inte ens vad den hette men vacker är den.

Ja här är din finaste utrustning Gustav. Minns inte ens vad den hette men vacker är den.

Knivhotet vid diffusorn

Knivhotet vid diffusorn

Annonser

Lämna en kommentar

Under Klubb, Musique, Sandra spelar skivor

Varför jag gillar Danmark. Techno. Och Distortion festival.

Jag har sen ett bra tag tillbaka känt starka känslor inför det rödvita. Jag blir lycklig när jag hör det grötiga språket jag knappt förstår, ser med glädje på Riket om och om igen och har länge fått för mig att det är en dansk jag gifter mig med in the end.

I lördags åkte vi till Köpenhamn för stadsfestival i dess yppersta form. Jag missade helt det här med videoupptagning men som tur är fanns andra på plats som kan återge de fina timmarna.

Förfesten hölls på Knippels bro. Aldrig har så många människor varit så lyckliga över en broöppning. Stämningen var fullkomligt fantastisk.

Själva festivalen hölls sen ute vid Carlsbergs gamla bryggeri. Extremt cool plats att hålla det på till att börja med. Och titta på de grymma installationerna i slutet av klippet. De fascinerade under hela kvällen. Och natten. Och morgonen.

Militärfordonet went techno när Joakim Frithjof spelade.

Här avslutade vi morgonen tillsammans med de andra som härdade ut som längst. Även om exempelvis KOMPAKT höll en väldigt hög nivå var det bästa tältet också det danska tältet med Syg Lyd.

Jag har försökt skåda mig själv på filmen nånstans mellan den peppade rakade mannen och Tuborgparasollet. Var just där vi stod och dansade på en pall. Mys.

Avslutningsvis. I ett av tälten spelade Berghainguden Len Faki. När han spelade denna rös jag i hela kroppen och blev lycklig över att han uppenbarligen älskar den precis som jag. It was insanity.

Lämna en kommentar

Under Festival, Klubb, Musique, Resor, Youtube

Berlin for New years!

Dags att dra om en timme cirka. Peppad upp över öronen. Lång resa att se fram emot (?)men det kommer bli så fint att återse Berlin igen. Såg precis att redan den 29:e stannade mitt hjärta av musiklyckan.

Min älskade dj Switch spelar. Herregud jag har velat se denna man i flera år och missat det vart jag än varit. Nu ska det bli av!

Några tips nedan på dans dans dans om du är i Berlin över nyår liksom vi. Lineupen på klubbarna gör i alla fall mig tårögd. Ja jag är en tönt, men bor man i Göteborg är detta fan min julklapp i år.

29:e december:

Switch på Maria Am Ostbahnhof- eventet på Facebook

Weekendfest i fyra dagar, startar 29:e och håller på till 2:a januari. Lovely lineup med Richie Hawtin, Paul Kalkbrenner, Digitalism, John Acquaviva osv osv osv.
Kolla in mer här!

30:e december

Oliver Koletzki, Franklin de Costa m fl på Tresor club

Italoboyz m fl på Watergate

31:a december

Berghain-crazyness-bonanza, alla från Adam Beyer till Marcel Dettmann och Len Faki från Ostgutbolaget. Sista dagen som Panorama bar är öppet btw. (för två veckor framöver bara som jag förstått, men kanske bäst åpassa på om man e sugen 🙂 )

New years eve på Watergate med Tiefschwartz, Kiki, Marcus Meinhardt mfl mfl

Silvester with Residents & Friends på WMF med bland andra Modeselektor

1:a januari

Weisse Hasen på Kino international med b la Daniel Bell, Marc Schneider och Moomin

Happy new beat på Arena club

Weiter Geht’S på Watergate med b la Tobi Neumann

2:a januari

Ellen Allien & Sascha Funke på Watergate

Dir erste klubnacht in 2010 på Berghain

Lämna en kommentar

Under Kärlek, Klubb, Musique

2009: årets tio bästa konserter/spelningar

Fortsätter med listor bara för det är så fint. Blev en stor uppslutning runt sommarmånaderna kan man tycka. Just nu när jag sitter och fryser halvt ihjäl trots yllesockar och stickat så tänker jag att det nog är det varma vädret som automatiskt bidragit till de bästa konserterna…? Och att allt är bättre när det inte är snöstorm.

