Etikettarkiv: hits

Review: Band of horses@Trädgår’n + Infinite arms – nya skivan

Ben Bridwell i högform

Ja det var ju en väldigt trivsam konsert det här. Skäggrockarna i Band of horses begav sig återigen till Sverige och valde att förgylla Glenns näste.

Träffade tre av herrarna innan konserten för ett snack i logen. Trevliga men ganska trötta och hungriga. (Det började dock lysa igen i deras ögon när köpepizzorna kom in.)

Lite störigt dock. Under hela intervjun satt Bill i sin cowboyhatt och solglasögon och blev lite sur när jag inte pratade med honom. Det är faktiskt inte helt okomplicerat att göra en radiointervju med tre personer samtidigt Bill…

Lite avis på Nana också som nu träffat Ben inte bara en utan två gånger – och han kände igen henne, samt avslutade intervjun med att krama om henne å säga att de nu var vänner. Jag kan dessvärre inte nå upp till denna stjärnreporterglans riktigt ännu 🙂

Men de var fina och vi pratade en hel del om nya albumet Infinite arms. Om hur albumet kommit till och alla platser de varit på för inspiration som Blue ridge mountains och Mojave desert.

Blev lycklig när albumet trillade in i inkorgen i veckan och har haft det på repeat sen dess. Riktigt bra, något mer akustiskt kanske. Det höll de i och för sig inte riktigt med om och de tyckte inte alls att plattan var mindre drömsk än de tidigare som jag har känt… Ja du får lyssna själv och höra vad du tycker när det släpps i maj. Men man hör ju definitivt att det fortfarande är dem (eller ja att det är Ben iaf då som är ende man kvar sen bandet startades 2004).

På den här plattan tar även de andra i bandet lite mer plats på sång. Tyler (som också agerade förband) sjunger på den enda helakustiska sången på skivan: Evening kitchen, som de också framförde som ett av extranumrena. Definitivt ett av mina favoritspår! Och Ryan fick också sitt eget solonummer.

Annars var konserten en blandning av de goda hitsen från de två förra plattorna. Alla mina favoriter: Is there a ghost, Ode to LRC, The Funeral och ja givetvis. De inledde det hela med The Great salt lake.

Inte mycket som gick fel egentligen förutom Bills lite dissiga sätt då. Och ja det faktum att en 60-årig man i publiken blev förbannad när vi försökte komma längre fram. Puttade mig och sa att jag fick tillbaka för att jag puttade honom. Sen kallade han mig för en idiot… Dagens åldringar…

1 kommentar

Under Intervjuer, Konsert, Musique

Tjejfest med Saga Bar 27/3 – hitz hitz hitz

Miss Maggie May

Blev lite snabbt inbokad att spela igen på lördag på en ny Tjejfest som Saga bar styr. På gamla Ullevi, sjyyyst lokal, bara det känns upplyftande 🙂 Hoppas fötterna mår bättre tills dess…

Kommer ha hand om 70-80-90-golvet. Det vill säga count on hitz hitz hitz i en schizofren blandning. Kolla in eventet på Facebook.

Miss Maggie May kommer spela på det andra dansgolvet. Så uppskattar du inte mina hits tippar jag på att det blir galendans där också. So Saturday it is.

Lite inspiration

Lämna en kommentar

Under Klubb, Musique, Sandra spelar skivor

♥ Joy division ♥ tonight ♥ @SVT ♥

Ian Curtis

Nej jag var aldrig kär i Ian Curtis. Jag drömde mig aldrig bort till ett regnigt Manchester. Och önskade aldrig att jag levde på 70-talet förstås… Eller jo det har jag iofs gjort många gånger 🙂 Men jag har aldrig varit ett superinbitet Joy divisionfan.

MEN. Jag har gråtit min beskärda del av tårar till Love will tear us apart. Atmosphere har fått åtminstone en personlig kultförklaring och deras musik är en viktig del i musikhistoria – trots att de bara hann släppa två skivor!

Minns när jag såg Anton Corbijns film om bandet Control ihop med min älskade Azadeh när den gick på lilla bion i Lund. Vi gick nedstämda därifrån, med tårfyllda ögon… men fascinerade och inspirerade.

Om typ 45 visar K special en dokumentär från 2007 om Joy Division. Den ska tydligen komplettera Control. Låter intressant.

Kolla in SVT 1 klockan 21:30.

Nu ska jag gå in i min deppiga sida och njuta av hur vacker nedstämdhet kan vara en stund. Vilka jävla hits också ändå.

1 kommentar

Under Film, Musikvideo, Musique, Youtube

Switch på Maria Am Ostbahnhof

Åh som jag har längtat. Sen de allra första programmen i Electron när vi först upptäckte honom. Switch, the Brucker, Solid Groove. Mannen har många alias. Det som kommer närmast sanningen är Dave Taylor.

Han har gjort ofantligt många remixar och precis som Crookers är det nog så jag föredrar honom. Men visst blev jag upprymd första gången jag hörde egenproducerade This is sick… åhh memories

Under Berlinveckan över nyår var han den första dj’n att hylla. Han spelade efter Boy-8-bit på Maria am Ostbahnhof. Kön var brutal kan man väl minst sagt säga, men då den faktiskt hade en förmåga att röra sig framåt stannade vi ändå kvar och jag är väldigt lycklig över att vi gjorde det 🙂

Egentligen var det nog inte hans bästa set ever. Han safade med en hel del av sina hits. Körde sen till exempel Crookersmixen på Seven (som han spelar i klippet nedan) och Riverside som väl bör få igång vilken publik som helst.

Men jag stod hur som helst lyckligt fastklistrad hela setet. Hans övergång till dubstepen kändes också helt befogad även om jag fick en känsla av att de som va där inte riktigt va med på noterna.

Lämna en kommentar

Under Klubb, Musique