Etikettarkiv: Parken

2009: årets tio bästa konserter/spelningar

Fortsätter med listor bara för det är så fint. Blev en stor uppslutning runt sommarmånaderna kan man tycka. Just nu när jag sitter och fryser halvt ihjäl trots yllesockar och stickat så tänker jag att det nog är det varma vädret som automatiskt bidragit till de bästa konserterna…? Och att allt är bättre när det inte är snöstorm.

De bästa tio konserterna jag sett under året nedan, med tillhörande klipp från konserterna – i de flesta av fallen. Berghain tillåter ju exempelvis inte foto/video så där är förklaringen simpel.

Beyoncé – Scandinavium, Göteborg, 11:e maj

Sanna hade lyckats med det omöjliga. Vinna biljetter. Med GP:s hjälp tog hon därför med mig till mitt första besök på Scandinavium. Mycket intressant. Sjukt stort och opersonligt egentligen men ändå kul. Det kändes på nåt sätt helt okej när vi skulle se denna mäktiga kvinna och jag tänkte mig att hennes röst skulle fylla vilken arena som helst.

Och visst gjorde hon det. Jag skulle aldrig vara den som förespråkar yta framför talang, och nej givetvis inte heller i detta fall. Men Beyoncé är antagligen den vackraste jag sett och med den rösten i kombination kan man inte annat än att gratta Jay Z.

Fever Ray – Arvikafestivalen, 3:e juli

Ett ögonblick jag aldrig någonsin kommer glömma. Av respekt till mitt eget privatliv ska jag hålla mig från detaljer men det var en omtumlande upplevelse som i denna stund var väldigt vacker. Lasrarna strålade rätt in i hjärtat och jag var lycklig.

Style of eye – Arvikafestivalen, 3:e juli

Grym fortsättning på en fin dag. Jag var till en början tveksam till Style of eye, a.k.a. Linus Eklöw. Tyckte hans egenproducerade grejer var monotona och för blipbloppiga. Men live är han alldeles strålande och får igång vilket dansgolv som helst. Efter Grounded har jag dessutom en helt annan respekt och uppskattning till hans egna låtar.

First Aid kit – Arvikafestivalen, 4:e juli

För mycket känslor som blommade upp i ett översvall av känslor av lycka, sorg och passion. Dessa underbara röster som med så enkla medel får en att känna så ofantligt mycket.

Robyn – Way out west, 14:e augusti

En svensk variant av den kvinnliga övermänniskan. Hon har det mesta jag vill ha för att förkroppsliga denna förebild vi behöver. Det räcker så.

Anthony & the Johnsons – Way out west, 14:e augusti

Kommer ihåg när jag lärde känna Anthony för första gången. Slog på tv:n, tror att det var Musikbyrån live eller liknande. Anthony började precis sjunga Hope there’s someone. Detta kan låta överdrivet, alltför dramatiserat och löjligt, men det var faktiskt såhär. Det kändes som att allting stannade upp. Det fanns bara han och hans unika stämma och han sjöng bara för mig. Sen dess har jag lidit tillsammans med honom många gånger. Senast på Way out west.

Detta är min favoritlåt.

Lily Allen – Way out west, 15:e augusti

Nu när jag faktiskt reflekterar lite över listan inser jag att det är ett gött gäng med tjejer här. Lily har alltid varit så cool så klart hon måste vara med på listan. Med gnistrande paljettögon, tjusiga bröstvårtor och den där brittiska stämman lyfte hon hela publiken.

Jag rös i hela kroppen av girlpowerpepp när hon sjöng fuck you. fuck you very very muuuuuch.

Len Faki – Berghain, Berlin, 21:a augusti

Om du läst min blogg tidigare har du märkt att jag gillar Berlin. Att det är ett ställe jag gärna besöker när jag är där, är nog också rätt tydligt. Tycker det är lite obehagligt att det numera tycks börjat bli en turistattraktion för folk som vill vara alternativa och skåda den här fabrikslokalen där det händer syndiga saker… Tråkigt för alla dem som förstod vad grejen var innan hypen kom, men då det är just en hype lär det ju också dra över när svennarna åkt hem igen.

Vid senaste besöket gjorde Len Faki starkt intryck på mig. Tung, tung techno med bas som fyllde såväl Berghains dansgolv som min bröstkorg. Var tvungen att stå tätt intill en av högtalarna för att få fysiskt ta på basvibrationerna mmm Patrick önskade låten nedan, vilken mr Faki spelade efter en stund till hans enorma förtjusning. Det va fint.

Ida Engberg – Brooklyn, New York, 6:e november

Bästa utekvällen i NYC, no competition. Ida är en av få framgångsrika, kvinnliga technoproducenter vi har i Sverige. En av väldigt få. Bara det är en orsak att se henne. En annan är att hon dessutom är grym på att spela. När hon spelade Disco volante kunde Maria nästan tänka sig att dö på plats 🙂

Miike Snow – Parken, Göteborg, 27:e november

Hade fascinerats av herrarna länge så det var på tiden att få se dem spela live. Jag blev inte besviken.

Även om herrarna inte på något sätt kan definieras som nykomlingar hoppas jag verkligen att de vinner priset för Årets nykomling på P3 Guldgalan i januari. De är så värda, så värda.