De bästa tio konserterna jag sett under året nedan, med tillhörande klipp från konserterna – i de flesta av fallen. Berghain tillåter ju exempelvis inte foto/video så där är förklaringen simpel.

Beyoncé – Scandinavium, Göteborg, 11:e maj

Sanna hade lyckats med det omöjliga. Vinna biljetter. Med GP:s hjälp tog hon därför med mig till mitt första besök på Scandinavium. Mycket intressant. Sjukt stort och opersonligt egentligen men ändå kul. Det kändes på nåt sätt helt okej när vi skulle se denna mäktiga kvinna och jag tänkte mig att hennes röst skulle fylla vilken arena som helst.

Och visst gjorde hon det. Jag skulle aldrig vara den som förespråkar yta framför talang, och nej givetvis inte heller i detta fall. Men Beyoncé är antagligen den vackraste jag sett och med den rösten i kombination kan man inte annat än att gratta Jay Z.

Fever Ray – Arvikafestivalen, 3:e juli

Ett ögonblick jag aldrig någonsin kommer glömma. Av respekt till mitt eget privatliv ska jag hålla mig från detaljer men det var en omtumlande upplevelse som i denna stund var väldigt vacker. Lasrarna strålade rätt in i hjärtat och jag var lycklig.

Style of eye – Arvikafestivalen, 3:e juli

Grym fortsättning på en fin dag. Jag var till en början tveksam till Style of eye, a.k.a. Linus Eklöw. Tyckte hans egenproducerade grejer var monotona och för blipbloppiga. Men live är han alldeles strålande och får igång vilket dansgolv som helst. Efter Grounded har jag dessutom en helt annan respekt och uppskattning till hans egna låtar.

First Aid kit – Arvikafestivalen, 4:e juli

För mycket känslor som blommade upp i ett översvall av känslor av lycka, sorg och passion. Dessa underbara röster som med så enkla medel får en att känna så ofantligt mycket.

Robyn – Way out west, 14:e augusti

En svensk variant av den kvinnliga övermänniskan. Hon har det mesta jag vill ha för att förkroppsliga denna förebild vi behöver. Det räcker så.

Anthony & the Johnsons – Way out west, 14:e augusti

Kommer ihåg när jag lärde känna Anthony för första gången. Slog på tv:n, tror att det var Musikbyrån live eller liknande. Anthony började precis sjunga Hope there’s someone. Detta kan låta överdrivet, alltför dramatiserat och löjligt, men det var faktiskt såhär. Det kändes som att allting stannade upp. Det fanns bara han och hans unika stämma och han sjöng bara för mig. Sen dess har jag lidit tillsammans med honom många gånger. Senast på Way out west.

Detta är min favoritlåt.

Lily Allen – Way out west, 15:e augusti

Nu när jag faktiskt reflekterar lite över listan inser jag att det är ett gött gäng med tjejer här. Lily har alltid varit så cool så klart hon måste vara med på listan. Med gnistrande paljettögon, tjusiga bröstvårtor och den där brittiska stämman lyfte hon hela publiken.

Jag rös i hela kroppen av girlpowerpepp när hon sjöng fuck you. fuck you very very muuuuuch.

Len Faki – Berghain, Berlin, 21:a augusti

Om du läst min blogg tidigare har du märkt att jag gillar Berlin. Att det är ett ställe jag gärna besöker när jag är där, är nog också rätt tydligt. Tycker det är lite obehagligt att det numera tycks börjat bli en turistattraktion för folk som vill vara alternativa och skåda den här fabrikslokalen där det händer syndiga saker… Tråkigt för alla dem som förstod vad grejen var innan hypen kom, men då det är just en hype lär det ju också dra över när svennarna åkt hem igen.

Vid senaste besöket gjorde Len Faki starkt intryck på mig. Tung, tung techno med bas som fyllde såväl Berghains dansgolv som min bröstkorg. Var tvungen att stå tätt intill en av högtalarna för att få fysiskt ta på basvibrationerna mmm Patrick önskade låten nedan, vilken mr Faki spelade efter en stund till hans enorma förtjusning. Det va fint.

