Etikettarkiv: Röyksopp

Röyksopps tolkning av Oh helga natt

Jamen god jul till mig då.

Le Cantique de Noël by Röyksopp

Lämna en kommentar

Under Musique

Rosa julsången 9:e december

Robyn – None of Dem

Nu när det är dags för den här tjejen borde jag givetvis fortsätta i samma okritiska anda och skriva många, långa rader om vad jag känner för Robyn och hennes musik. Men idag är jag abnormalt trött. Alltså så trött att jag knappt kan formulera meningar och INTE väljer att dricka en kopp kaffe till.

Men trots bristen på ljuva ord tyckte jag ändå att det va just Robyn som va rätt tjej för dagen då hon utsågs till Årets svensk idag av FOKUS. Grattix! Slutet av motiveringen löd korrekt nog:

I alla sina egenskaper blir hon en förebild för såväl unga tjejer och killar som för vuxna kvinnor och män.

Fokus - Robyn Jag har lite svårt att välja vilken låt då eftersom att hon under detta året släppt tre skivor – eller ja, riktigt tre blev det ju aldrig, men en jävla massa bra låtar. Och nej, detta är givetvis inte största hiten. Inte den mest dansvänliga eller lyssningsvänliga eller vad du nu vill kalla det. Men jag är ett fan av Robyn, Röyksopp och mörka technotoner. Därför föll mitt personliga val på None of Dem – hämtad från första kroppsdiskussionen. Alldeles makalöst tung basgång, väsande lyrics och ja bara en skön tung rytm genom hela låten.

Lämna en kommentar

Under Musique

Röyksopp – Forsaken Comboy

För övergedda är det många som känner sig just nu.

Lämna en kommentar

Under Hat, Musique

P3 Bar & Festa Med Killar PREMIÄR!

En bild från min gamla klubb Blackout. Med en flicka jag önskar vore med mig på Strand ikväll.

En bild från min gamla klubb Blackout. Med en flicka jag önskar vore med mig på Strand ikväll.

Jag har blivit hemskt dålig på att blogga. Lite sådär så jag skäms över det. Många har hört av sig och frågat hur det går med jobbet och varför jag inte skriver nåt om det. Och ja det borde jag ju. Men det här med heltidsarbete har tagit ett tag att anpassa sig till efter studier i förslappning…

Jag tänker inte lova att bättra mig, men hoppas på ett uppsving 🙂 Jag har det jättefint i alla fall. Haft recension om Going the distance, intervju med The Drums, Sissela Benn och Röyksopp. Nu är jag i planeringsstadiet för intervjuer med bland andra Blonde Redhead, Yelle och Kelis! Gå in på hemsidan så kan du lyssna i efterhand!

Nu tänker jag bara peppa inför ikväll. Jobbrelaterat är det också. Åh såklart. P3 BAR har kört ett tag nu, jag har ju bara varit med en gång, i Malmö på säsongsavslutningen i somras. Nu är det höstpremiär på Strand. Tjoho! Hanna kör traditionsenligt quiz först vid 19:30, sen dans med finfina Sara Martinsson från P3 Pop och hennes vänner som går under dj-benämningen Supermix. Kolla in Facebookeventet om du känner ett attendingsbehov.

Kortfattat. Var där 19:30. Man bildar lag om max fyra personer. Man ska helst vara hyfsat bevandrad inom populärkultur. För det är mest det och inget annat som quizet handlar om.

Sen inte glömma. Min vän Eric, a.k.a. Per Hammar kommer att spela ikväll också. Det är Festa Med Killar som har premiär på Marie Laveau igen. Så himla fint. Så det är Per Hammar och en annan fantastiskt dansant technodj vid namn Staffan Lindberg som kommer kötta sönder golvet. Massvis av techno och deephouse tippar jag på. Extremt fin Malmörepresent som jag inte heller vill missa!!! !

