Etikettarkiv: Jalla Jalla

P3 Bar Allstars @ Babel och Distortion @ Copenhagen –> lyckad helg

Precis varit på besök på SR i Malmö. Mysigt värre. Efter en klassisk fejk-kyckling-rulle-á-la-Jalla-Jalla kan jag proppmätt chilla en stund innan helgen börjar på riktigt.

Mycket att se fram emot om du är i Skånetrakten just nu. Ikväll kommer det bli P3-fokus på Babel. P3 Allstars innebär en afton med quiz á Hanna Fahl och efteråt dj’ande av musikredaktörerna. Himla tjusigt tänker jag. Frågan är vem som kommer att ta hand om det stora golvet.

Karin var sugen på att stå i baren. Germund kände lite starkare för baren. Linda var osäker på vart musiken hon kommer spela gjorde sig bäst. Det hela är alltså fortfarande oklart. Klart är dock att Calle Dernulf kommer att ha hand om det andra golvet – vilket det än blir så kommer det att bli elektroniskt och dansant. Jag kanske kommer joina med några låtar. På något av golven 🙂

Efter återhämtningen från detta väntar Köpenhamn imorn. ÄNTLIGEN. Var på tok för länge sen. Imorn är nämligen sista kvällen för festivalen Distortion. Förutom en massa worldmusic som jag antagligen inte kommer att förstå mig på så är det sjukt många bra elektroniska akter. KOMPAKT-pepp med bland andra Michael Mayer, Gus Gus och Justus Köhncke. Ja och se där Len Faki och Djuna Barnes kommer visst också va där… Åhh danslyckan är T O T A L

1 kommentar

Under Klubb, Musique, Sandra spelar skivor

Förhandsvisning: Farsan

Detta är framförallt en musikblogg, men givetvis måste film få implementeras ibland. Speciellt så dålig film som den här.

Jag gillade inte direkt Jalla Jalla. Förutom Tuva Novotny som alltid är en pärla var den ganska fånig. Kopps var något av en repris. Sen gav jag upp. Jag har inte sett hans seriösare filmer vilket jag kanske borde men inte pallar.

Men nu har nog i alla fall Josef Fares överträffat sig själv i dålig regi och manusskrivning. Åh jag vill så gärna tycka om det han gör men det går inte. Skådespelarna är uttryckslösa, manuset lämnar mycket kvar att önska och allt är bara så självklart och förutsägbart. Igenkänningskomedi antar jag är vad Fares eftersträvar men händelserna är så överdrivna och karaktärerna så överspelade att jag inte kan tänka mig in i det alls.

Men salongen fylldes allt som oftast av långa skrattsalvor. Vi satt tysta. Så fort Farsan, a.k.a. Jan Fares, dök upp logs det. Så fort han öppnade munnen skrattades det.

Fattar inte grejen. Alls.

Lär återigen få skit för att jag dissar dessa skojsiga, varma myspysfilmer. Men va fan. Det är ju inte bra.

Lämna en kommentar

Under Film