Etikettarkiv: Fever ray

Sandra Mosh i P3 #21 & ett HÖGTRYCK sveper in över Babel

lila hår läpp öga poster

När jag ska spela arbetar jag ofta hårt för att få min look så nära relaterad till postern som möjligt

Om jag börjar fundera på det så känns det faktiskt ganska sjukt att ha sänt min DJ-show 20 fredagar i rad nu. Lite overkligt men lika trevligt som overkligt.

I kväll kommer jag att köra en rätt blandad kväll som så många andra kvällar… Första timmen inleds lite softare med denna fantastiska remix av Fever Rays Keep the streets empty for me. Hur tempot totalförändras i breaket och sedan långsamt jobbar sig uppåt i dansant basgång igen är fantastiskt snyggt, lyssna!

Min favoritlåt just nu (som du kan lyssna på i inlägget nedan) kommer va med, liksom lite tjusigt material från exempelvis Kollektiv Turmstrasse och andra tyskar. Programmet sänds i kväll fredag, som vanligt i P3 21-23!

Och sen imorn spelar jag på Baaaaabel. Det här härliga eventet har uttryckts bli något av ett högtryck och jag kommer i alla fall inte arbeta för att sprida en lågtrycksstämning i lokalen. Kom och dansa med mig så blir jag så jätteglad. Jag är den där tjejen bakom skivspelarna som ser ut att ha peruk på sig men om du tar på det så är det mjukt likt bomull.

HÖGTRYCK POSTER

Lämna en kommentar

Under Klubb, Musique, Sandra spelar skivor

Mina gigs i april + Tip of the day: Planningtorock

Från mitt ubåtsgig - fett va?

Från mitt ubåtsgig - fett va?

Känner mig lite febrig och får konstant stötar av min data (lång historia, men det skapas genom nån form av samverkan mellan element, fot och monitorer…)

Men förutom detta är det ju bra! Jag har några fina gigs coming up. Här en liten summering för april! Jag kommer röra mig runt lite i landet nu vilket känns skönt. Från Malmö till Lund till Göteborg och sen Stockholm!

– 7 april – Mejeriet (Lund)
– 15 april Inkonst (Malmö)
– 16 april – Yaki-Da, warm-up för La Fleur (Göteborg)
– 22 april Babel med Staffan Lindberg (Malmö)
– 30 april, 25 hour people (Stockholm)

Kan eventuellt dyka upp fler, men ja, will let you know then. Den 22:a i Malmö kommer bli så galet bra, men vet inte om jag får skvallra om det än så vi låter det vara så. Drar ut på långfredagsbonanzat lite till… Hoppas du kan komma på nåt av dem!

Bara för att fira dessa gigz delar jag med mig av ett tipz. En kvinna du efter att ha sett videon till Doorway kommer tro är Karin Dreijer. OBS Det är det inte. Hon heter Janine Rostron och är från England (men uttrycker på sin Myspace att hon återföddes i Berlin…vackert). Och sen kallar hon sig ju inte Fever ray heller utan Planningtorock. Och okej hon är inte lika bra heller, men så pass bra att jag sänder ut ett tips. Tungt, drivigt, med nästan störande elektroniska ljud och en såväl förvrängd ljudbild som ansiktsform. Fint. Lyssna.

Lämna en kommentar

Under Klubb, Ladyfest, Musikvideo, Musique, Resor, Sandra spelar skivor

Fever ray – The wolf

Nån som blev peppad att se den här rullen?

Tack för tipzet Popmani!

4 kommentarer

Under Musique

Rosa julsången 14:e december

First aid kit – When I grow up

Åh har så mycket jobb att jag egentligen inte hinner skriva. Men jag måste för det har varit två extremt bra filmdagar här i Stockholm. Igår var jag och Fanny på galpremiär av Sound of Noise. En mycket intressant film som jag framförallt kommer att tvinga min kära bror att se då det är en underbar film för alla trummisar. Eller ja även för ljudnördar som jag. Jamen även för dig som gillar film. Låt oss säga att den är sevärd.