Alltså på tal om ingenting. Just nu sjunger en man supersuperhögt. Jag hör det genom taket. Det låter som han sjunger något av en schlagerdänga. Åh tänk om jag har en aspirerande schlagerstjärna på femte våningen? Sara Martinsson pratade lite oväntat om Andrés Esteches comeback idag. Han hade visst gjort Vänsterpartiets vallåt. Tänk om det e Andrés. Det e det nog. Ska gå upp och fråga vad han tänkt å rösta på nu tror jag.

Lämna en kommentar

Under Klubb, Musique

Seamhack med modevisning och annat gött imorgon!

Själv är jag bäst på att sy muffins...

Spenderat dagen på äkta tjejigt vis och tröstshoppat lite kläder. Nån form av förberedelse inför imorgon också kanske? Ska snart bege mig mot en mer dansant tillställning än mitt hem, men måste först en gång till nämna Seamhack där jag kommer spela imorn alltså.

@Nordstan. Från 11-17 är jag där och spelar skivor mellan varven. Kommer vara designers på plats som syr om kläder, bland andra Hanna af Ekström och folk från Ragtime är där så det kommer nog skapas en hel del tjusiga kreationer tippar jag.

Dessutom finns ett gäng symaskiner tillgängliga för dig om du vill piffa till ett par gamla schletna jeans eller liknande. Sen kommer det va lite workshops, och ja modevisningar förstås.

Gjorde en mix till igår som ska spelas på en av modevisningarna. Återigen får Lady Gaga inleda, denna gången med en mashup som gör den lite mer 80-talshittig. Vet inte vad det är med mig och Gaga just nu. Men vi håller ihop.

Modevisning á la Simian et Crystal Castles

A Plus D – Don’t you want my bad romance (Lady Gaga vs. Human League)
Simian mobile disco – Hotdog
Crystal castles – Crimewave (Crystal castles vs. HEALTH)
Röyksopp feat. Karin Dreijer – This must be it

1 kommentar

Under Musique, Sandra spelar skivor

Rakamonie a.k.a. Robyn

Hannah gav mig bästa, finaste tipset på musik denna sömniga fredag. Hade ingen aning om att världens bästa Robyn gett sig in i remixandet, men visst var det så. Under aliaset Rakamonie (ja just det samma namn som på EP:n hon släppte) släpper hon nu alltså remixar.

Först ut då. Ett smart val då det från början är en fantastisk låt hon väljer. Eller är det kanske rent av dumt på grund av att originalet är just så pass bra? Strunt samma. Hon har valt El Perro del Mars Change of heart, så lyssna själv nedan och se vad du tycker. Jag blir lycklig bara av samarbetet. Så inspirerande kvinnor, med så många skillz.

Jag tycker det är väldigt behagligt. Mjuk pop med små syntiga inslag. Anar lite Röyksoppvibbar i produktionen. Inte så konstigt om hon influerats efter deras samarbeten kanske =)

1 kommentar

Under Musique, Youtube

2009: årets tio mest sönderlyssnade album

Man talar inte om album på samma sätt längre. Jag har dock fortfarande ett ganska tydligt förhållande till dem. De flesta kommer till radion och man tar med sig något speciellt hem och lyssnar lite extra. Men de flesta köper inga längre och fascinationen som tidigare fanns kring att öppna en inplastad, limiterad utgåva är som bortblåst. Tyvärr! Känslan återfinns när man köper LP visserligen, men magin kring enkla CD-skivor finns i alla fall inte riktigt kvar.

Till saken nu. En personlig lista över de tio album jag lyssnat mest på i år. Jag tänker inte säga att det är de bästa. Jag har vare sig tillgångar eller tid att sätta mig in i det helt och fullt, men det här är det jag lyssnat allra mest på i alla fall 🙂 Skulle inte heller vilja påstå att det råder någon ordning i rankningen…

Wild beasts – Two dancers

Förtärs bäst: när som helst, var som helst, med vem som helst

Om jag måste välja, väljer jag Wild beasts. Var väldigt intressant. Lyssnade på dessa brittiska herrar på radion när albumet precis kommit. Jag hade haft dåligt med tid och bara lyssnat lite kort, framförallt på All the king’s men. Störde mig lite redan i inledningen. Oo ooo o o o o ooooo oooooooo oooo ooooo ooo . Watch me watch me! Åhh detta pubertala vrål. Jag hatade det.