Ida Engberg – Brooklyn, New York, 6:e november

Bästa utekvällen i NYC, no competition. Ida är en av få framgångsrika, kvinnliga technoproducenter vi har i Sverige. En av väldigt få. Bara det är en orsak att se henne. En annan är att hon dessutom är grym på att spela. När hon spelade Disco volante kunde Maria nästan tänka sig att dö på plats 🙂

Miike Snow – Parken, Göteborg, 27:e november

Hade fascinerats av herrarna länge så det var på tiden att få se dem spela live. Jag blev inte besviken.

Även om herrarna inte på något sätt kan definieras som nykomlingar hoppas jag verkligen att de vinner priset för Årets nykomling på P3 Guldgalan i januari. De är så värda, så värda.

Lämna en kommentar

Under Kärlek, Klubb, Konsert, Musique, Youtube

Berlin Calling

Känns som en talande titel även om jag nu är hemma i säkert förvar i Göteborg, för precis som jag misstänkte så kallar Berlin redan på mig. Undrar om jag inte ska komma tillbaka snart… Var underbart intensivklubbande i ett elektroniskt, soligt tyskt landskap. Dice Club, Berghain, Bar 25 och Funkpark/ Rechenzentrum. Lägg till lite Yellow Sunshineburgare och myshäng i Prenzlauer Berg och Friedrichshain så har du resan.

berlin - väggen

Berghain levererade givetvis och vi var lika stela och smårädda i kön som sist. Ska ormskinnsbootsmannen dissa oss framme vid dörren? Nej då, det är bara utbytesstudentslooken som går bort. Eller? Var och varannan blev avvisad och jag kände mig för en gångs skull lite fel som kvinna. Men in kom vi och vackert var det.

Framförallt var det Len Faki som visade vägen in i technodunklet då han körde bland de råaste, köttigaste set jag sett. Och. Jag är nu återigen övertygad om att Panorama Bar ÄR överskattat. Ja inte som klubb förstås, det slår typ allt i Sverige ändå. MEN. I jämförelse med stora Berghaingolvet är det no competition. Galluzzi var visserligen lite småcharmig i sin svett där runt 07-08 och hade en något softare framtoning än herr Faki, men nej. Berghain är mitt favoritgolv och nu är jag fullkomligt säker. Känns bra.

berlin - kväll

Varför fylls inte alltid min arm av stämplar som dessa?

Varför fylls inte alltid min arm av stämplar som dessa?

På Funkpark var det Sunday Getaway med galet bra bokningar och plus i kanten för strandhäng och båtkavalkad. Det enda som gör mig lite gnällig är den så överdrivet tydliga mansdominansen. Då det under de många timmar som vi var där inte fanns mer än totalt en tjej i båset så är till och med dominans ett understatement. Tråkigt är det, hoppas och räknar med en tjejboom inom kort. Mer tjejer vid skivspelarna. OCH. Något jag tänker på ännu mer efter detta. Mer kvinnliga hang-arounds!

Rechenzentrum, inomhusklubben intill Funkpark blev också en skön överraskning. Varmt som en bastu, stinkande av svett och vinyl, men med många bra namn. Bland andra Martin Buttrich och Matthias Tanzmann, sen något osäker men tyckte även att vi lyckades klämma in favoriten Daniel Steinberg?

Richie Hawtin – ägaren av skivbolaget Minus, behöver ingen övrig presentation tycker jag. Han var väl främsta dragplåstret. Spelade in lite kort när han avslutade sitt set med hiten Spastik.

Ja, och förresten. Tillbaka till Berlin Calling. Satt, något nostalgiska, på flygplatsen och kollade på filmen på datan i hopp om att Berlinkänslan skulle stanna kvar i kroppen lite längre, men blev inte riktigt så.