Sandra & Fanny skräms av Leo Ahlgrens blixt

Sandra & Fanny skräms av Leo Ahlgrens blixt

Sen drack vi öl i lustiga flaskor och värmdes när de tre trummisarna/skådisarna satt på scenen och trummade skiten ur sin sets ihop. Det var väldigt fint. Även Sanna Perssons framträdande på såg var tecken på en värdig efterfest. Så vi gick hem nöjda med våra goodiebags med trumpinnar i – eller ja Fanny var nöjd samt mätt, jag var fortfarande hungrig då efterfesten inte hade vegomat #dåligtrendpågala Men kolla in trailern. Filmen är värd.

Och idag var halva Populärs redaktion på visning av TRON Legacy. Oh my. Jag har peppat sen flera månader tillbaka. Och nej då jag blev inte besviken. I de ljussprakande striderna – när specialeffekterna sätter in finner jag mig själv sitta gapandes. (Ett annat mycket gott tecken är att jag inte åt upp mitt godis på grund av total gapning/fokusering)

Sen kanske själva 3D-effekterna inte gav så mycket, men specialeffekterna och ljudet var enormt mäktigt. Daft Punks filmmusik gjorde givetvis sitt och var en mycket stor del i ett slutgiltigt vackert betyg. SE DEN!

Just det, jag skulle presentera en låt också. Det här blev ju en av årets bästa covers. Systrarna i First aid kit har förgyllt mina öron i några år nu. Att förutom deras fantastiska samspelta röster välja att göra en remake på en låt av Fever ray gör ju inte saken sämre.

Lämna en kommentar

Under Film, Musique

Lurade föräldrar på SR – Blonde Redhead på Debaser

Åh det var så fint. Vi lurade de stackars föräldrarna igår – trots mina två missar! Planen var alltså att inte säga att Henrik skulle komma upp till Stockholm samtidigt som dem, och ja överrraska. Miss ett: jag skrev att Henrik var på besök på bloggen. Miss två: När föräldrarna anländer till SR råkar jag säga till receptionisten att nu kommer fler från familjen Mickelsson. (Henrik hade anlänt typ en kvart innan dem…)

Men förvirrade som de va över att vara i storstaden så regerade de inte ens på detta. Vi åkte upp till våning fyra och dem fick en guidad tur. Mamma fascinerades av att Magnus Uggla satt i samma korridor som jag, pappa fotade. Sen gick vi förbi studion. Lustigt nog råkade det vara deras son som sände nyheter efter sändningstid. Det var väldigt fint. Mamma skrek, pappa fick tårar i ögonen 🙂

Men ja detta var igår. I torsdags var vi på Blonde Redhead. Nu var ju bandet hemskt lama och ointresserade, så intervun kommer väl att bli hyfsat seg att lyssna på, men däremot var konserten riktigt bra!

Sångerskan Kazu bar en weird, vit mask men påklistrat löshår på. Men när jag fick reda på att det var svenska producentduon Van Rivers & The Subliminal Kid som producerat senaste skivan förstod jag. Masken i kombination med den fantastiska ljusshowen på scen = Blonde Redhead måste ju via producentduon blivit inspirerade av Fever Ray! Men med några justeringar. På scen hade BR gigantiska guldparaplyer istället för Karins antika lampor, istället för monsterlasrar hade BD fantastiska strobbar. (Van Rivers och Subliminal Kid producerade en massa på Fever Rays skiva)

Allra bäst var låtarna från senaste två albumen. Mer elektroniskt, atmosfäriskt och drömskt. I kombo med Kazus snurriga rörelser och ja som sagt ljusshowen, blev det lite magiskt ändå. Men. Extranumrena = överflödiga.

Lämna en kommentar

Under Intervjuer, Konsert, Musique, Youtube

Inför P3 GULD i afton – förtippningarna

Ikväll blir det paljettfylld gala. Är just nu hemma och vilar upp mig några timmar. Fått den eminenta uppgiften att agera ”artistinkastare” under förminglet. Värma upp de som ska intervjuas och snacka lite strunt. Blir mysigt tror jag.

Remember. Sändningen från minglet startar 18:00 och håller på till galan börjar 20:00. Sen kommer eminenta Nana sköta intervjuerna med vinnarna efteråt. Timo håller ju som ni säkert vet i galan. Träffade honom igår och snackade lite om vad som komma skall. Lyssna på det igen i dagens P3 Populärsändning!

Jag tänkte inte att jag skulle tippa vilka jag tror vinner. Framförallt för att jag redan vet lite för mycket och det är supersuperhemligt. Däremot tänker jag nämna vilka jag tycker mest förtjänar att vinna!

