Tag Archives: First Aid Kit

Rosa julsången 14:e december

First aid kit – When I grow up

Åh har så mycket jobb att jag egentligen inte hinner skriva. Men jag måste för det har varit två extremt bra filmdagar här i Stockholm. Igår var jag och Fanny på galpremiär av Sound of Noise. En mycket intressant film som jag framförallt kommer att tvinga min kära bror att se då det är en underbar film för alla trummisar. Eller ja även för ljudnördar som jag. Jamen även för dig som gillar film. Låt oss säga att den är sevärd.

Sandra & Fanny skräms av Leo Ahlgrens blixt

Sandra & Fanny skräms av Leo Ahlgrens blixt

Sen drack vi öl i lustiga flaskor och värmdes när de tre trummisarna/skådisarna satt på scenen och trummade skiten ur sin sets ihop. Det var väldigt fint. Även Sanna Perssons framträdande på såg var tecken på en värdig efterfest. Så vi gick hem nöjda med våra goodiebags med trumpinnar i – eller ja Fanny var nöjd samt mätt, jag var fortfarande hungrig då efterfesten inte hade vegomat #dåligtrendpågala Men kolla in trailern. Filmen är värd.

Och idag var halva Populärs redaktion på visning av TRON Legacy. Oh my. Jag har peppat sen flera månader tillbaka. Och nej då jag blev inte besviken. I de ljussprakande striderna – när specialeffekterna sätter in finner jag mig själv sitta gapandes. (Ett annat mycket gott tecken är att jag inte åt upp mitt godis på grund av total gapning/fokusering)

Sen kanske själva 3D-effekterna inte gav så mycket, men specialeffekterna och ljudet var enormt mäktigt. Daft Punks filmmusik gjorde givetvis sitt och var en mycket stor del i ett slutgiltigt vackert betyg. SE DEN!

Just det, jag skulle presentera en låt också. Det här blev ju en av årets bästa covers. Systrarna i First aid kit har förgyllt mina öron i några år nu. Att förutom deras fantastiska samspelta röster välja att göra en remake på en låt av Fever ray gör ju inte saken sämre.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Film, Musique

Ny musik på P3 – tipz v.38

Jag hänger ju inte riktigt med så bra som jag gjorde för några veckor sen på P3:s musikfront, det måste jag erkänna. Men jag ska tipsa om det jag gillar mest på rotationen just nu. Gjort en liten minispotifylista, ja den är bland annat just till dig kära Kalle!

Och så några du inte finner på Spotify.

Och. Min nya guilty pleasurelåt. Bruno Mars. Han har den där lite läskiga IDOL-karisman de brukar leta efter. Känslan av att han sjunger för just dig. Ja då jag känner att Bruno sjunger för mig. Och dessutom tycker han om mig precis som jag är. Förstår att du tror att jag är ironisk, men nej. Den här gången är jag inte det. Det här kan vara min nya Stop and stare.

Nu ska jag fortsätta jobba på mitt nya mixtape. Ett mixtape tänkt att peppa lite inför min nästa spelning. Åh kommer bli så sjukt roligt! Men kan inte berätta mer än… Lite småhemligt. Så jag återkommer.

Lämna en kommentar

Filed under Musikvideo, Musique, Nytt på radion, Spotifylistor, Youtube

Ny musik på P3 vecka 29

Från K103 till P3. Ja man kan nästan tro att bloggen lagt ner när jag bloggar så sällan, men förtrösta icke! Den är minst sagt levande, bara att jag arbetar på att anpassa mig till ett liv i heltidsformat och har inte riktigt fått in bloggandet i beräkningen än. Men nu ska jag försöka bli duktigare och posta oftare. Promise!

Har jobbat i två veckor som musikläggare på P3 nu och njuter i fulla drag. Har fått höra att det kan vara världens bästa sommarjobb och har väl inte så mycket att sätta emot egentligen. Ha sitt eget kontor, fyllt till bredden med skivor, motta nya singlar varje dag och få lägga arbetstid på att leta och lyssna på ny musik. You could say it’s just like heaven.

På P3 har man musikmöte varje måndag, lägger in nya låtar, tar bort de tradiga och uppdaterar rotationen. Vi hade ett i måndags och detta är vad vi bestämde skulle gå in på rotationen vecka 29:

30 seconds to mars – Closer to the edge
allo darlin’ – Dreaming
Andreas Söderlund – Hawaii
B.O.B. & Hayley Williams – Airplanes
Ciara & André 3000 & Ludacris – Ride (Remix)
Darin – Lovekiller
Eminem & Rihanna – Love the way you lie
Mohombi – Bumby ride
Hur högt – Hur högt?
Two door cinema club – Come back home
Washed out – You and I
Zacke – Visst är det vackert
Taio Cruz – Dynamite

Har valt att göra en playlist på mina 20 favourites as we speak.

