Etikettarkiv: electro

Sandra Mosh #16 – the Gagashow

Oh får inte missa. Kommer så klart köra två timmars dansmusik i radion i kväll.

Lite annorlunda ikväll då det blir väsentligt större mängder electro house än det någonsin varit! Och ja det är väl lite mer kommersiellt än det brukar vara. Förra veckan var det stillsam house och stundtals krånlig deep house. Kvällens show är förutom mer kommersiell även präglad av ett kvinnligt tema. Eller det har snarare ett tema som kretsar till en alldeles speciell kvinna som jag maskerade mig som på en maskerad för nån vecka sen.

Det blir en massa remixer av hennes låtar, blandat med ett gäng Mad decentartister och annan electro och skränig house. Extremt upplyftande inför helgen kan jag tycka. 21-23 i P3 givetvis. Mycket nöje.

Ja men och OBS. Glöm inte att likea min DJ-page 🙂

2 kommentarer

Under Musique, Sandra spelar skivor

Nytt klubbkoncept: DEKADENS: fredag @ El Mundo

Det börjar bli standard för mig att spela på fredagar. Så även denna och det är med glädje jag kan bjuda in dig till en kväll i dekadensens tecken på El Mundo, vägg i vägg med Matkultur. Klubben heter självklart det givna: Dekadens. Fresh out of the electronic oven. Gå med i nystartade gruppen på Facebook!

Det är min vän Remý som har styrt upp ett gäng DJ’s som kommer spela från 20:30-01. Det kommer gå från soul till hip-hop till break beats till dub-step till electro och techno. Varför välja en genre när man kan få sex? Kommer bli väldigt väldigt nice. Och en väldigt väldigt svettig jävla bar vi lämnar efter oss…

Jag spelar sist, 00-01 cirka. Dekadensen till ära kommer jag att vara klädd helt i paljetter. Tror jag. Ok inte helt klart än, men det kommer vara spexigt hur som haver. Sunni kommer stå vid min sida, lika tjusig hon. Åhh längtar redan! Så kom kom. Det är GRATIS dessutom! Värsta bästa förfesten. No competition.

Lämna en kommentar

Under Klubb, Sandra spelar skivor

Mitt nya mixtape – promo inför fredagspremiären av Yaki-Da!

Jobbat ett tag på att få ihop ett nytt mixtape nu. Har skiftat så sjukt mycket och vet egentligen inte ens om den färdiga mixen slutat spreta ens lite… Märker att jag har lite svårt att definiera vad jag spelar. Jag förälskar mig i låtar – inte genrer. Åh herregud det lät pretto. Men jag vet inte, jag har svårt att hålla mig till endast creddig deep house eller köttig techno, plockar helst lite från mycket…

Ja. Det som finns kvar är därför en möjligen förvirrad mix av tech house, techno och electro. Men. Jag står för att det är sjukt bra låtar och att jag skulle dansa sanslöst till samtliga.

Angry birds by micksa

Mixen är tänkt som minipromo inför min spelning på fredag. Ja nu får jag äntligen avslöja vad det är! Det har öppnat ett nytt ställe i Göteborg. YaKi-Da – i gamla BLVD:s lokaler. Tänkt att konkurrera med Avenysteket. Blir sjukt intressant det här.

Promovideo för Yaki-Da

Ska ansvara för det lilla klubbgolvet. Garanterar svett, hoppas på tårar och kanske lite blod. Läs mer om eventet på Facebooook, bland annat kommer Anton Kristiansson, Katakomb och Mighty Mouse spela! Jag spelar 00-04.

Förslag på förfest = Ladyfest på Publik. Bästa göteborgstjejerna har styrt quiz, kulturnatten till ära. De ska spela lite skivor också och helt enkelt förvandla Publik till definition av fredagsmys och sen kommer de bort till mig och dansar och det måste du med!

Nu ska jag låna Patricks telefon och spela lite mer Angry Birds. Ja jag erkänner mitt beroende. Och ja det är givetvis detta beroende av ett iPhonespel som namngett min mix… Ska aldrig skaffa iPhone. Bäst så.