The nominees

Årets grupp

Fibes, Oh Fibes – 1987
Ingenting – Tomhet, idel tomhet
Kent – Röd
Mando Diao – Give me fire
Takida – The darker instinct

Hoppas: Fibes oh fibes!
För att: För att jag inte vill att Takida vinner

Årets artist

Amanda Jenssen – Happyland
Jonathan Johansson – En hand i himlen
Lars Winnerbäck – Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
Markus Krunegård – Prinsen av peking
Miss Li – Dancing the whole way home

Hoppas:Miss Li
För att:håller med Timbuktu i sin tippning. Hon har ju trots allt så sjysta scenkläder att hon förtjänar att vinna bara på grund av det… Miss Li förtjänar att vinna för att hon är fyndig och hennes låtar är tokigt trallvänliga.

Årets nykomling

Erik Hassle
Fever Ray
Lorentz & M. Sakarias
Maskinen
Miike Snow

Hoppas: aaaaaahhhh på att Fever ray, Maskinen och Miike Snow delar på det
För att: jag vägrar välja. En av få kategorier där det är för många jag verkligen gillar. Dessa tre är samtliga väldigt bra på sina egna sätt å vis och förtjänar det lika mycket =)

Årets låt

Agnes – Release me
Erik Hassle – Hurtful
Mando Diao – Dance with somebody
Markus Krunegård – Hela livet var ett disco
Promoe – Svennebanan

Hoppas: Release me!
För att:håller här med Timo. Agnes är så jävla grym. Trots att den är lite schlagerinfluerad är den så enormt peppande. Det är faktiskt min ”gå-vidare”-låt för året.

Guldmicken

Jenny Wilson
Lars Winnerbäck
Miss Li
Promoe
Takida

Hoppas: Jenny Wilson
För att:är en av få som bara tycker att skivan är sådär. Men Jenny är en grym talang och är framförallt väldigt kul att se live.

Årets dans

Adam Beyer – Samlad produktion
Axwell – Samlad produktion
Dada Life – Just do the dada
Fever Ray – Fever Ray
Samuel L Session – The man with the case

Hoppas:Adam Beyer
För att:på många sätt vill jag att Fever ray vinner, men samtidigt tycker jag att Beyers musik mer känns talande för kategorin. Han är en gigant på technoscenen och borde creddas för det. Mer techno i danskategorin!

Årets hiphop/soul

Lorentz & M. Sakarias – Vi mot världen
Mohammed Ali – Processen
Näääk – Näääk vem?
Promoe – Kråksången
Stor – Nya Skolans Ledare

Hoppas:Lorentz & M. Sakarias
För att:något annat vore mayhem

Årets pop

Deportees – Under the pavement – the beach
Fever Ray – Fever Ray
Fontän – Winterwhila
Miike Snow – Miike Snow
Taken By Trees – East of Eden

Hoppas:Miike Snow
För att: detta är också en bra kategori med många grymma band, men för mig är Miike Snow ett av de band jag uppmärksammade som tydligast förra året. Grym produktion, underbart svävande melodier och trevliga män.

Årets rock/metal

Abramis Brama – Smakar söndag
Babian – Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad
Gösta Berlings Saga – Detta har hänt
Satan Takes a Holiday – Satan takes a holiday
Switch Opens – Switch Opens

Hoppas: Babian
För att:som en hårdare version av Bob Hund på ett skönt sätt. De förtjänar det.


Minispotifylista för peppens skull här

Lämna en kommentar

Under Musique, Spotifylistor

Switch på Maria Am Ostbahnhof

Åh som jag har längtat. Sen de allra första programmen i Electron när vi först upptäckte honom. Switch, the Brucker, Solid Groove. Mannen har många alias. Det som kommer närmast sanningen är Dave Taylor.

Han har gjort ofantligt många remixar och precis som Crookers är det nog så jag föredrar honom. Men visst blev jag upprymd första gången jag hörde egenproducerade This is sick… åhh memories

Under Berlinveckan över nyår var han den första dj’n att hylla. Han spelade efter Boy-8-bit på Maria am Ostbahnhof. Kön var brutal kan man väl minst sagt säga, men då den faktiskt hade en förmåga att röra sig framåt stannade vi ändå kvar och jag är väldigt lycklig över att vi gjorde det 🙂

Egentligen var det nog inte hans bästa set ever. Han safade med en hel del av sina hits. Körde sen till exempel Crookersmixen på Seven (som han spelar i klippet nedan) och Riverside som väl bör få igång vilken publik som helst.