Men så sa Christer att jävlar det där albumet var riktigt bra. Vi måste lyssna lite på det. Så hörde vi på några låtar till. Sen lyssnade jag några ggr extra. Sen skämdes jag och min musiksmak ögonen ur oss. Detta överväldigande, alldeles fantastiska popalbum med text, sång och riff som inget annat.

Sen har jag haft en av de roligaste stunderna någonsin till spår nummer två under uppsatsperioden för några veckor sen. Jag har aldrig skrattat/gråtit så mycket åt några enkla rader. Klockan må ha varit 02 och vi hade studerat intensivt sedan 07, men herregud. Hootin hootin and howlin.

First Aid Kit – Drunken trees

Förtärs bäst: när du vill känna dig inspirerad till att lyckas med vad som helst

Jag blir inspirerad. Inspirerad av de tonåriga hjärtskärande rösterna och enkla gitarrmelodierna. De kompletterar varandra perfekt och jag vill aldrig att låtarna ska ta slut. Kan inte annat än att se dessa tjejer gå hur hur långt som helst. Det är inte ett klockrent album, nej. Men det är en försmak av vad som komma skall. De kommer att komma med ett album som jag utser till årets bästa nån gång. Helt övertygad.

Empire of the sun – Walking on a dream

Förtärs bäst: när du tar det lugnt dagen efter

Detta är två märkliga och spännande herrar med lika intressanta alias: Luke Steele of The Sleepy Jackson and Nick Littlemore of Pnau.

Musik är ofta, väldigt ofta, skräckblandad förtjusning för mig. Jag kan gråta, lida och vrida mig i obehag – samtidigt som jag njuter och ryser av välbehag. Ja detta är förvirrande, men så e det. Så kände jag när jag hörde We are the people första gången. En av få låtar detta år jag ÄLSKADE från första lyssning.

Florence + the machine – Lungs

Förtärs bäst: när du behöver bli upplyft, peppad och inse att tjejer är bäst i världen

Om inledningsspåret till Fever ray är grymt, är detta lycka definierad. Du har blivit dumpad. Din dator har kraschat. Eller du har helt enkelt bara misslyckats fatalt. Körigt. Tråkigt. Men när det börjar gå lite bättre igen. Då lyssnar du på Dog days are over och inser att oj, allt är så himla bra nu. Det kan bara bli bättre. Girlpower på extremnivå.

Att Florence Leontine Mary Welch, denna lilla 86:a, kan sjunga så gripande är över mitt förstånd. Men jag bara tackar och bockar för att hon får mig att må bättre när jag är ledsen i ögat. Underbara You’ve got the love är också gjord som en grym grym cover av bandet nedan…

The xx – The xx

Förtärs bäst: när du kör genom en vintertäckt skog med helljuset på och värmedynan igång

Visst, jag önskar att fler låtar vore som Islands. Detta är inte ett klockrent album, men det har så grymt mycket potential. Den manliga och kvinnliga rösten möts i någon form av obeskrivbar samstämmighet som jag uppskattar. Lugnt och skönt, myspopigt romantiskt med elektroniska inslag.

Mumford & sons – Sigh no more

Förtärs bäst: på resande fot, förslagsvis ett tåg

Nej jag trodde inte att ett countryinspirerat album skulle platsa på denna lista, men detta var ett av de självklara valen. Jag har lyssnat så fruktansvärt mycket på detta när jag åkt till olika platser i Sverige, Tyskland och USA. Jag blir glad. Känner på riktigt för att ställa mig och dansa på logen till banjospelet. Känns faktiskt som en sjukt fin tanke? Mer logdans framöver.

Började med dansanta singeln Little lion man, slutade i eufori i Awake my soul. Från och med cirka 3:00 väcks min själ. Fo sure. När hans röst stiger uppåt 3:36 gör det ont ont.

Fever ray – Fever ray

Förtärs bäst: i bakgrunden. Sorry låter dissigt att kalla det bakgrundsmusik, men tycker den gör sig fantastiskt bra så.