Lämna en kommentar

Under Gratis musik, Klubb, Ladyfest, Musique, Sandra spelar skivor

Brooklyn presents: The Hundred in the hands & School of seven bells & Bear in heaven

Igår satt jag lyrisk på kontoret i flera timmar. Hittade musik som aldrig förr. Sen insåg jag att best of the best var Brooklynbaserat. Så här följer en micropresentation av tre Brooklynband jag tror på just nu. Genomgående är pop och elektroniska beats/inslag. Enjoy.

The hundred in the hands
Ason Friedman och Eleanore Everdell utgör duon. Extremt catchiga låtar. Jag drar snabbt paralleller till the Xx och Bat for lashes. Hela EP:n This desert är fantastisk så missa för guds skull inte den.

School of seven bells
Håller just nu på att lyssna in mig på hela albumet – Disconnect from desire. Kan inte säga mer just nu än att jag gillart.

Bear in heaven
Avslutningsvis ett pop-pojkband då. Icke att missa på Way out west om några veckor! Skivan är inte purfärsk men jag upptäckte den först igår. Men det var sannerligen en lycklig upptäckt.

1 kommentar

Under Musikvideo, Musique, Youtube

Nytt projekt med Adam Tensta ♥ St. John’s dance – The Plot

St. John’s dance är Adam Tensta, Eboi och Dida. Det känns lite som den hip hop goes electrotechno som Maskinen kör = jag ♥

2 kommentarer

Under Musikvideo, Musique

2010: Ny musik v.9

Det här är den bästa veckan på länge, för det va nog ett bra tag sen vi la till så mycket skilda genres och så fina låtar samtidigt. Dessutom fanns nästan allt på spotify, listan är därför extremt uppdaterad så jag rekommenderar varmt att lyssna på Spotifylistan just denna vecka 🙂

Sen undrar jag om nästan inte musikredaktionen tyckte lite synd om mig i min magsjuka? En av de nya låtarna är electrohousiga Donut vilket är resultatet av housegiganterna M.A.N.D.Y. och Booka Shades trivsamma samarbete. Jag brukar få lobba HÅRT för liknande musik så kanske var det en get-well-present 🙂

Nytt med följande:
Låtar/Singlar:
jj – Let go
Näääk – Namnet va näääkish
The Very Best – Rain dance (feat M.I.A.)
Bye bye bicycle – Northpole
The radio dept. – Heaven’s on fire
M.A.N.D.Y. vs Booka Shade – Donut
The Drums – I felt stupid
Vampire Weekend – Giving up the gun
Kite – Cannonballs

Lyssna på Spotifylistan här!

Stjärna i kanten

Jag gillar nog egentligen alla låtar denna vecka. Hip hop från Nääk som är rätt skön. M.I.A. gästar The Very best och hon har väl aldrig gjort mig missnöjd tror jag.

Sen en massa skön pop/rock med Vampire weekend, Radio dept., The Drums, Kite och Bye bye bicycle. Sen då även en tydlig inriktning mot electrohousen med Donut. I LIKE.

Det enda som du inte hittar på Spotify är The Radio dept. och jj:s låtar, så de lägger vi upp här ja.

The Radio dept.

Lämna en kommentar

Under Musique, Nytt på radion, Spotifylistor, Youtube

2010: Ny musik v.6

Musikredaktionen har fått tillökning. En stor sådan. Idag var det dubbelt så många på mötet som det brukar vilket var väldigt trevligt. På grund av att somliga kära medarbetare måste lämna oss för exempelvis praktik och annat löst drivande så behövde vi nytt blod.

Märkte direkt att det fanns mycket rock i den nya gruppen. Ska jag vara rädd eller glad för detta? Ska jag behöva oroa mig för att metalen ska smyga sig in på rotationen och att skön lo-fi och electro kommer dissas?

Jag vet inte ännu. Det återstår att se. Ska bli väldigt kul i alla fall och gött med lite förnyelse, och det blev givetvis också en massa nya låtar:

Nytt med följande:
Låtar/Singlar:
Two door cinema club – Undercover Martyn
Yeasayer – O.N.E.
Lo-Fi-Fnk – Marchin’ in
Julian Casablancas – Out of the blue
Midlake – Acts of man
Honey Mustard – Mute
The Fume – Turn my back
Switchfoot – The Sound

Lyssna på Spotifylistan här!