Men jag stod hur som helst lyckligt fastklistrad hela setet. Hans övergång till dubstepen kändes också helt befogad även om jag fick en känsla av att de som va där inte riktigt va med på noterna.

Lämna en kommentar

Under Klubb, Musique

2009: årets tio bästa konserter/spelningar

Fortsätter med listor bara för det är så fint. Blev en stor uppslutning runt sommarmånaderna kan man tycka. Just nu när jag sitter och fryser halvt ihjäl trots yllesockar och stickat så tänker jag att det nog är det varma vädret som automatiskt bidragit till de bästa konserterna…? Och att allt är bättre när det inte är snöstorm.

De bästa tio konserterna jag sett under året nedan, med tillhörande klipp från konserterna – i de flesta av fallen. Berghain tillåter ju exempelvis inte foto/video så där är förklaringen simpel.

Beyoncé – Scandinavium, Göteborg, 11:e maj

Sanna hade lyckats med det omöjliga. Vinna biljetter. Med GP:s hjälp tog hon därför med mig till mitt första besök på Scandinavium. Mycket intressant. Sjukt stort och opersonligt egentligen men ändå kul. Det kändes på nåt sätt helt okej när vi skulle se denna mäktiga kvinna och jag tänkte mig att hennes röst skulle fylla vilken arena som helst.

Och visst gjorde hon det. Jag skulle aldrig vara den som förespråkar yta framför talang, och nej givetvis inte heller i detta fall. Men Beyoncé är antagligen den vackraste jag sett och med den rösten i kombination kan man inte annat än att gratta Jay Z.

Fever Ray – Arvikafestivalen, 3:e juli

Ett ögonblick jag aldrig någonsin kommer glömma. Av respekt till mitt eget privatliv ska jag hålla mig från detaljer men det var en omtumlande upplevelse som i denna stund var väldigt vacker. Lasrarna strålade rätt in i hjärtat och jag var lycklig.

Style of eye – Arvikafestivalen, 3:e juli

Grym fortsättning på en fin dag. Jag var till en början tveksam till Style of eye, a.k.a. Linus Eklöw. Tyckte hans egenproducerade grejer var monotona och för blipbloppiga. Men live är han alldeles strålande och får igång vilket dansgolv som helst. Efter Grounded har jag dessutom en helt annan respekt och uppskattning till hans egna låtar.

First Aid kit – Arvikafestivalen, 4:e juli

För mycket känslor som blommade upp i ett översvall av känslor av lycka, sorg och passion. Dessa underbara röster som med så enkla medel får en att känna så ofantligt mycket.

Robyn – Way out west, 14:e augusti

En svensk variant av den kvinnliga övermänniskan. Hon har det mesta jag vill ha för att förkroppsliga denna förebild vi behöver. Det räcker så.

Anthony & the Johnsons – Way out west, 14:e augusti

Kommer ihåg när jag lärde känna Anthony för första gången. Slog på tv:n, tror att det var Musikbyrån live eller liknande. Anthony började precis sjunga Hope there’s someone. Detta kan låta överdrivet, alltför dramatiserat och löjligt, men det var faktiskt såhär. Det kändes som att allting stannade upp. Det fanns bara han och hans unika stämma och han sjöng bara för mig. Sen dess har jag lidit tillsammans med honom många gånger. Senast på Way out west.

Detta är min favoritlåt.

Lily Allen – Way out west, 15:e augusti

Nu när jag faktiskt reflekterar lite över listan inser jag att det är ett gött gäng med tjejer här. Lily har alltid varit så cool så klart hon måste vara med på listan. Med gnistrande paljettögon, tjusiga bröstvårtor och den där brittiska stämman lyfte hon hela publiken.

Jag rös i hela kroppen av girlpowerpepp när hon sjöng fuck you. fuck you very very muuuuuch.

