Etikettarkiv: Konsert

Hultsfred 2011 i kortformat

Ligger för tillfället nerbäddad i sängen. Ett styck tekopp i ena handen, ett styck snorpapper i andra. Det visade sig att det var inget annat än Hultsfred som ägde mig tillslut och som gjort att jag ligger här. Tror jag i alla fall.

Men nu är jag så förbannat trött på att bara ligga och snora och kolla på menlösa serier tills ögongen rinner så tänkte ta till datorn till hjälp nu. En liten presentation av Hultsfred ur min synvinkel.

mulder på resan

Resan mot Hultsfred inleddes fantastiskt med friskhet, första klass, ensamt säte, kakor OCH min gode vän Fox Mulder

Väl på plats inser jag följande som många innan mig redan konstaterat. Det regnade utav bara helvete och var nästan folktomt. Ingen kommer i från det faktumet. För mig som spenderade många av mina tonårsår på plats blev det rätt annorlunda. När man vant sig vid fylla, folkfest och fulla konserter var det ett sorgebesked av mötas av.

Hur som helst. Anlände, blev lite sorgsen, såg jag en ganska seg konsert med the Drums och träffar sedan killarna backstage. Men då var jag istället med om dagens bästa grej. Varning för skryt.

Intervjun inleddes lite segt liksom konserten. Killarna var trötta efter (antar jag?) en trist spelning, dåligt väder och en massa intervjuer. Leadsinger Jonathan var till och med så slut att han inte dök upp (förutom en kort stund då han ursäktade sig, höll om magen, jämrade sig lite och gav Connor en kopp kaffe). Men i alla fall.

Killarna var trötta, framförallt Connor som snarare låg över bordet än satt ner och var bored out of this world. Men jag har träffat sega poppojkar tidigare så jag gjorde mitt bästa för att vara peppad å deras vägnar och ställa följdfrågor å sånt där. Efter säg fem minuter hade Connor rest sig upp i stolen och svarade plötsligt ivrigt på frågorna. När intervjun som drog ut kanske 20 minuter på tiden avslutar Jacob med att säga. Jaha men det här var ju den bästa intervjun vi gjort idag.

Jag stolt, låtsas rodna och frågar: Alltså som journalist måste jag ju då få fråga varför det var er bästa intervju? Jacob svarar att det var så bra frågor. Connor inflikar, ja alltså du lyssnade ju faktiskt på vad vi sa! Så tips till journalister out there, försök lyssna på vad artisterna säger. Det underlättar. Promise.

Intervjuar därefter Mount Kimbie som kom med världens trevligaste TM Jim King. Och har han btw inte ett av de bästa artistnamnen du hört? Bra intervju som dock resulterade i att de nästan missade sitt framförande.

OFWGKTA

Det var tomt när OFWGKTA spelade. Alldeles för tomt.

Mount kimbie

Flydde regnet och myste till tunga basgångar tillhörande Mount Kimbie

Dag två började bättre bara genom att inte vara så regnig och istället fylld av smålandsrullar. Jag inledde med lite Dum dum girls. Fick skämmas då min inspelningsutrustning havererade och intervjun försvann. Men då Dee dee var en liten rockpärla så gick hon faktiskt med på att göra om intervjun en liten stund senare.

duck sauce

Stod en stund och beskådade den gyllene anka Duck Sauce tagit med sig. Ankan var mer underhållande än giget om du frågar mig.

crystal castles

Rätt mäktigt att se Crystal castles inleda kvällen. Men jag kommer aldrig förstå hur det här skränet blivit genomslagskraftigt som det faktiskt har

star slinger

Darren Williams a.k.a. Star Slinger var en sjukt soft kille privat, och på scen ett musikaliskt underbarn

armand van helden

Armand van helden var en av få som hade ett riktigt drag på sin spelning. Ett bevis på detta är att vi stod allra längst fram och ändå inte fick ett bättre foto än det här

2 many djs

2 many djs var som de brukar: jävligt tunga. Men det var så klart även här alldeles för lite folk för den verkliga stämning de förtjänar

Under natten åkte jag hem till Västervik. Morgonen därpå var jag sjuk. Inställd blev intervjun med bland annat Washed out och istället låg jag i sängen.