Inledande If I had a heart är ett klockrent inledningsspår. Precis så mörkt, tungt och svårt som vi ville att ett soloprojekt från Karin Dreijer skullle vara. Sen kommer denna låt alltid, alltid kopplas till min fantastiska Arvikafestivalsupplevelse. Can’t take that laser away from me.

Karin blir bara mer och mer utav en självklar kvinnlig förebild för svensk musik, mode och konstnärlighet. Jag vill bara se och höra mer från denna kvinna framöver. Tydligen ska hon hooka med brorsan igen, ja det går också jättebra. Kör på.

Passion pit – Manners

Förtärs bäst: när du är glad och vill förbli så

Fint elektroniskt, indiepopigt. Nyskapande och skönt. Fem små amerikaner som sprider glädje i mitt hem och har gjort så under stora delar av det här året. De fyller inte min Hot Chipsaknad, men muntrar upp mig rätt rejält ändå.

Röyksopp – Junior

Förtärs bäst: Halva albumet när du behöver springa runt runt runt förslagsvis en pelare i galendans. Halva albumet när ditt hjärta är krossat men du känner för att må lite bättre.

Lustigt nog är detta ett album som få recensenter verkar uppskatta. Röyksopp är ju för helvete helt fantastiska. Det har de i och för sig alltid varit enligt mig. Det började med The girl and the robot som stackars Sanna fick lyssna till varje dag under en möjligen lite för lång period. Det kan ju tilläggas att om Robyn också släppt ett album detta år lär hon kvalat in automatiskt för tusan vilken röst. DN kallar henne för decenniets största, svenska artist, oh se där ja. Ingen surprise för mig.

Sen var det This must be it som lockade, och slutligen insåg jag att Röksopp forever var en av de vackraste låtarna jag hört. Som en s u c k e r för stråkar, genomled ju mitt hjärta detta första gången med svåra plågor. Sen lyssnade jag igen. Och igen och blev bara mer upprymd efter varje gång. Upptakten efter cirka 2:30 river i mig.

Phoenix – Wolfgang Amadeus Phoenix

Förtärs bäst: när du vill sjunga högt i duschen och pop-gung-dansa tillhörande.

Så glatt, dansant och poppigt som fransmännen i Phoenix är så himla bra på. Hade inga högre förhoppningar men blev väldigt glatt överraskad! Jag hoppar gärna runt och njuter av den simpla popen. Det behöver inte svårare än såhär. Eller?

1 kommentar

Under Kärlek, Listor, Musique

Robyn + Röyksopp = sant – igen

The girl and the robot kan vara min favorit-pop-låt från 2009 so far. Föreslår att den som misstror mig pratar med roomie-Sanna då hon kan intyga att den under en (nästan lite för lång) period spelades ett antal gånger per dag.

Då min och Emelies reportageserie kommer handla just om de fantastiska sociala medierna kanske jag redan nu bör sprida lite credd över en av dessa. Twitter är en trevlig uppfinning. Det var just där jag för drygt en timme sen kunde läsa vad Robyn skrev:

In the studio with Röyksopp. The flight in over Bergen was amazingly beautiful.

Så. Twitter och Robyn made my day. Åh vad fint å höra, ett samarbete igen. Det firar vi med att lyssna på The girl and the robot. En gång till. (Och några av de bästa mixarna/tolkningarna förstås 🙂 )

Lämna en kommentar

Under Musikvideo, Musique, Youtube

Ny musik v.41

Det var ganska tomt i inboxen denna vecka, men de låtar som fanns glänste med sin närvaro.

Nytt med följande:
v. 41 – Au revoir Simone – Another likely story
v. 41 – Brendan Benson – Garbage day
v. 41 – Kent – Töntarna
v. 41 – Fever ray – Seven
v. 41 – Maskinen feat. Marina Gasolina – Dansa med vapen
v. 41 – Röyksopp feat. Karin Dreijer – This must be it
v. 41 – Miike Snow – Black & Blue

Lyssna på Spotifylistan här!