Len Faki – Berghain, Berlin, 21:a augusti

Om du läst min blogg tidigare har du märkt att jag gillar Berlin. Att det är ett ställe jag gärna besöker när jag är där, är nog också rätt tydligt. Tycker det är lite obehagligt att det numera tycks börjat bli en turistattraktion för folk som vill vara alternativa och skåda den här fabrikslokalen där det händer syndiga saker… Tråkigt för alla dem som förstod vad grejen var innan hypen kom, men då det är just en hype lär det ju också dra över när svennarna åkt hem igen.

Vid senaste besöket gjorde Len Faki starkt intryck på mig. Tung, tung techno med bas som fyllde såväl Berghains dansgolv som min bröstkorg. Var tvungen att stå tätt intill en av högtalarna för att få fysiskt ta på basvibrationerna mmm Patrick önskade låten nedan, vilken mr Faki spelade efter en stund till hans enorma förtjusning. Det va fint.

Ida Engberg – Brooklyn, New York, 6:e november

Bästa utekvällen i NYC, no competition. Ida är en av få framgångsrika, kvinnliga technoproducenter vi har i Sverige. En av väldigt få. Bara det är en orsak att se henne. En annan är att hon dessutom är grym på att spela. När hon spelade Disco volante kunde Maria nästan tänka sig att dö på plats 🙂

Miike Snow – Parken, Göteborg, 27:e november

Hade fascinerats av herrarna länge så det var på tiden att få se dem spela live. Jag blev inte besviken.

Även om herrarna inte på något sätt kan definieras som nykomlingar hoppas jag verkligen att de vinner priset för Årets nykomling på P3 Guldgalan i januari. De är så värda, så värda.

Lämna en kommentar

Under Kärlek, Klubb, Konsert, Musique, Youtube

2009: årets tio mest sönderlyssnade album

Man talar inte om album på samma sätt längre. Jag har dock fortfarande ett ganska tydligt förhållande till dem. De flesta kommer till radion och man tar med sig något speciellt hem och lyssnar lite extra. Men de flesta köper inga längre och fascinationen som tidigare fanns kring att öppna en inplastad, limiterad utgåva är som bortblåst. Tyvärr! Känslan återfinns när man köper LP visserligen, men magin kring enkla CD-skivor finns i alla fall inte riktigt kvar.

Till saken nu. En personlig lista över de tio album jag lyssnat mest på i år. Jag tänker inte säga att det är de bästa. Jag har vare sig tillgångar eller tid att sätta mig in i det helt och fullt, men det här är det jag lyssnat allra mest på i alla fall 🙂 Skulle inte heller vilja påstå att det råder någon ordning i rankningen…

Wild beasts – Two dancers

Förtärs bäst: när som helst, var som helst, med vem som helst

Om jag måste välja, väljer jag Wild beasts. Var väldigt intressant. Lyssnade på dessa brittiska herrar på radion när albumet precis kommit. Jag hade haft dåligt med tid och bara lyssnat lite kort, framförallt på All the king’s men. Störde mig lite redan i inledningen. Oo ooo o o o o ooooo oooooooo oooo ooooo ooo . Watch me watch me! Åhh detta pubertala vrål. Jag hatade det.

Men så sa Christer att jävlar det där albumet var riktigt bra. Vi måste lyssna lite på det. Så hörde vi på några låtar till. Sen lyssnade jag några ggr extra. Sen skämdes jag och min musiksmak ögonen ur oss. Detta överväldigande, alldeles fantastiska popalbum med text, sång och riff som inget annat.

Sen har jag haft en av de roligaste stunderna någonsin till spår nummer två under uppsatsperioden för några veckor sen. Jag har aldrig skrattat/gråtit så mycket åt några enkla rader. Klockan må ha varit 02 och vi hade studerat intensivt sedan 07, men herregud. Hootin hootin and howlin.

First Aid Kit – Drunken trees

Förtärs bäst: när du vill känna dig inspirerad till att lyckas med vad som helst

Jag blir inspirerad. Inspirerad av de tonåriga hjärtskärande rösterna och enkla gitarrmelodierna. De kompletterar varandra perfekt och jag vill aldrig att låtarna ska ta slut. Kan inte annat än att se dessa tjejer gå hur hur långt som helst. Det är inte ett klockrent album, nej. Men det är en försmak av vad som komma skall. De kommer att komma med ett album som jag utser till årets bästa nån gång. Helt övertygad.