Den ursprungliga krya sinnesstämningen tillsammans med Mulder byttes ut mot hostattacker, te i tantkopp och Sully.
Sully

Annonser

Lämna en kommentar

Under Festival, Konsert, Musique, Resor

P3 Session Malmö #2 – Movits! & Big Fox!

Big Fox, foto: Nicholas Wakeham

Big Fox, foto: Nicholas Wakeham

Om lite mindre än ett dygn är det dags för andra omgången av Session från Malmö. Det är fortfarande Saman som producerar å jag som programleder. Den här gången är det skönsjungande Charlotta Perers a.k.a. Big Fox som kommer uppträda/bli (snällt) utfrågad av mig. Efter 21 tar Movits! över å dansar ut sista timmen med största sannolikhet. Kommer fråga ut dem lite kring sitt sound. Undrar lite varför de blivit så sjukt stora i USA när de faktiskt sjunger på svenska?

Kanske hemskt att erkänna som musikjournalist men jag kan inte komma på någon svensk artist/grupp som sjunger på svenska som slagit stort i USA (Om vi snackar säg 90-00-talet). Är jag glömsk? Blir intressant att få veta lite mer iaf. Och varför Anders kallas mördar-Anders. Ja det finns mycket att reda ut och det kommer vi göra imorn.

Men jag är så djävulskt slut nu att jag måste gå och lägga mig så jag är pepp tills imorn. Men lyssna så klart! 20:30-22:00 i P3. Eller kom till studion om du råkar residera i Malmö? Finns några platser kvar… tror jag 🙂

Sov sött. Charlottas röst kan kännas passande för att komma in i vaggvise-mode.

Lämna en kommentar

Under Konsert, Musique

Allt om Way out West 2010

Omdefiniering: allt som jag anser vara befogat att ta upp

Det såg mörkt ut. Slö som jag va hade jag glömt att ansöka om ack till Way out West. Men så kom Plåt-Erik som den räddande plåtman han är och fixade. Tyckte att jag skulle spela skivor ihop med honom, Blenda-Lars, Sara Shakarchi och Liston innan Glasvegas. Helt ok deal tyckte jag och blev plötsligt artist.

Som du ser i postern ovan blir det på fredagen. Det tar plats i ett tält. Ett tält som aldrig kommer sett sån pepp. Har gjort en spotifylista som ett litet smakprov av vad jag kommer att spela som kommer få tältet att sväva.

Resan dit är fixad. Spelschemat är färdigt. Nu återstår planering. Jag blev smått irriterad när jag såg spelschemat och insåg att de inte minskat på antalet klubbspelningar, nej det såg snarare ut som att två tredjedelar av spelningarna var klubbspelningar.

Vad de dock har gjort är att utöka antalet wow-stämplade klubbar. Förhoppningsvis är tanken att det ska minska något på trycket men njaa det kommer nog bli lika brutala köer som sist, om inte värre. Nu ligger ju en hel del ställen ganska långt ifrån varandra också så man kommer nog inte hinna med mer än en/kväll…

Men va fan nog med gnäll. WOW har de bästa festivalbokarna i Sverige. Credd till dem för alla strålande akter de fixat till 2010. Jag höjer mitt glas.

Så. Jag ska under dagarna främst prioritera: Wu tang clan, Local Natives, The National, Jonsí, LCD Soundsystem, M.I.A., The Drums, Mumford & sons, The Radio Dept, Broken Bells, Chemical brothers och La Roux. #lyckatill

Sen inför klubbkvällarna, d v s Stay out West, är mina planer är som följer:

(Och tänk såhär, eftersom att man får en stor dos pop/rock/indie/mys under dagarna, och ja typ alla band är värda att se, så bör kvällarna ägnas åt dansen. Eller ja så resonerar jag. Men det är kul att tycka som mig.)

Torsdag

Port du Soleil

Varför 1: Missade Felix da Housecat när han gästade Luftkastellet i Malmö (i utbyte fick jag förvisso en av de bästa klubbnätter någonsin i Sverige så jaja) så ser gärna honom. 23:00.