Paul Kalkbrenner i huvudrollen, men han spelar inte sig själv utan gestaltar DJ Ickarus… Ställde mig kanske lite tveksam till filmen redan då jag hörde valet av alias… Men skit samma. Filmen var inte så spännande även om Paul gör ett bra jobb. Det jag vill rekommendera är filmmusiken – all out Kalkbrenner. Inledande Altes Kamuffel är en favorit. Ganska sorgsna toner men soft och drömskt. Tänk soluppgång över Berlin 🙂

Lämna en kommentar

Under Klubb, Musique

Ich bin ein berliner

Sitter i ett fönster, försöker desperat hålla mig kvar i ett trådlöst nätverk tillräckligt länge för att kunna kolla mailen och skriva ett inlägg. Njuter av att titta ut över trötta Friedrichshain som ännu inte riktigt kommit upp på benen. Blev inte mycket av utgång igår då vi var något förstörda, men det gör att det blir desto mer intensivt i afton istället. Planen kvarstår. Dice Club ska invigas. Därefter Berghain som en extremt värdig efterföljare, morgonen kommer fortsätta på Bar 25 och avslutas på Funkpark. Ungefär så ser det ut. När kommer en liknande plan bli verklighet i Sverige?

Men gårdagen gick inte till spillo. Utnyttjades faktiskt fullt ut av ett besök på Yellow sunshine. Vegetarisk/vegan-burgareställe. Jag vet inte om jag vågar säga att det är den godaste burgare jag ätit i mitt liv. Men det är inte långt ifrån! Underbart, billigt och fett. Dessutom gjorde jag något som för mig är enormt. Jag klippte för första gången av mig mitt hår. Galet var det, men vackert blev det. Johanna är en liten pärla. Ska fira henne och hennes talang i natt.

För er som inte är Berlin, utan kanske snarare sitter i en trist stad utan varken sol, vackra klubbar eller konstgjord lycka, så föreslår jag en titt på denna. Den kommer stråla till i den trista vardagen för en kort stund. Jag må vara ute efter att tipsa om bra musik här. Låt oss säga att detta är för bra för att missa.

1 kommentar

Under Klubb, Musique

Berlinpepp!

Imorgon drar jag till en av mina favoritstäder: Berlin. What for? För att få uppleva den klubbdekadens som jag så ofta saknar i Sverige. För känslan av att kunna sova halva dagen, gå runt och strosa i butiker i Prenzlauer Berg och sedan inleda klubbkvällarna när svenska klubbars alkoholtillstånd redan gått ut.

Freistil med den vackra, rosa skylten. Favoritaffär på Oderbergerstrasse

Freistil med den vackra, rosa skylten. Favoritaffär på Oderbergerstrasse

Och helgen ser magnifik ut i Berlin. Som den brukar. Fredag blir planen att besöka relativt nya, hypade Dice club. Lördag blir återbesök på Berghain/Panorama Bar. Har du inte förstått what all the fuss is about så åk dit! Fascinationen för denna klubb tycks aldrig ta slut. I höst kommer till och med Kontra musik i Malmö att köra hyllningskvällar och boka Resident-dj’s från Berghain. Jag må vara insnöad på elektronisk dansmusik men det måste vara en upplevelse för vem som helst egentligen. Extremt välbyggda läderbögar i små, små shorts dansar ihop med trendkids och ”ordinary people”. Inga lasrar och kameror tillgängliga men ett ljudsystem som imponerar på de flesta. Jag peppar främst för Len Faki, Oliver Deutschmann (Berghain) och André Galluzzi (Panorama Bar). För er som inte upptäckt skönheten med elektroniskt än, så är här en länk till en bra mjukstartlåt 🙂

Söndagen blir klurigare. Har inte varit på Bar 25 som jag tidigare blivit tipsad om, och nu kommer stället att stänga ner efter sommaren så det vore ju gott att ha varit där i alla fall. Lockar ju definitivt med en klubb som dessutom har bastu och utomhusbio…

Men Funkpark kommer nog antagligen bli slutdestinationen på söndag. Lineupen på stranden är trots allt ganska lockande med bland andra Richie Hawtin, Martin Buttrich och Matthias Tanzmann. Efter dessa dagar blir det bara till att slappa i några dagar till och insupa Berlins övriga kulturliv mmm

Lämna en kommentar

Under Musique