Empire of the sun – Walking on a dream

Förtärs bäst: när du tar det lugnt dagen efter

Detta är två märkliga och spännande herrar med lika intressanta alias: Luke Steele of The Sleepy Jackson and Nick Littlemore of Pnau.

Musik är ofta, väldigt ofta, skräckblandad förtjusning för mig. Jag kan gråta, lida och vrida mig i obehag – samtidigt som jag njuter och ryser av välbehag. Ja detta är förvirrande, men så e det. Så kände jag när jag hörde We are the people första gången. En av få låtar detta år jag ÄLSKADE från första lyssning.

Florence + the machine – Lungs

Förtärs bäst: när du behöver bli upplyft, peppad och inse att tjejer är bäst i världen

Om inledningsspåret till Fever ray är grymt, är detta lycka definierad. Du har blivit dumpad. Din dator har kraschat. Eller du har helt enkelt bara misslyckats fatalt. Körigt. Tråkigt. Men när det börjar gå lite bättre igen. Då lyssnar du på Dog days are over och inser att oj, allt är så himla bra nu. Det kan bara bli bättre. Girlpower på extremnivå.

Att Florence Leontine Mary Welch, denna lilla 86:a, kan sjunga så gripande är över mitt förstånd. Men jag bara tackar och bockar för att hon får mig att må bättre när jag är ledsen i ögat. Underbara You’ve got the love är också gjord som en grym grym cover av bandet nedan…

The xx – The xx

Förtärs bäst: när du kör genom en vintertäckt skog med helljuset på och värmedynan igång

Visst, jag önskar att fler låtar vore som Islands. Detta är inte ett klockrent album, men det har så grymt mycket potential. Den manliga och kvinnliga rösten möts i någon form av obeskrivbar samstämmighet som jag uppskattar. Lugnt och skönt, myspopigt romantiskt med elektroniska inslag.

Mumford & sons – Sigh no more

Förtärs bäst: på resande fot, förslagsvis ett tåg

Nej jag trodde inte att ett countryinspirerat album skulle platsa på denna lista, men detta var ett av de självklara valen. Jag har lyssnat så fruktansvärt mycket på detta när jag åkt till olika platser i Sverige, Tyskland och USA. Jag blir glad. Känner på riktigt för att ställa mig och dansa på logen till banjospelet. Känns faktiskt som en sjukt fin tanke? Mer logdans framöver.

Började med dansanta singeln Little lion man, slutade i eufori i Awake my soul. Från och med cirka 3:00 väcks min själ. Fo sure. När hans röst stiger uppåt 3:36 gör det ont ont.

Fever ray – Fever ray

Förtärs bäst: i bakgrunden. Sorry låter dissigt att kalla det bakgrundsmusik, men tycker den gör sig fantastiskt bra så.

Inledande If I had a heart är ett klockrent inledningsspår. Precis så mörkt, tungt och svårt som vi ville att ett soloprojekt från Karin Dreijer skullle vara. Sen kommer denna låt alltid, alltid kopplas till min fantastiska Arvikafestivalsupplevelse. Can’t take that laser away from me.

Karin blir bara mer och mer utav en självklar kvinnlig förebild för svensk musik, mode och konstnärlighet. Jag vill bara se och höra mer från denna kvinna framöver. Tydligen ska hon hooka med brorsan igen, ja det går också jättebra. Kör på.

Passion pit – Manners

Förtärs bäst: när du är glad och vill förbli så

Fint elektroniskt, indiepopigt. Nyskapande och skönt. Fem små amerikaner som sprider glädje i mitt hem och har gjort så under stora delar av det här året. De fyller inte min Hot Chipsaknad, men muntrar upp mig rätt rejält ändå.

Röyksopp – Junior

Förtärs bäst: Halva albumet när du behöver springa runt runt runt förslagsvis en pelare i galendans. Halva albumet när ditt hjärta är krossat men du känner för att må lite bättre.

Lustigt nog är detta ett album som få recensenter verkar uppskatta. Röyksopp är ju för helvete helt fantastiska. Det har de i och för sig alltid varit enligt mig. Det började med The girl and the robot som stackars Sanna fick lyssna till varje dag under en möjligen lite för lång period. Det kan ju tilläggas att om Robyn också släppt ett album detta år lär hon kvalat in automatiskt för tusan vilken röst. DN kallar henne för decenniets största, svenska artist, oh se där ja. Ingen surprise för mig.

