Etikettarkiv: känslor

Alla hjärtans dagsångest eller Valentinespepp? Du väljer själv.

Min egentliga tanke kring Alla hjärtans dag är att det är ett meningslöst påfund för att par ska kunna visa sin uppskattning. Mannen som är dålig på att visa sina känslor kan genom att köpa en bukett rosor till sin fru därmed definieras som omtänksam. Frun som vanligtvis tjatar om toalettlocket som aldrig är nedfällt, biter sig i tungan och köper en ask Merci till sin karl och så var problemen ur världen. För en dag.

Tycker att det är sorgligt att det ska behövas en dag för detta. Borde man inte eftersträva att försöka visa sin uppskattning vid annat än ett väl valt tillfälle som denna dag eller bröllopsdagen?

Ja men givetvis. Detta låter bittert och cyniskt jag vet. Visst är det delvis också så, det hymlar jag inte om. Allt är väl egentligen bra som gör att man tänker efter och berättar för någon man tycker om att man gör just det. Jag tänker inte påstå att jag inte blev glad när jag kom hemtrillandes i morse från festen och fann en stor bukett tulpaner på mitt rum…

Uppskattning är fint och kärlek är vackert. Jag tycker bara att man borde fokusera lite på att visa denna uppskattning i små handlingar varje dag istället för att lägga all energi på en dag i februari. Mymlan skriver fint om denna dag på sin blogg. Hon tycker också att dagen är ganska betydelselös och att kärlek är väldigt mycket mer än romantik och tvåsamhet.

Mina tidiga kärlekar

Det finns inget som berörs mer i musiken än kärleken – eller längtan efter den – eller möjligen avsaknaden av den. Att göra en lista med kärlekslåtar känns därför överflödig.

Jag blir väldigt sällan kär. Har hänt på riktigt endast två gånger egentligen, men kärleken nedan är av ett annat slag… Har aldrig varit ett pojkbandsfan eller Broder Danielpanda, men visst har även jag haft min crushes.

Min första tv-förälskelse var (enligt mammas utsago) Björn Skifs. När jag som treåring träffade björnen efter en konsert och fick en kram och puss på kinden var jag fullkomligt såld. Vilken man. Sen gick jag tydligen under flera år och var rädd för män. Vet fortfarande inte riktigt varför. Men Björn hängde med ett tag iaf.

Hade på det tidiga 90-talet en crush på Chris Cornell. Egentligen tror jag enbart denna crush baserades på Black hole sunvideon. Den var ju så underbart konstig. Satt som klistrad vid MTV var gång den gick.

Lite senare var det nästa man som fascinerade mig med sina rhymes. Tror till och med att jag döpte mig till MrsRusiak på nåt socialt forum och drömde mig bort till ett liv i hip hopens värld. Emma minns det så i alla fall 🙂

Något jag inser i efterhand när jag ser exempelvis denna videon är att det definitivt inte var hans fashionsense jag föll för… Däremot är Magic Villa en alldeles fantastisk hip hopplatta vilket egentligen kan skapa en crush i sig.

Denna man/pojke var något av en fantasi också. I det här fallet handlar det ju knappast om vilken skön och go kille han verkar vara. Nej förälskelsen grundade sig nog mest i produktionsskillzen, den sköna rösten och det finurliga leendet. Sjunger också ihop med min påstådda look-a-like. Kolla in Johans blogg för mer om min och andras look-a-likes. Jag är smickrad men håller inte riktigt med…

2 kommentarer

Under Kärlek

2009: årets tio bästa konserter/spelningar

Fortsätter med listor bara för det är så fint. Blev en stor uppslutning runt sommarmånaderna kan man tycka. Just nu när jag sitter och fryser halvt ihjäl trots yllesockar och stickat så tänker jag att det nog är det varma vädret som automatiskt bidragit till de bästa konserterna…? Och att allt är bättre när det inte är snöstorm.

De bästa tio konserterna jag sett under året nedan, med tillhörande klipp från konserterna – i de flesta av fallen. Berghain tillåter ju exempelvis inte foto/video så där är förklaringen simpel.

Beyoncé – Scandinavium, Göteborg, 11:e maj

Sanna hade lyckats med det omöjliga. Vinna biljetter. Med GP:s hjälp tog hon därför med mig till mitt första besök på Scandinavium. Mycket intressant. Sjukt stort och opersonligt egentligen men ändå kul. Det kändes på nåt sätt helt okej när vi skulle se denna mäktiga kvinna och jag tänkte mig att hennes röst skulle fylla vilken arena som helst.