Stjärna i kanten

Undercover Martyn
Ja titta bara lite längre ned så hittar du ett inlägg om just den första låten med Two door cinema club. Jag fullkomligt älskar denna låt så givetvis lobbade jag lite extra för den och är nöjd över att den fick vara med.

Ja va fan. Jag gillar den så mycket att du nog måste höra den en gång till. Du behöver inte spola tillbaka bandet. Tar det bara en gång till. Fast i en akustisk version.

O.N.E.
Yeasayer blev grymt hypade efter första singeln Ambling alp. Alltså jag gillade den det gjorde jag. Men jag vet inte om jag var så överväldigad, fascinerad och lyrisk som andra var. Förväntningarna var stora inför stundande albumet Odd Blood och nu är det ju här.

Andra singeln från albumet är O.N.E. Bra låt. Inte fantastisk men fin. Och albumet är absolut värt att lyssna en och två gånger på.

Marchin’ in
Det byggdes också upp stora förväntningar på svenska electroduon Lo-Fi-Fnks nya singel. Jag gillar den, men sen första lyssningen kan jag inte släppa två saker som jag tänker på varje gång. För det första. Inledningen fullkomligt skriker Tough alliance. Koka Kola Veins måste varit en inspirationskälla, eller?

För det andra. När sången börjar hör jag egentligen inte Lo-Fi-Fnk-pojkarna utan Lykke Li sjunga I’m good, I’m gone… Har jag blivit galen?

Men jag ska inte gnälla. Visst är den skönt lo-fi (ja vad annars…) och den passar utmärkt till den fina videon med massa vackra, fria djur.

Lämna en kommentar

Under Musikvideo, Musique, Nytt på radion, Spotifylistor

Stockholmshelg: Format:B på Sthlm Underground och The Knifeoperan – Tomorrow in a year!

Imorgon drar jag och frun till Stockholm. Det är julklappen från min kära fru som jag blev allra gladast över i julas. Vi inleder fredagen direkt med tokdans.

Format:B. Foto: Holger Geissler

Älskade dj-duon Format:B spelar på Fabriken. Berlinherrarna kommer till och med på besök till Stockholm för första gången så det känns grymt kul att vara där just då! Fabriken kommer glöda.

Upptäckte de först genom låten Full House. Sen dess har de bara fortsatt bygga upp min case med house och technoslingor. Fint kommer det bli.

Eventet på Facebook.

Men i julklappen ingick ju en sak till. Vi ska gå och se The Knifes opera Tomorrow in a year! woooo så spännande det ska bli! En unik upplevelse det här då föreställningarna bara går mellan 29:e-31:a januari på Dansens hus i huvudstaden.

Åh jag har längtat sen den gick i Köpenhamn och jag var så sjukt avis på dem som gick. Så man kan väl säga att när jag fick min julklapp fick den genast definitionen som den bästa på länge =) Beskrivs som en Darwin electro-opera. Herregud det kan ju inte gå fel. Känner mig konstnärligt inspirerad bara av tanken! Återkommer med en recension senare.

Lite inspiration…

Electro-housigt i Cosa Nostra funk

Fantastiska remixen på Amelie från förra året

Vem minns inte denna underbara, underbara låt. Och videon sen. Kontraster, kontraster.

Sen får vi inte glömma. The Knifes kanske bästa låt från gamla självbetitlade skivan…

Lämna en kommentar

Under Klubb, Konsert, Musique, Youtube

2009: årets tio mest sönderlyssnade album

Man talar inte om album på samma sätt längre. Jag har dock fortfarande ett ganska tydligt förhållande till dem. De flesta kommer till radion och man tar med sig något speciellt hem och lyssnar lite extra. Men de flesta köper inga längre och fascinationen som tidigare fanns kring att öppna en inplastad, limiterad utgåva är som bortblåst. Tyvärr! Känslan återfinns när man köper LP visserligen, men magin kring enkla CD-skivor finns i alla fall inte riktigt kvar.