Skulle gärna skriva mer om allt nytt gött och guilty pleasures jag återupptäcker VARJE dag numera. Men det kommer. Nu ska Victor firas med sång och Asti.

2 kommentarer

Filed under Musique, Nytt på radion, Youtube

2010: Ny musik v.4

Tillbaka så snart? Javisst. Nu kommer den nya rotationslistan förhoppningsvis komma som den ska på måndagskvällen 🙂 Väldigt lite nya singlar nu, men däremot tre grymma album!

Nytt med följande:
Album:
Miike Snow – (Burial, Silvia, Song for no one)
Joel Alme – Waiting for the bells (When old love keeps you waiting, You will only get it once, No class)
First Aid Kit – The big black & the blue (Waltz for Richard, Josefin, I met up with the king)

Låtar/Singlar:
Petter – Fast för evigt
C. Aarmé – Angola (Princess)

Lyssna på Spotifylistan här!

Vad som är alldeles fantastiskt gött är ju att alla låtar råka finnas på Spotify så bara att gå in och lyssna på allt nytt där. Fint, fint.

Om du har läst min blogg tidigare vet du att jag hyser den största kärlek till såväl Miike Snow som First Aid Kit, så låt oss bara säga att jag jobbade rätt aktivt på att äntligen få in dessa album 😉

Stjärna i kanten

C. Aarmé
Men veckans stjärna i kanten går till C. Aarmé = fyra göteborgsmän som gör rock. Ja jag hade väl inte så väldigt mycket tidigare erfarenhet av deras musik egentligen =) Men så var jag på P3 Live Session i november förra året och då uppträdde just dem. (Klippet nedan är just från denna fina stund!)

Jag satt fascinerad under varje låt. Är alltid lika tacksamt när man inte har några förutfattade meningar och det bara är så jävla bra. Intensivt, drivigt, stundtals skrikigt, stundtals hårt och spottande, stundtals soft pustande.

Efter två album och ett antal medlemsbyten la de ner ett tag, men 2009 kom de tillbaka igen med senaste albumet. De kallar det själva world music. Jag gillart.

Lämna en kommentar

Filed under Konsert, Musique, Nytt på radion, Spotifylistor

2009: årets tio bästa konserter/spelningar

Fortsätter med listor bara för det är så fint. Blev en stor uppslutning runt sommarmånaderna kan man tycka. Just nu när jag sitter och fryser halvt ihjäl trots yllesockar och stickat så tänker jag att det nog är det varma vädret som automatiskt bidragit till de bästa konserterna…? Och att allt är bättre när det inte är snöstorm.

De bästa tio konserterna jag sett under året nedan, med tillhörande klipp från konserterna – i de flesta av fallen. Berghain tillåter ju exempelvis inte foto/video så där är förklaringen simpel.

Beyoncé – Scandinavium, Göteborg, 11:e maj

Sanna hade lyckats med det omöjliga. Vinna biljetter. Med GP:s hjälp tog hon därför med mig till mitt första besök på Scandinavium. Mycket intressant. Sjukt stort och opersonligt egentligen men ändå kul. Det kändes på nåt sätt helt okej när vi skulle se denna mäktiga kvinna och jag tänkte mig att hennes röst skulle fylla vilken arena som helst.

Och visst gjorde hon det. Jag skulle aldrig vara den som förespråkar yta framför talang, och nej givetvis inte heller i detta fall. Men Beyoncé är antagligen den vackraste jag sett och med den rösten i kombination kan man inte annat än att gratta Jay Z.

Fever Ray – Arvikafestivalen, 3:e juli

Ett ögonblick jag aldrig någonsin kommer glömma. Av respekt till mitt eget privatliv ska jag hålla mig från detaljer men det var en omtumlande upplevelse som i denna stund var väldigt vacker. Lasrarna strålade rätt in i hjärtat och jag var lycklig.

Style of eye – Arvikafestivalen, 3:e juli

Grym fortsättning på en fin dag. Jag var till en början tveksam till Style of eye, a.k.a. Linus Eklöw. Tyckte hans egenproducerade grejer var monotona och för blipbloppiga. Men live är han alldeles strålande och får igång vilket dansgolv som helst. Efter Grounded har jag dessutom en helt annan respekt och uppskattning till hans egna låtar.