Och visst gjorde hon det. Jag skulle aldrig vara den som förespråkar yta framför talang, och nej givetvis inte heller i detta fall. Men Beyoncé är antagligen den vackraste jag sett och med den rösten i kombination kan man inte annat än att gratta Jay Z.

Fever Ray – Arvikafestivalen, 3:e juli

Ett ögonblick jag aldrig någonsin kommer glömma. Av respekt till mitt eget privatliv ska jag hålla mig från detaljer men det var en omtumlande upplevelse som i denna stund var väldigt vacker. Lasrarna strålade rätt in i hjärtat och jag var lycklig.

Style of eye – Arvikafestivalen, 3:e juli

Grym fortsättning på en fin dag. Jag var till en början tveksam till Style of eye, a.k.a. Linus Eklöw. Tyckte hans egenproducerade grejer var monotona och för blipbloppiga. Men live är han alldeles strålande och får igång vilket dansgolv som helst. Efter Grounded har jag dessutom en helt annan respekt och uppskattning till hans egna låtar.

First Aid kit – Arvikafestivalen, 4:e juli

För mycket känslor som blommade upp i ett översvall av känslor av lycka, sorg och passion. Dessa underbara röster som med så enkla medel får en att känna så ofantligt mycket.

Robyn – Way out west, 14:e augusti

En svensk variant av den kvinnliga övermänniskan. Hon har det mesta jag vill ha för att förkroppsliga denna förebild vi behöver. Det räcker så.

Anthony & the Johnsons – Way out west, 14:e augusti

Kommer ihåg när jag lärde känna Anthony för första gången. Slog på tv:n, tror att det var Musikbyrån live eller liknande. Anthony började precis sjunga Hope there’s someone. Detta kan låta överdrivet, alltför dramatiserat och löjligt, men det var faktiskt såhär. Det kändes som att allting stannade upp. Det fanns bara han och hans unika stämma och han sjöng bara för mig. Sen dess har jag lidit tillsammans med honom många gånger. Senast på Way out west.

Detta är min favoritlåt.

Lily Allen – Way out west, 15:e augusti

Nu när jag faktiskt reflekterar lite över listan inser jag att det är ett gött gäng med tjejer här. Lily har alltid varit så cool så klart hon måste vara med på listan. Med gnistrande paljettögon, tjusiga bröstvårtor och den där brittiska stämman lyfte hon hela publiken.

Jag rös i hela kroppen av girlpowerpepp när hon sjöng fuck you. fuck you very very muuuuuch.

Len Faki – Berghain, Berlin, 21:a augusti

Om du läst min blogg tidigare har du märkt att jag gillar Berlin. Att det är ett ställe jag gärna besöker när jag är där, är nog också rätt tydligt. Tycker det är lite obehagligt att det numera tycks börjat bli en turistattraktion för folk som vill vara alternativa och skåda den här fabrikslokalen där det händer syndiga saker… Tråkigt för alla dem som förstod vad grejen var innan hypen kom, men då det är just en hype lär det ju också dra över när svennarna åkt hem igen.

Vid senaste besöket gjorde Len Faki starkt intryck på mig. Tung, tung techno med bas som fyllde såväl Berghains dansgolv som min bröstkorg. Var tvungen att stå tätt intill en av högtalarna för att få fysiskt ta på basvibrationerna mmm Patrick önskade låten nedan, vilken mr Faki spelade efter en stund till hans enorma förtjusning. Det va fint.

Ida Engberg – Brooklyn, New York, 6:e november

Bästa utekvällen i NYC, no competition. Ida är en av få framgångsrika, kvinnliga technoproducenter vi har i Sverige. En av väldigt få. Bara det är en orsak att se henne. En annan är att hon dessutom är grym på att spela. När hon spelade Disco volante kunde Maria nästan tänka sig att dö på plats 🙂

Miike Snow – Parken, Göteborg, 27:e november

Hade fascinerats av herrarna länge så det var på tiden att få se dem spela live. Jag blev inte besviken.

Även om herrarna inte på något sätt kan definieras som nykomlingar hoppas jag verkligen att de vinner priset för Årets nykomling på P3 Guldgalan i januari. De är så värda, så värda.

Lämna en kommentar

Under Kärlek, Klubb, Konsert, Musique, Youtube