Varför 2: Det kan va gött med lite Laidback Lukehouse sen också. Känner väl sådär inför hans egna grejer, blir lite för mycket av houzen, men gillar hans remixer. Sen är det faktiskt inget fel med att känna en lust efter att dansa till enkel house och svinga näven. Runt 01:00 börjar vi veva.

Fredag

Världskulturmuséet

Varför 1: Till att börja med för att det är den utan tvekan fetaste klubblokalen.

Varför 2: lilla flickebarnet med den fula käften, Rye Rye kommer 01:30. CEO tar över scenen vid 02:30 –> Göteborgshype.

Lördag

Port du soleil – Park Lane – Världskultur

Varför 1: Port du soleil på grund av att vår megasuperstar Axwell spelar där. Jag har aldrig sett han spela så det är på tiden. Grymt duktig producent. Vem har väl glömt den här Parantesenhiten?

Varför 2: Park Lane eftersom att superhypade (i mitt huvud och hjärta) Coco Sumner spelar där 00:30

Varför 3: Världskulturmuséet vid 03:00 eftersom att Fake Blood gjort en av världens bästa house-discolåtar.

Se spelschemat här om du vill läsa mer!

3 kommentarer

Under Festival, Klubb, Konsert, Musique, Resor, Sandra spelar skivor, Spotifylistor, Youtube

Helgen: Attention haters och fetishfest

Emelie har gjort affischen av Fiachras konst. Så sjukt fin.

I tisdags spelade jag skivor på en golfbana. Var nog ett av de lustigare gig jag någonsin gjort men så fint ändå. Blir många spelningar i veckan. Imorgon det jag ser fram emot allra, allra mest.

Goda vänner till mig har skapat något de kallar Attention haters. Ja det är motsägelsefullt haha Det kommer bli gott med uppmärksamhet. Allt från indie till prosa och techno. #Diversity är den hashtag du söker.

Verkar faktiskt som listan redan är fylld också! Men no need to panic, det kommer vara så att listan bara gäller till 01, så har du missat att sätta upp dig så kom efter 01 så kan du säkert komma in ändå. Alla orkar ju inte dansa till solen går upp lustigt nog.

Såhär ser schemat ut:

22.00 Fostret (postrock-noise-naivism, Göteborg)
22.00 Sebastian Ankarström (dystopisk prosa, Göteborg)
23.00 Variam (Röst och elektroniskt)
23.45 Walk Through Fire (hårt downtempo)

Sen spelar jag techno mellan 01-02, Sweedbase breakbeats till 03 och sen återgår Liljeröd till technon vid 03 framöver. Oh my som jag ska dansa.

Missa inte heller Fiachra och Mats som ställer ut sin konst. Så fruktansvärt duktiga killar. Efter att bott i en berlinsk liten lägenhet över nyår där väggarna var tapetserade med hans målningar har de minst sagt etsas sig fast på näthinnan sen dess. Mörkt och trasigt, men så vackert.

Kolla in eventet på Facebook för mer info.

Ja sen på lördag spelar jag på Berg 211 igen. Kan vara min favoritlokal i Göteborg tror jag. Djupt in i berget ska technon, trancen och EBM’n få det att osa industri. Håller faktiskt just nu på att uppdatera mig då trance och EBM väl inte riktigt är de stilar jag är bäst insatt i…

Men fan va kul det ska bli också. Fetishfest. Tänk dig en rökig, tysk orgie i snuskig musik. Typ?

3 kommentarer

Under Klubb, Musique, Sandra spelar skivor

Releasefest: Anna von Hausswolff och hennes första album

Fick ett mess för en stund sen av fina Anna för en liten påminnelse. Ikväll är det nämligen releasefest för hennes första skiva. Celebrate!

Förbandet är The bitter the sick and die alones som går under samma stillsamma, vackra genre som jag placerar Anna under. Så bege dig till Nef ikväll, från 19:30. Ryktet säger även att min käre vän Joanna kommer sjunga back-up. Bara det liksom.