First Aid kit – Arvikafestivalen, 4:e juli

För mycket känslor som blommade upp i ett översvall av känslor av lycka, sorg och passion. Dessa underbara röster som med så enkla medel får en att känna så ofantligt mycket.

Robyn – Way out west, 14:e augusti

En svensk variant av den kvinnliga övermänniskan. Hon har det mesta jag vill ha för att förkroppsliga denna förebild vi behöver. Det räcker så.

Anthony & the Johnsons – Way out west, 14:e augusti

Kommer ihåg när jag lärde känna Anthony för första gången. Slog på tv:n, tror att det var Musikbyrån live eller liknande. Anthony började precis sjunga Hope there’s someone. Detta kan låta överdrivet, alltför dramatiserat och löjligt, men det var faktiskt såhär. Det kändes som att allting stannade upp. Det fanns bara han och hans unika stämma och han sjöng bara för mig. Sen dess har jag lidit tillsammans med honom många gånger. Senast på Way out west.

Detta är min favoritlåt.

Lily Allen – Way out west, 15:e augusti

Nu när jag faktiskt reflekterar lite över listan inser jag att det är ett gött gäng med tjejer här. Lily har alltid varit så cool så klart hon måste vara med på listan. Med gnistrande paljettögon, tjusiga bröstvårtor och den där brittiska stämman lyfte hon hela publiken.

Jag rös i hela kroppen av girlpowerpepp när hon sjöng fuck you. fuck you very very muuuuuch.

Len Faki – Berghain, Berlin, 21:a augusti

Om du läst min blogg tidigare har du märkt att jag gillar Berlin. Att det är ett ställe jag gärna besöker när jag är där, är nog också rätt tydligt. Tycker det är lite obehagligt att det numera tycks börjat bli en turistattraktion för folk som vill vara alternativa och skåda den här fabrikslokalen där det händer syndiga saker… Tråkigt för alla dem som förstod vad grejen var innan hypen kom, men då det är just en hype lär det ju också dra över när svennarna åkt hem igen.

Vid senaste besöket gjorde Len Faki starkt intryck på mig. Tung, tung techno med bas som fyllde såväl Berghains dansgolv som min bröstkorg. Var tvungen att stå tätt intill en av högtalarna för att få fysiskt ta på basvibrationerna mmm Patrick önskade låten nedan, vilken mr Faki spelade efter en stund till hans enorma förtjusning. Det va fint.

Ida Engberg – Brooklyn, New York, 6:e november

Bästa utekvällen i NYC, no competition. Ida är en av få framgångsrika, kvinnliga technoproducenter vi har i Sverige. En av väldigt få. Bara det är en orsak att se henne. En annan är att hon dessutom är grym på att spela. När hon spelade Disco volante kunde Maria nästan tänka sig att dö på plats 🙂

Miike Snow – Parken, Göteborg, 27:e november

Hade fascinerats av herrarna länge så det var på tiden att få se dem spela live. Jag blev inte besviken.

Även om herrarna inte på något sätt kan definieras som nykomlingar hoppas jag verkligen att de vinner priset för Årets nykomling på P3 Guldgalan i januari. De är så värda, så värda.

Lämna en kommentar

Filed under Kärlek, Klubb, Konsert, Musique, Youtube

2009: årets tio mest sönderlyssnade album

Man talar inte om album på samma sätt längre. Jag har dock fortfarande ett ganska tydligt förhållande till dem. De flesta kommer till radion och man tar med sig något speciellt hem och lyssnar lite extra. Men de flesta köper inga längre och fascinationen som tidigare fanns kring att öppna en inplastad, limiterad utgåva är som bortblåst. Tyvärr! Känslan återfinns när man köper LP visserligen, men magin kring enkla CD-skivor finns i alla fall inte riktigt kvar.

Till saken nu. En personlig lista över de tio album jag lyssnat mest på i år. Jag tänker inte säga att det är de bästa. Jag har vare sig tillgångar eller tid att sätta mig in i det helt och fullt, men det här är det jag lyssnat allra mest på i alla fall 🙂 Skulle inte heller vilja påstå att det råder någon ordning i rankningen…

Wild beasts – Two dancers

Förtärs bäst: när som helst, var som helst, med vem som helst

Om jag måste välja, väljer jag Wild beasts. Var väldigt intressant. Lyssnade på dessa brittiska herrar på radion när albumet precis kommit. Jag hade haft dåligt med tid och bara lyssnat lite kort, framförallt på All the king’s men. Störde mig lite redan i inledningen. Oo ooo o o o o ooooo oooooooo oooo ooooo ooo . Watch me watch me! Åhh detta pubertala vrål. Jag hatade det.