Till saken nu. En personlig lista över de tio album jag lyssnat mest på i år. Jag tänker inte säga att det är de bästa. Jag har vare sig tillgångar eller tid att sätta mig in i det helt och fullt, men det här är det jag lyssnat allra mest på i alla fall 🙂 Skulle inte heller vilja påstå att det råder någon ordning i rankningen…

Wild beasts – Two dancers

Förtärs bäst: när som helst, var som helst, med vem som helst

Om jag måste välja, väljer jag Wild beasts. Var väldigt intressant. Lyssnade på dessa brittiska herrar på radion när albumet precis kommit. Jag hade haft dåligt med tid och bara lyssnat lite kort, framförallt på All the king’s men. Störde mig lite redan i inledningen. Oo ooo o o o o ooooo oooooooo oooo ooooo ooo . Watch me watch me! Åhh detta pubertala vrål. Jag hatade det.

Men så sa Christer att jävlar det där albumet var riktigt bra. Vi måste lyssna lite på det. Så hörde vi på några låtar till. Sen lyssnade jag några ggr extra. Sen skämdes jag och min musiksmak ögonen ur oss. Detta överväldigande, alldeles fantastiska popalbum med text, sång och riff som inget annat.

Sen har jag haft en av de roligaste stunderna någonsin till spår nummer två under uppsatsperioden för några veckor sen. Jag har aldrig skrattat/gråtit så mycket åt några enkla rader. Klockan må ha varit 02 och vi hade studerat intensivt sedan 07, men herregud. Hootin hootin and howlin.

First Aid Kit – Drunken trees

Förtärs bäst: när du vill känna dig inspirerad till att lyckas med vad som helst

Jag blir inspirerad. Inspirerad av de tonåriga hjärtskärande rösterna och enkla gitarrmelodierna. De kompletterar varandra perfekt och jag vill aldrig att låtarna ska ta slut. Kan inte annat än att se dessa tjejer gå hur hur långt som helst. Det är inte ett klockrent album, nej. Men det är en försmak av vad som komma skall. De kommer att komma med ett album som jag utser till årets bästa nån gång. Helt övertygad.

Empire of the sun – Walking on a dream

Förtärs bäst: när du tar det lugnt dagen efter

Detta är två märkliga och spännande herrar med lika intressanta alias: Luke Steele of The Sleepy Jackson and Nick Littlemore of Pnau.

Musik är ofta, väldigt ofta, skräckblandad förtjusning för mig. Jag kan gråta, lida och vrida mig i obehag – samtidigt som jag njuter och ryser av välbehag. Ja detta är förvirrande, men så e det. Så kände jag när jag hörde We are the people första gången. En av få låtar detta år jag ÄLSKADE från första lyssning.

Florence + the machine – Lungs

Förtärs bäst: när du behöver bli upplyft, peppad och inse att tjejer är bäst i världen

Om inledningsspåret till Fever ray är grymt, är detta lycka definierad. Du har blivit dumpad. Din dator har kraschat. Eller du har helt enkelt bara misslyckats fatalt. Körigt. Tråkigt. Men när det börjar gå lite bättre igen. Då lyssnar du på Dog days are over och inser att oj, allt är så himla bra nu. Det kan bara bli bättre. Girlpower på extremnivå.

Att Florence Leontine Mary Welch, denna lilla 86:a, kan sjunga så gripande är över mitt förstånd. Men jag bara tackar och bockar för att hon får mig att må bättre när jag är ledsen i ögat. Underbara You’ve got the love är också gjord som en grym grym cover av bandet nedan…

The xx – The xx

Förtärs bäst: när du kör genom en vintertäckt skog med helljuset på och värmedynan igång

Visst, jag önskar att fler låtar vore som Islands. Detta är inte ett klockrent album, men det har så grymt mycket potential. Den manliga och kvinnliga rösten möts i någon form av obeskrivbar samstämmighet som jag uppskattar. Lugnt och skönt, myspopigt romantiskt med elektroniska inslag.

Mumford & sons – Sigh no more

Förtärs bäst: på resande fot, förslagsvis ett tåg

Nej jag trodde inte att ett countryinspirerat album skulle platsa på denna lista, men detta var ett av de självklara valen. Jag har lyssnat så fruktansvärt mycket på detta när jag åkt till olika platser i Sverige, Tyskland och USA. Jag blir glad. Känner på riktigt för att ställa mig och dansa på logen till banjospelet. Känns faktiskt som en sjukt fin tanke? Mer logdans framöver.