Lämna en kommentar

Under Kärlek, Klubb, Konsert, Musique, Youtube

Miike Snow på Parken

miikesnow

En liten paus i uppsatspluggandet för ett inlägg. Blev så fascinerad av dessa herrar igår att jag måste delge det för er med. Jag har hypat upp trion Miike Snow tidigare då jag blev förälskad i singeln Animal för några månader sen. Inte blev det bättre efter att träffat dem och sett dem live.

Mötte upp med hela bandet (a.k.a. Pontus Winnberg, Christian Karlsson och Andrew Wyatt) innan spelningen på Parken. Huvudsångare, och enda New Yorkbon i bandet, Andrew Wyatt, bad i princip om ursäkt för att han var med då han pratade engelska. Jag hade ju formulerat mina frågor multispråkligt här då, så jag sa att det va helt lugnt. Dock så vet jag av erfarenhet att det oftast går ganska illa att intervjua tre personer samtidigt om man gör det för radio. Jag frågade därför om de kunde välja ut en som fick svara för hela bandet. Undrar i efterhand om det lät lite drygt? Hoppas och tror inte det dock…

Den fantastiska idén att snurra champagneflaskan för att lösa problemet, resulterade i att Pontus fick ta hand om pratet. Andrew bad om en rematch men det blev det inget av.

Det resulterade i en timmes prat om allt från Toxic (Pontus och Christian var med och proddade den ja. Bästa Britneylåten – no competition) till varför man ska hänga i Seattle. Var ett litet solsken som öppenhjärtligt pratade om det mesta. Sen blev det mycket off-the-record som jag i ärlighetens namn tänker låta vara det också. Då jag lever i uppsatsskrivande just nu får klippningen vänta, men så fort uppsatsen är inne fixar jag intervjun och lägger upp den här förstås.

Konserten på Parken var utsåld. Mysig förbandskonsert med Little Majorette. Började väldigt bra till och med med skön och enkel popmusik, men segades ner något längre in i spelningen. Mycket potential, men lite för likriktat och enkelt. Det må vara en liten scen, men jag efterfrågade lite mer liv och rörelse.

Sen gick herrarna på i sina vita masker. Det var redan varmt i Parkens lilla källarlokal, och deras intro gjorde inte direkt värmen mindre påtaglig. Jag filmade Animal som du kan se nedan. (Fortfarande inte ägare av en videokamera så ja återigen, dålig ljud/bild, men som vanligt vill jag i alla fall att ni ska få en känsla av stämningen) Efter halva låten rann svetten ner över ansiktet och förblindade mitt högeröga. Men jag log sådär larvigt nöjd ändå.

Priset för bäst på scen går till Christian. Galen energi. Trummade som en idiot och han rörde sig så skönt på scenen. Var också en fruktansvärt bra stämning i den fullsmockade lokalen. Folk var glada och det verkade finnas riktigt många sanna fans där då det blev mer av allsång än jag trott. Så även om Pontus menade att de hade sin allra största fanskara i södra USA, så finns det definitivt ett stort, hängivet crowd här med. Tror vi kommer se mycket mer av dem framöver.

Missade du dem i Göteborg och Malmö kan du se dem ikväll i Stockholm!

Lämna en kommentar

Under Intervjuer, Konsert, Musique, Youtube

Bandmeeting today

Om några timmar ska jag dra iväg till Parken för idag anordnas Bandmeeting. Mellan 13-18. Kommer vara band som spelar och Morgan från Krister i P3 är konferencier. Men det huvudsakliga syftet med Bandmeeting är att fungera som en mötesplats för musiker. Letar du efter en ny basist eller ny sångerska, vill träffa skivbolag, mingla eller bara lyssna på bra musik är det antagligen något för dig. Blir fint det.

Vill också tipsa om när jag spelar nästa vecka också på Student09:s kickoff. Tyvärr kan nog de flesta av er som läser detta ändå inte gå i och för sig då det bara är för nya studenter vid GU. Hmm.

Christian i Fibes Oh Fibes!

Christian i Fibes Oh Fibes!


Jaja kul kommer det bli och väldigt bra musik tänker jag. Kommer vara på Trädgår’n och Jaqee och Fibes oh Fibes! kommer spela. Min roll i det hela blir att K103 står för alla dj:s som spelar under kvällen. Är i väldigt gott sällskap tillsammans med bland andra Bassline Express och Grooveradio, och jag kommer sköta musiken på uteserveringen! Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska spela dock… Ska jag våga gå hårt ut och technofiera de små liven? Dansant ska det bli i alla fall.
Jaqee

Jaqee

OCH denna gången kommer jag ha hangarounds med mig haha Mer kvinnor i DJ-båsen! Detta kommer jag inte sluta förespråka förrän det blivit en realitet. Alldeles för trött på att se stora gäng lönnfeta män bakom skivspelarna. Dags att vi utnyttjar att vi är snyggare och mindre swetty.

Kan verkligen inte sluta lyssna på Sweet disposition. Så avslutningsvis, tre med Temper Trap bara för att du faktiskt måste upptäcka dem. Lika mycket som du måste ta en titt på Wild beasts. Men de verkar jag lyckats pracka på rätt många redan så framgången är ett faktum.

Sweet disposition

Science of Fear

The drum song. Live, bara för några dar sen. Lite skränigt först men börja kolla efter typ en minut. Dedicated to my brother 🙂

1 kommentar

Under Klubb, Musique, Sandra spelar skivor