Men så sa Christer att jävlar det där albumet var riktigt bra. Vi måste lyssna lite på det. Så hörde vi på några låtar till. Sen lyssnade jag några ggr extra. Sen skämdes jag och min musiksmak ögonen ur oss. Detta överväldigande, alldeles fantastiska popalbum med text, sång och riff som inget annat.

Sen har jag haft en av de roligaste stunderna någonsin till spår nummer två under uppsatsperioden för några veckor sen. Jag har aldrig skrattat/gråtit så mycket åt några enkla rader. Klockan må ha varit 02 och vi hade studerat intensivt sedan 07, men herregud. Hootin hootin and howlin.

First Aid Kit – Drunken trees

Förtärs bäst: när du vill känna dig inspirerad till att lyckas med vad som helst

Jag blir inspirerad. Inspirerad av de tonåriga hjärtskärande rösterna och enkla gitarrmelodierna. De kompletterar varandra perfekt och jag vill aldrig att låtarna ska ta slut. Kan inte annat än att se dessa tjejer gå hur hur långt som helst. Det är inte ett klockrent album, nej. Men det är en försmak av vad som komma skall. De kommer att komma med ett album som jag utser till årets bästa nån gång. Helt övertygad.

Empire of the sun – Walking on a dream

Förtärs bäst: när du tar det lugnt dagen efter

Detta är två märkliga och spännande herrar med lika intressanta alias: Luke Steele of The Sleepy Jackson and Nick Littlemore of Pnau.

Musik är ofta, väldigt ofta, skräckblandad förtjusning för mig. Jag kan gråta, lida och vrida mig i obehag – samtidigt som jag njuter och ryser av välbehag. Ja detta är förvirrande, men så e det. Så kände jag när jag hörde We are the people första gången. En av få låtar detta år jag ÄLSKADE från första lyssning.

Florence + the machine – Lungs

Förtärs bäst: när du behöver bli upplyft, peppad och inse att tjejer är bäst i världen

Om inledningsspåret till Fever ray är grymt, är detta lycka definierad. Du har blivit dumpad. Din dator har kraschat. Eller du har helt enkelt bara misslyckats fatalt. Körigt. Tråkigt. Men när det börjar gå lite bättre igen. Då lyssnar du på Dog days are over och inser att oj, allt är så himla bra nu. Det kan bara bli bättre. Girlpower på extremnivå.

Att Florence Leontine Mary Welch, denna lilla 86:a, kan sjunga så gripande är över mitt förstånd. Men jag bara tackar och bockar för att hon får mig att må bättre när jag är ledsen i ögat. Underbara You’ve got the love är också gjord som en grym grym cover av bandet nedan…

The xx – The xx

Förtärs bäst: när du kör genom en vintertäckt skog med helljuset på och värmedynan igång

Visst, jag önskar att fler låtar vore som Islands. Detta är inte ett klockrent album, men det har så grymt mycket potential. Den manliga och kvinnliga rösten möts i någon form av obeskrivbar samstämmighet som jag uppskattar. Lugnt och skönt, myspopigt romantiskt med elektroniska inslag.

Mumford & sons – Sigh no more

Förtärs bäst: på resande fot, förslagsvis ett tåg

Nej jag trodde inte att ett countryinspirerat album skulle platsa på denna lista, men detta var ett av de självklara valen. Jag har lyssnat så fruktansvärt mycket på detta när jag åkt till olika platser i Sverige, Tyskland och USA. Jag blir glad. Känner på riktigt för att ställa mig och dansa på logen till banjospelet. Känns faktiskt som en sjukt fin tanke? Mer logdans framöver.

Började med dansanta singeln Little lion man, slutade i eufori i Awake my soul. Från och med cirka 3:00 väcks min själ. Fo sure. När hans röst stiger uppåt 3:36 gör det ont ont.

Fever ray – Fever ray

Förtärs bäst: i bakgrunden. Sorry låter dissigt att kalla det bakgrundsmusik, men tycker den gör sig fantastiskt bra så.