Ganska många av låtarna har jag personligen halvt redan lyssnat sönder, men om du missat till exempel den nya Miike Snowsingeln eller Au revoir Simonelåten så lyssna lyssna! Denna veckan hade jag turen att hitta samtliga låtar på Spotify så kolla listan! Kan varken hylla eller sänka någon låt för jag gillar samtliga.

Karin Dreijer goes skeleton

Karin Dreijer goes skeleton

Kul med ny låt från Maskinen. Minns med varm nostalgi i hjärtat hur diskussionerna gick på Radio AF:s musikredaktion när vi stod lite i valet och kvalet mellan att lägga upp Alla som inte dansar…. Första livstecknet från de då väldigt anonyma killarna som väl lät lite som Afasi tänkte vi, eller? Beslöt i alla fall oss för att vi va tvugna att lägga upp denna extremt catchiga låt. Så visst blev det så – och jävlar vad rätt vi fick. Har alltid gillat pojkarna och samarbetet med miss Gasolina känns klockrent.

Sen går det inte att neka till att jag fortfarande har en speciellt relation till Kent och givetvis pirrar det lite extra när jag ser en ny singel från just dem… Säg vad du vill, det är väl minst sagt inte ansett så hippt att gilla Kent. Snarare sett som Guilty pleasuremusique för många, men skit samma. 747 och Utan dina andetag är bara några av mina gymnasie-kärleks-låtar som satt tydliga spår i mitt hjärta så jag fortsätter romantisera bandet för mig själv. Men – det är definitivt inte det bästa de gjort. Undrar om Isola någonsin kan trilla ner från toppen av min best-of-Kent, men den är i alla fall rätt bra. Och var inte rädda, speciellt nyskapande är det inte – visst hör vi att det e Kent. Men – återigen… fast omvänt – det är dock lite mer elektroniska inslag än vanligt och det gillar jag.

Annars är det en vecka i Karin Dreijers tecken. Vi spelar Seven som är fjärde singeln från albumet som fått väldans fin kritik. I kombination med hennes magnifika laserturné lite överallt har hon bara vuxit sig större i mina och många andras ögon antar jag. Hennes övermäktiga uppenbarelse får mig att bli lika nervös som imponerad. Inte blir det lättare när hon sjunger ihop med mina norske elskede gutter i Röyksopp heller. This must be it är helt fantastisk med ett driv genom hela låten som gör att jag måste lyssna om och om igen för att inte tappa känslan.

Veckans bästa videos andas miss Dreijer
Kolla in Karins purfärska video till Seven här! Beskrivning: Ladugårdens ålderdom möter den glamourösa elektronikan.

Kolla in videon till This must be it nedan. Beskrivning: stenåldern goes husvagn.

Lämna en kommentar

Under Musique, Nytt på radion, Spotifylistor

I don’t know what more to ask for?

anthony

anthony

What else is there than music? Jag kunde inte haft en bättre fredag och tänker bara i lyriska klyschor. Inte bara de fantastiska konserterna som får mig blödig såhär på morgonen dagen efter… Jag väger även in det vackra vädret, alla stiliga människorna överallt, de extremt hjälpsamma funktionärerna och de två pärlor jag intervjuade igår.
robyn

robyn

Best of the best:

Bon Iver – Lump Sum – Inledde dagen med Bon Iver. Fint såklart. Stod möjligen lite för off för att uppnå den känsla jag var ute efter men kände mig ändå tillfredsställd efter att få höra hans ljuva stämma till Lump sum.

Band of Horses – Ode to lrc – levererar som vanligt. Fan vad jag älskar det där bandet. Det var lycka med solen i ögonen och käkont efter den osynliga galge som tycktes fylla min mun under konserten. Har du inte upptäckt deras storhet så se till att göra det genast. Visst, ytterligare ett indie-pop-rock-something-band från Seattle säger du. Jovisst det är sant säger jag. Men. Lyssna på debuten Everything all the time eller senaste, Cease to begin. Det kommer räcka. Skulle nog vilja gå så långt att båda albumen ligger bland mina all-time-favourites.

