Etikettarkiv: Dice Club

Berlin Calling

Känns som en talande titel även om jag nu är hemma i säkert förvar i Göteborg, för precis som jag misstänkte så kallar Berlin redan på mig. Undrar om jag inte ska komma tillbaka snart… Var underbart intensivklubbande i ett elektroniskt, soligt tyskt landskap. Dice Club, Berghain, Bar 25 och Funkpark/ Rechenzentrum. Lägg till lite Yellow Sunshineburgare och myshäng i Prenzlauer Berg och Friedrichshain så har du resan.

berlin - väggen

Berghain levererade givetvis och vi var lika stela och smårädda i kön som sist. Ska ormskinnsbootsmannen dissa oss framme vid dörren? Nej då, det är bara utbytesstudentslooken som går bort. Eller? Var och varannan blev avvisad och jag kände mig för en gångs skull lite fel som kvinna. Men in kom vi och vackert var det.

Framförallt var det Len Faki som visade vägen in i technodunklet då han körde bland de råaste, köttigaste set jag sett. Och. Jag är nu återigen övertygad om att Panorama Bar ÄR överskattat. Ja inte som klubb förstås, det slår typ allt i Sverige ändå. MEN. I jämförelse med stora Berghaingolvet är det no competition. Galluzzi var visserligen lite småcharmig i sin svett där runt 07-08 och hade en något softare framtoning än herr Faki, men nej. Berghain är mitt favoritgolv och nu är jag fullkomligt säker. Känns bra.

berlin - kväll

Varför fylls inte alltid min arm av stämplar som dessa?

Varför fylls inte alltid min arm av stämplar som dessa?

På Funkpark var det Sunday Getaway med galet bra bokningar och plus i kanten för strandhäng och båtkavalkad. Det enda som gör mig lite gnällig är den så överdrivet tydliga mansdominansen. Då det under de många timmar som vi var där inte fanns mer än totalt en tjej i båset så är till och med dominans ett understatement. Tråkigt är det, hoppas och räknar med en tjejboom inom kort. Mer tjejer vid skivspelarna. OCH. Något jag tänker på ännu mer efter detta. Mer kvinnliga hang-arounds!

Rechenzentrum, inomhusklubben intill Funkpark blev också en skön överraskning. Varmt som en bastu, stinkande av svett och vinyl, men med många bra namn. Bland andra Martin Buttrich och Matthias Tanzmann, sen något osäker men tyckte även att vi lyckades klämma in favoriten Daniel Steinberg?

Richie Hawtin – ägaren av skivbolaget Minus, behöver ingen övrig presentation tycker jag. Han var väl främsta dragplåstret. Spelade in lite kort när han avslutade sitt set med hiten Spastik.

Ja, och förresten. Tillbaka till Berlin Calling. Satt, något nostalgiska, på flygplatsen och kollade på filmen på datan i hopp om att Berlinkänslan skulle stanna kvar i kroppen lite längre, men blev inte riktigt så.

Paul Kalkbrenner i huvudrollen, men han spelar inte sig själv utan gestaltar DJ Ickarus… Ställde mig kanske lite tveksam till filmen redan då jag hörde valet av alias… Men skit samma. Filmen var inte så spännande även om Paul gör ett bra jobb. Det jag vill rekommendera är filmmusiken – all out Kalkbrenner. Inledande Altes Kamuffel är en favorit. Ganska sorgsna toner men soft och drömskt. Tänk soluppgång över Berlin 🙂

Lämna en kommentar

Under Klubb, Musique

Ich bin ein berliner

Sitter i ett fönster, försöker desperat hålla mig kvar i ett trådlöst nätverk tillräckligt länge för att kunna kolla mailen och skriva ett inlägg. Njuter av att titta ut över trötta Friedrichshain som ännu inte riktigt kommit upp på benen. Blev inte mycket av utgång igår då vi var något förstörda, men det gör att det blir desto mer intensivt i afton istället. Planen kvarstår. Dice Club ska invigas. Därefter Berghain som en extremt värdig efterföljare, morgonen kommer fortsätta på Bar 25 och avslutas på Funkpark. Ungefär så ser det ut. När kommer en liknande plan bli verklighet i Sverige?

Men gårdagen gick inte till spillo. Utnyttjades faktiskt fullt ut av ett besök på Yellow sunshine. Vegetarisk/vegan-burgareställe. Jag vet inte om jag vågar säga att det är den godaste burgare jag ätit i mitt liv. Men det är inte långt ifrån! Underbart, billigt och fett. Dessutom gjorde jag något som för mig är enormt. Jag klippte för första gången av mig mitt hår. Galet var det, men vackert blev det. Johanna är en liten pärla. Ska fira henne och hennes talang i natt.

För er som inte är Berlin, utan kanske snarare sitter i en trist stad utan varken sol, vackra klubbar eller konstgjord lycka, så föreslår jag en titt på denna. Den kommer stråla till i den trista vardagen för en kort stund. Jag må vara ute efter att tipsa om bra musik här. Låt oss säga att detta är för bra för att missa.

1 kommentar

Under Klubb, Musique