Började med dansanta singeln Little lion man, slutade i eufori i Awake my soul. Från och med cirka 3:00 väcks min själ. Fo sure. När hans röst stiger uppåt 3:36 gör det ont ont.

Fever ray – Fever ray

Förtärs bäst: i bakgrunden. Sorry låter dissigt att kalla det bakgrundsmusik, men tycker den gör sig fantastiskt bra så.

Inledande If I had a heart är ett klockrent inledningsspår. Precis så mörkt, tungt och svårt som vi ville att ett soloprojekt från Karin Dreijer skullle vara. Sen kommer denna låt alltid, alltid kopplas till min fantastiska Arvikafestivalsupplevelse. Can’t take that laser away from me.

Karin blir bara mer och mer utav en självklar kvinnlig förebild för svensk musik, mode och konstnärlighet. Jag vill bara se och höra mer från denna kvinna framöver. Tydligen ska hon hooka med brorsan igen, ja det går också jättebra. Kör på.

Passion pit – Manners

Förtärs bäst: när du är glad och vill förbli så

Fint elektroniskt, indiepopigt. Nyskapande och skönt. Fem små amerikaner som sprider glädje i mitt hem och har gjort så under stora delar av det här året. De fyller inte min Hot Chipsaknad, men muntrar upp mig rätt rejält ändå.

Röyksopp – Junior

Förtärs bäst: Halva albumet när du behöver springa runt runt runt förslagsvis en pelare i galendans. Halva albumet när ditt hjärta är krossat men du känner för att må lite bättre.

Lustigt nog är detta ett album som få recensenter verkar uppskatta. Röyksopp är ju för helvete helt fantastiska. Det har de i och för sig alltid varit enligt mig. Det började med The girl and the robot som stackars Sanna fick lyssna till varje dag under en möjligen lite för lång period. Det kan ju tilläggas att om Robyn också släppt ett album detta år lär hon kvalat in automatiskt för tusan vilken röst. DN kallar henne för decenniets största, svenska artist, oh se där ja. Ingen surprise för mig.

Sen var det This must be it som lockade, och slutligen insåg jag att Röksopp forever var en av de vackraste låtarna jag hört. Som en s u c k e r för stråkar, genomled ju mitt hjärta detta första gången med svåra plågor. Sen lyssnade jag igen. Och igen och blev bara mer upprymd efter varje gång. Upptakten efter cirka 2:30 river i mig.

Phoenix – Wolfgang Amadeus Phoenix

Förtärs bäst: när du vill sjunga högt i duschen och pop-gung-dansa tillhörande.

Så glatt, dansant och poppigt som fransmännen i Phoenix är så himla bra på. Hade inga högre förhoppningar men blev väldigt glatt överraskad! Jag hoppar gärna runt och njuter av den simpla popen. Det behöver inte svårare än såhär. Eller?

1 kommentar

Under Kärlek, Listor, Musique

Motor möter T. Raumschmiere

Har sjukt ont i dag då jag klämde min vänstra hand något brutalt i en dörr. Allt på grund av stressen till kyrkan för en artikel. Som tur var tror jag att det i alla fall ledde till ett scoop så det kanske det var det värt, men just nu tycker jag mest synd om mig själv. Men lyckades trots smärtan i alla fall bli musikaliskt inspirerad av Micael efter hans twitterinlägg jag såg precis:

”You don’t like techno …well ain’t that a bitch” citat från bästa albumet i år, so far: Motor – Metal Machine

Ok jag håller inte med om att det är bästa albumet i år men det är en jevligt fin melodi. Denna önskar jag dansa till inom kort. Hittar tyvärr inget you-tubeklipp.

Håll till godo med spotify.

Vilka är Motor då? Albumet Metal Machine är släppt på Shitkatapult som släpper andra trivsamheter som T. Raumschmiere och Apparat. Vet inte hur jag ska lyckas definiera hur det låter, techno möter rock och electro i en skön blandning. Dansmusiksanpassad industrirock kanske? Shit the same. Albumtiteln är annars mycket talande.

Om du av någon olycklig anledning lyckats missa T. Raumschmieres Monster Truck Driver med tillhörande video får du en sista chans nedan.

2 kommentarer

Under Musique, Youtube