Robyn – Keep this fire burning – Hon kom ut på scenen i adidasdräkt, rosa keps och skyhöga platåskor. Galant och inspirerande som vanligt det vill säga. Personligen slog konserten inte Roskilde förra året, men hon är alltid magnifik att se. Gästinhoppen var i en klass för sig. Kleerup satt vid trummorna och senare kom Mapei, Lykke Li, Röyksopp och ja hör och häpna, ingen annan än Dr Alban. Men trots att 90-talsikonen är ett pepp utan dess like, så ådrog jag mig den högsta formen av gåshud när Lykke Li och Robyn tillsammans tågade in på scenen i burka, och sjöng gamla Queenfavoriten I want to break free. Vackert, politiskt och inspirerande, arrangerat på ett så enkelt sätt.

Anthony & the Johnsons – Cripple and the starfish – det var ju inget snack om att Anthony skulle bli strålande. Det var han. Och han log som en sol hela tiden. Efter att ha spelat min favoritlåt kände jag nästan att jag kunde dö lycklig.

Royksopp – What Else is there – jag ångrar inte att prioriterade Röyksopp framför Glsvegas. Det var ganska väntat. Blev givetvis inte besviken. Var ett grymt drag i tältet. Varje gång jag sett Röyksopp slås jag av hur många hits de hunnit med på bara några år. Melody A.M. släpptes 2001 och sen dess har norrmännen gjort ett gäng fantastiska danslåtar. Jag räknar med dem en lång tid framöver!

Jag träffade Svein Berge, den ena halvan av Röyksopp, strax efter deras gästspel på Robyns konsert. Väldigt skön, avslappnad kille som jag kunde pratat elektronisk dansmusik med i timmar, men då tiden som så ofta, var knapp så fick främsta fokus ligga på att prata om senaste släppet Junior samt kommande skivan Senior. Har hört att nya skivan kommer vara något mörkare och mer inåtvänd. När han själv fick definiera den kallade han den för: ”Juniors sinte onkel”. (Läs förbannade farbror). Så fort jag klippt intervjun lägger jag upp den här så kan du höra mer vad vi pratade om.

Sedan sprang jag vidare för att prata med Caroline i Glasvegas. Vilken kvinna. Så varm och lätt att prata med. Jag är inget stort Glasvegasfan men efter en stund ihop med henne blev jag motiverad att lyssna mer i alla fall. Vi pratade om allt från tiden innan Glasvegas då hon jobbade i en vintage clothingstore och la mest tid på att supa med grabbarna till hur det faktiskt är att vara enda tjejen i ett band. Intervjun kommer också upp här inom kort.

Fever ray – If I had a heart – Karin inledde precis som på Arvika med första singeln. Kan inte bli mer rätt när lasrarna slås på. Kärlek är det.

Kära Emelie gillar Erol

Kära Emelie gillar Erol

Erol Alkan

Erol Alkan

Erol Alkan – Solid Groove – This is sick – var otroligt kul att dansa till Erol. DJ:n som anses ha skapat mashupen. Jag har inte tillräckligt med belägg för att stå för detta så jag ska kolla upp det ock återkomma. Men varit med länge i electroscenen har han, och han gav ett riktigt bra set. När underbara ”This is sick” spelades skrek jag likt en tonårsflicka som får syn på Måns Zelmerlöw.

Men nu är det en ny dag. Frågan är ju nu då hur man ska avsluta. Här är allt jag vill se… får väl se hur mycket som hinns med. Vampire Weekend, Dead prez, Nas, Basement Jaxx, Lily Allen, All out dubstep,First aid kit, Max Peezay, Final Fantasy och Ladyhawke… Blir tufft.

Det klurigaste blir valet hur man ska avsluta kvällen. Ska det bli dansdansdans på Världskultur en natt till med Max Peezay, eller ska man köra på soft och tårfylld skönsång i Annedalskyrkan med First Aid kit och Final Fantasy? To be continued.

The world is such a wonderful place. THE WORLD IS SUCH A WONDERFUL PLACE. The world is such a wonderful plaaace. La di da. La da di da da. La di da. La da di da da.

2 kommentarer

Under Intervjuer, Musique