Etikettarkiv: Julian Casablancas

2010: Ny musik v.6

Musikredaktionen har fått tillökning. En stor sådan. Idag var det dubbelt så många på mötet som det brukar vilket var väldigt trevligt. På grund av att somliga kära medarbetare måste lämna oss för exempelvis praktik och annat löst drivande så behövde vi nytt blod.

Märkte direkt att det fanns mycket rock i den nya gruppen. Ska jag vara rädd eller glad för detta? Ska jag behöva oroa mig för att metalen ska smyga sig in på rotationen och att skön lo-fi och electro kommer dissas?

Jag vet inte ännu. Det återstår att se. Ska bli väldigt kul i alla fall och gött med lite förnyelse, och det blev givetvis också en massa nya låtar:

Nytt med följande:
Låtar/Singlar:
Two door cinema club – Undercover Martyn
Yeasayer – O.N.E.
Lo-Fi-Fnk – Marchin’ in
Julian Casablancas – Out of the blue
Midlake – Acts of man
Honey Mustard – Mute
The Fume – Turn my back
Switchfoot – The Sound

Lyssna på Spotifylistan här!

Stjärna i kanten

Undercover Martyn
Ja titta bara lite längre ned så hittar du ett inlägg om just den första låten med Two door cinema club. Jag fullkomligt älskar denna låt så givetvis lobbade jag lite extra för den och är nöjd över att den fick vara med.

Ja va fan. Jag gillar den så mycket att du nog måste höra den en gång till. Du behöver inte spola tillbaka bandet. Tar det bara en gång till. Fast i en akustisk version.

O.N.E.
Yeasayer blev grymt hypade efter första singeln Ambling alp. Alltså jag gillade den det gjorde jag. Men jag vet inte om jag var så överväldigad, fascinerad och lyrisk som andra var. Förväntningarna var stora inför stundande albumet Odd Blood och nu är det ju här.

Andra singeln från albumet är O.N.E. Bra låt. Inte fantastisk men fin. Och albumet är absolut värt att lyssna en och två gånger på.

Marchin’ in
Det byggdes också upp stora förväntningar på svenska electroduon Lo-Fi-Fnks nya singel. Jag gillar den, men sen första lyssningen kan jag inte släppa två saker som jag tänker på varje gång. För det första. Inledningen fullkomligt skriker Tough alliance. Koka Kola Veins måste varit en inspirationskälla, eller?

För det andra. När sången börjar hör jag egentligen inte Lo-Fi-Fnk-pojkarna utan Lykke Li sjunga I’m good, I’m gone… Har jag blivit galen?

Men jag ska inte gnälla. Visst är den skönt lo-fi (ja vad annars…) och den passar utmärkt till den fina videon med massa vackra, fria djur.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Musikvideo, Musique, Nytt på radion, Spotifylistor

Ny musik v.39

Musikvågen har återigen sköljt över oss med sjukt mycket nytt och jag trodde aldrig vi skulle få lämna studion idag. Men med en utökningen till gamla 50-låtarslistan blev det lite lättare att hantera.

Nytt med följande:
v. 39 – First Aid Kit – Hard believer
v. 39 – Bad Lieutenants – Sink or swim
v. 39 – Mumford & Sons – Little lion man
(se videon i inlägget 16:e september)
v. 39 – Kite – Looking for us
v. 39 – Mando Diao – The quarry
v. 39 – Julian Casablancas – 11th dimension
v. 39 – Michael Franti & Spearhead – Say Hey (I love you)
v. 39 – Devendra Banhart – Baby
v. 39 – Noisettes – Never forget you
v. 39 – Kings of convenience – Boat behind
v. 39 – Hockey – Song away
v. 39 – Joss Stone – Free Me
v. 39 – Julian Marley ft. Damian JR Gong Marley – Violence in the streets
v. 39 – Mofeta & Jerre – Bättre i Berlin
v. 39 – The very best ft. Ezra Koening – Warm heart of Africa

Lyssna på Spotify-spellistan här!

Stjärna i kanten
Julian Casablancas – 11th dimension
Blev positivt överraskad av Julian måste jag säga. Strokes känns ganska långt borta, men kvar är något nytt och spännande. Kolla in intervjun nedan. Hans första on-camera-intervju på tre år där han pratar om debuten som soloartist.

Kings of convenience – Boat behind
Kings of convenience är tillbaka och underbara som vanligt. Det norska, sköna lugnet finns där precis som man är van vid.

Kolla in deras myspace förresten, redan nu är en massa oktobersgig fullbokade. Jag förstår varför. Jag minns hur jag lyssnade sönder Riot on an empty street på plats i Oslo och kände den starka samhörigheten med pojkarna. Det är ju något med mig och manliga duos från Bergen har jag märkt… Och om nya skivan Declaration of independence innehåller några låtar i klass med Misread, vet jag vad jag kommer sätta på i mitt oktobersmörker.

Avslutningsvis. Vet inte om jag hissar eller dissar Victor och Jens, aka Mofeta & Jerre, med sin pubertala, skojsiga hip hop. Tror dock att du kommer få höra den här ett antal gånger på radion framöver. Och en sak har de rätt i. Det ÄR bättre i Berlin.

Lämna en kommentar

Under Musique, Nytt på radion, Spotifylistor