Sen var det This must be it som lockade, och slutligen insåg jag att Röksopp forever var en av de vackraste låtarna jag hört. Som en s u c k e r för stråkar, genomled ju mitt hjärta detta första gången med svåra plågor. Sen lyssnade jag igen. Och igen och blev bara mer upprymd efter varje gång. Upptakten efter cirka 2:30 river i mig.

Phoenix – Wolfgang Amadeus Phoenix

Förtärs bäst: när du vill sjunga högt i duschen och pop-gung-dansa tillhörande.

Så glatt, dansant och poppigt som fransmännen i Phoenix är så himla bra på. Hade inga högre förhoppningar men blev väldigt glatt överraskad! Jag hoppar gärna runt och njuter av den simpla popen. Det behöver inte svårare än såhär. Eller?

1 kommentar

Under Kärlek, Listor, Musique

Ny musik v.41

Det var ganska tomt i inboxen denna vecka, men de låtar som fanns glänste med sin närvaro.

Nytt med följande:
v. 41 – Au revoir Simone – Another likely story
v. 41 – Brendan Benson – Garbage day
v. 41 – Kent – Töntarna
v. 41 – Fever ray – Seven
v. 41 – Maskinen feat. Marina Gasolina – Dansa med vapen
v. 41 – Röyksopp feat. Karin Dreijer – This must be it
v. 41 – Miike Snow – Black & Blue

Lyssna på Spotifylistan här!

Ganska många av låtarna har jag personligen halvt redan lyssnat sönder, men om du missat till exempel den nya Miike Snowsingeln eller Au revoir Simonelåten så lyssna lyssna! Denna veckan hade jag turen att hitta samtliga låtar på Spotify så kolla listan! Kan varken hylla eller sänka någon låt för jag gillar samtliga.

Karin Dreijer goes skeleton

Karin Dreijer goes skeleton

Kul med ny låt från Maskinen. Minns med varm nostalgi i hjärtat hur diskussionerna gick på Radio AF:s musikredaktion när vi stod lite i valet och kvalet mellan att lägga upp Alla som inte dansar…. Första livstecknet från de då väldigt anonyma killarna som väl lät lite som Afasi tänkte vi, eller? Beslöt i alla fall oss för att vi va tvugna att lägga upp denna extremt catchiga låt. Så visst blev det så – och jävlar vad rätt vi fick. Har alltid gillat pojkarna och samarbetet med miss Gasolina känns klockrent.

Sen går det inte att neka till att jag fortfarande har en speciellt relation till Kent och givetvis pirrar det lite extra när jag ser en ny singel från just dem… Säg vad du vill, det är väl minst sagt inte ansett så hippt att gilla Kent. Snarare sett som Guilty pleasuremusique för många, men skit samma. 747 och Utan dina andetag är bara några av mina gymnasie-kärleks-låtar som satt tydliga spår i mitt hjärta så jag fortsätter romantisera bandet för mig själv. Men – det är definitivt inte det bästa de gjort. Undrar om Isola någonsin kan trilla ner från toppen av min best-of-Kent, men den är i alla fall rätt bra. Och var inte rädda, speciellt nyskapande är det inte – visst hör vi att det e Kent. Men – återigen… fast omvänt – det är dock lite mer elektroniska inslag än vanligt och det gillar jag.

Annars är det en vecka i Karin Dreijers tecken. Vi spelar Seven som är fjärde singeln från albumet som fått väldans fin kritik. I kombination med hennes magnifika laserturné lite överallt har hon bara vuxit sig större i mina och många andras ögon antar jag. Hennes övermäktiga uppenbarelse får mig att bli lika nervös som imponerad. Inte blir det lättare när hon sjunger ihop med mina norske elskede gutter i Röyksopp heller. This must be it är helt fantastisk med ett driv genom hela låten som gör att jag måste lyssna om och om igen för att inte tappa känslan.

Veckans bästa videos andas miss Dreijer
Kolla in Karins purfärska video till Seven här! Beskrivning: Ladugårdens ålderdom möter den glamourösa elektronikan.

Kolla in videon till This must be it nedan. Beskrivning: stenåldern goes husvagn.

Lämna en kommentar

Under Musique, Nytt på radion, Spotifylistor