Inledande If I had a heart är ett klockrent inledningsspår. Precis så mörkt, tungt och svårt som vi ville att ett soloprojekt från Karin Dreijer skullle vara. Sen kommer denna låt alltid, alltid kopplas till min fantastiska Arvikafestivalsupplevelse. Can’t take that laser away from me.

Karin blir bara mer och mer utav en självklar kvinnlig förebild för svensk musik, mode och konstnärlighet. Jag vill bara se och höra mer från denna kvinna framöver. Tydligen ska hon hooka med brorsan igen, ja det går också jättebra. Kör på.

Passion pit – Manners

Förtärs bäst: när du är glad och vill förbli så

Fint elektroniskt, indiepopigt. Nyskapande och skönt. Fem små amerikaner som sprider glädje i mitt hem och har gjort så under stora delar av det här året. De fyller inte min Hot Chipsaknad, men muntrar upp mig rätt rejält ändå.

Röyksopp – Junior

Förtärs bäst: Halva albumet när du behöver springa runt runt runt förslagsvis en pelare i galendans. Halva albumet när ditt hjärta är krossat men du känner för att må lite bättre.

Lustigt nog är detta ett album som få recensenter verkar uppskatta. Röyksopp är ju för helvete helt fantastiska. Det har de i och för sig alltid varit enligt mig. Det började med The girl and the robot som stackars Sanna fick lyssna till varje dag under en möjligen lite för lång period. Det kan ju tilläggas att om Robyn också släppt ett album detta år lär hon kvalat in automatiskt för tusan vilken röst. DN kallar henne för decenniets största, svenska artist, oh se där ja. Ingen surprise för mig.

Sen var det This must be it som lockade, och slutligen insåg jag att Röksopp forever var en av de vackraste låtarna jag hört. Som en s u c k e r för stråkar, genomled ju mitt hjärta detta första gången med svåra plågor. Sen lyssnade jag igen. Och igen och blev bara mer upprymd efter varje gång. Upptakten efter cirka 2:30 river i mig.

Phoenix – Wolfgang Amadeus Phoenix

Förtärs bäst: när du vill sjunga högt i duschen och pop-gung-dansa tillhörande.

Så glatt, dansant och poppigt som fransmännen i Phoenix är så himla bra på. Hade inga högre förhoppningar men blev väldigt glatt överraskad! Jag hoppar gärna runt och njuter av den simpla popen. Det behöver inte svårare än såhär. Eller?

1 kommentar

Filed under Kärlek, Listor, Musique

Bokmässa, Kornél och First Aid Kit

Bokmässan har visserligen hållit igång i två dar nu, men eftersom jag varit för lat för att jobba för en ackreditering, går jag istället dit imorgon med min kära mor och min svägerska. Mamma meddelade under middagen ikväll att hon främst är där för att insupa den här unika bokatmosfären, Emma är där för andra dagen och ska förutom att handla böcker, spana in kändisar.

Känns bra att jag idag fick ett verkligt syfte för besöket. Björn Hellberg satt tydligen där ensam och ingen ville att han skulle signera boken. ÅNGEST. Liknande situationer får mig att må då dåligt och jag känner ett inre tvång att då måste i alla fall jag gå fram. Även om jag egentligen inte alls vill läsa hans bok. Men Björn är en mysfarbror så mitt främsta syfte imorgon är att göra Björn glad. Jag fantiserar om att han kommer berätta rövarhistorier om han och Oldsberg…

Annars ska jag köpa Strages nya bok. Kanske leta reda på Linda Skugge och fråga något om den här sms-romanen som är på gång. Verkar mycket intressant. Även bokbranschen satsar på ny teknik. I like. En bok som alltså till en början publiceras fortlöpande, men i slutändan även som en bok. Spännande.

Kornel by night

Kornel by night

Lördagskvällen spenderas bäst enligt mitt tycke på den postdigitala festen på Röda sten. Tror absolut det blir bästa dansen under bokmässan till Kornél Kovacs. Har alltid haft verklig talang för att veta vad som går hem på ett dansgolv. Hans festligheter på Marie laveau brukar vara extremt fina.

Nä nu återgår jag till Mona Lisas smile. Jag önskade mig en fin slappar-film i present när jag åkte hem och svt valde att ge mig denna. En who’s who av duktiga, unga skådespelerskor. Faktiskt. Må definieras som en chick-flick, men det är faktiskt en riktigt bra film.

Avslutningsvis. Kolla in First Aid Kits nya video Hard Believer på deras hemsida. Så vacker, varm och okomplicerad. Precis som musiken.

Lämna en kommentar

Filed under Film, Klubb, Musique