Världens snyggaste skiva ska tydligen finnas på plats för inköp och hon kommer själv spela ihop med en liten kör. Åhh naturliga nedryckare: Ren och skär lidelse i pianoformat.

Jag har hyllat henne rätt gott här innan, men om du råkat missa detta, se till att lyssna på henne nu. Och Malmöiter små. På fredag spelar hon på Inkonst. Missa inte det nu.

Lämna en kommentar

Under Musique

Band of horses – the interview

OM du har missat detta fantastiska skäggrocksband. Kort info.

Band of horses är (numera) fem mer eller mindre skäggiga herrar från USA: Creighton Barrett, Ben Bridwell, Tyler Ramsey, Bill Reynolds och Ryan Monroe. Leadingman Ben Bridwell startade upp bandet 2004 och nu, två strålande album senare, släpps Infinite arms i maj.

De har turnerat runt om i Europa i april och nu är de tillbaka i staterna för att fylla samtliga konsertlokaler i hemlandet också. Missade du dem nu får du en ny chans igen i sommar då de återvänder för ett gäng festivalspelningar.

Jag träffade dem innan konserten på Trädgår’n i lördags och vi pratade mest om nya plattan egentligen. Nu är det inte bara Ben som tar plats på sång – även om ja givetvis, det framförallt är han som skönsjunger mig till tårar, utan på flera låtar tar andra medlemmar ton, men ja det får de berätta mer om själva 🙂

Del I

Del II

(I bakgrunden hör du Lamb on the lam, hämtad från Cease to begin från 2007)

1 kommentar

Under Intervjuer, Konsert, Musique

Review: Band of horses@Trädgår’n + Infinite arms – nya skivan

Ben Bridwell i högform

Ja det var ju en väldigt trivsam konsert det här. Skäggrockarna i Band of horses begav sig återigen till Sverige och valde att förgylla Glenns näste.

Träffade tre av herrarna innan konserten för ett snack i logen. Trevliga men ganska trötta och hungriga. (Det började dock lysa igen i deras ögon när köpepizzorna kom in.)

Lite störigt dock. Under hela intervjun satt Bill i sin cowboyhatt och solglasögon och blev lite sur när jag inte pratade med honom. Det är faktiskt inte helt okomplicerat att göra en radiointervju med tre personer samtidigt Bill…

Lite avis på Nana också som nu träffat Ben inte bara en utan två gånger – och han kände igen henne, samt avslutade intervjun med att krama om henne å säga att de nu var vänner. Jag kan dessvärre inte nå upp till denna stjärnreporterglans riktigt ännu 🙂

Men de var fina och vi pratade en hel del om nya albumet Infinite arms. Om hur albumet kommit till och alla platser de varit på för inspiration som Blue ridge mountains och Mojave desert.

Blev lycklig när albumet trillade in i inkorgen i veckan och har haft det på repeat sen dess. Riktigt bra, något mer akustiskt kanske. Det höll de i och för sig inte riktigt med om och de tyckte inte alls att plattan var mindre drömsk än de tidigare som jag har känt… Ja du får lyssna själv och höra vad du tycker när det släpps i maj. Men man hör ju definitivt att det fortfarande är dem (eller ja att det är Ben iaf då som är ende man kvar sen bandet startades 2004).

På den här plattan tar även de andra i bandet lite mer plats på sång. Tyler (som också agerade förband) sjunger på den enda helakustiska sången på skivan: Evening kitchen, som de också framförde som ett av extranumrena. Definitivt ett av mina favoritspår! Och Ryan fick också sitt eget solonummer.

Annars var konserten en blandning av de goda hitsen från de två förra plattorna. Alla mina favoriter: Is there a ghost, Ode to LRC, The Funeral och ja givetvis. De inledde det hela med The Great salt lake.

Inte mycket som gick fel egentligen förutom Bills lite dissiga sätt då. Och ja det faktum att en 60-årig man i publiken blev förbannad när vi försökte komma längre fram. Puttade mig och sa att jag fick tillbaka för att jag puttade honom. Sen kallade han mig för en idiot… Dagens åldringar…

1 kommentar

Under Intervjuer, Konsert, Musique