Etikettarkiv: stråkar

Vinn biljetter till Göteborg string theory på lördag!

Nu ska jag samtala med Band of horses runt 19-snåret på lördag. Men om jag inte gjort detta hade jag med största sannolikhet befunnit mig på Göteborgs konserthus. En plats jag tyvärr väldigt sällan befinner mig på, men gärna skulle besöka oftare.

Göteborg string theory anordnas denna gång med, ja givetvis stråkorkestern då, men i samförstånd med artister som El Perro del Mar, Pacific!, Anna von Hausswolff och José Gonzales (som jag btw tycks springa på ute på krogen varje gång jag lämnar hemmet, uppenbarligen gillar vi samma klubbar…).

Sitter i detta nu och lyssnar på promoskivan. Jag är ju en sucker för stråkar. Vill du få mig att gråta sätter du ihop nån form av arr ihop med en stråkkvartett (tips inför kommande män som vill fria till mig och sånt).

Men åhh vad mäktigt det här låter, arrangemangen är verkligen lysande. Warren Suicide – Fuck off happy blir en tre minuter lång stråkmassaker i dess bästa bemärkelse…

Känner du att det vore hemskt trevligt att gå på denna tillställning gratis ska du gå in på K103:s hemsida där du kan vinna två biljetter. Dragning på fredag så hurry hurry!

Jag blir så lycklig av såna här samarbeten. Sammankomster av musik ihop med andra konstformer eller bara oväntade musikaliska samarbeten. Vill bara ha mer. Gå in på Kning disks soundcloud så kan du lyssna på fem av låtarna från skivan där!

Här har du Hajens bidrag. Vilken flicka. Vilken röst.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Konsert, Musique, Tävling

2010: Ny musik v.8

Denna vecka blåser rök och snortar koks, dansandes i den vackra, gröna naturen.

Nytt med följande:
Låtar/Singlar:
Efterklang – Modern drift
Far & Son – Ciggdansen
Holly Miranda – Forest green, oh forest green
Monostrip – Like a drug

Lyssna på Spotifylistan här!

Stjärna i kanten

Efterklang
Jag har kanske som bekant inget alls emot postrock. Efterklang är med bland mina favoriter som inte är av den instrumentala karaktären. Nya singeln Modern drift är inledningsspåret på nya skivan Magic Chairs.

Typiskt inledningsspår jag lätt fastnar för. En stark dramaturgisk uppbyggnad som ger hopp om vad som komma skall med skönsång och stråkar. Åhh dessa stråkar, stråkar, stråkar i kombination med de elektroniska utsvävningarna. Lika fint som alltid Efterklang. Lövely.

Far & Son
Duon består av fadern Simon och sonen Frej. Insåg precis hur busy mr Larsson måste va som även definieras som medlem i såväl Slagsmålsklubben, Maskinen och i soloprojektet Offerprästers orkester… buzy

OM ni läst min blogg innan vet ni att jag har en förkärlek för det mesta Maskinen har för sig, och jag hyllar med glädje Slagsmålsklubbens peppande tv-spelselectro. Jag vet dock inte vart jag ska ställa mig här.

Simon Gärdenfors är ju annars mest känd som serietecknare via Galago och för mig är det fortfarande svårt att se han som rappare… Jag vet inte vad jag tycker om kommerssången Ciggdansen. Är det bra/löjligt/irriterande/tjatigt/fyndigt?

Om man bortser från detta. Det lär bli en hit. Behöver jag nog inte fundera över.

Jag föredrar dock denna. Rett catchy syns jeg.

Lämna en kommentar

Under Musikvideo, Musique, Nytt på radion, Spotifylistor

2009: årets tio mest sönderlyssnade album

Man talar inte om album på samma sätt längre. Jag har dock fortfarande ett ganska tydligt förhållande till dem. De flesta kommer till radion och man tar med sig något speciellt hem och lyssnar lite extra. Men de flesta köper inga längre och fascinationen som tidigare fanns kring att öppna en inplastad, limiterad utgåva är som bortblåst. Tyvärr! Känslan återfinns när man köper LP visserligen, men magin kring enkla CD-skivor finns i alla fall inte riktigt kvar.

Till saken nu. En personlig lista över de tio album jag lyssnat mest på i år. Jag tänker inte säga att det är de bästa. Jag har vare sig tillgångar eller tid att sätta mig in i det helt och fullt, men det här är det jag lyssnat allra mest på i alla fall 🙂 Skulle inte heller vilja påstå att det råder någon ordning i rankningen…

Wild beasts – Two dancers

Förtärs bäst: när som helst, var som helst, med vem som helst

Om jag måste välja, väljer jag Wild beasts. Var väldigt intressant. Lyssnade på dessa brittiska herrar på radion när albumet precis kommit. Jag hade haft dåligt med tid och bara lyssnat lite kort, framförallt på All the king’s men. Störde mig lite redan i inledningen. Oo ooo o o o o ooooo oooooooo oooo ooooo ooo . Watch me watch me! Åhh detta pubertala vrål. Jag hatade det.

Men så sa Christer att jävlar det där albumet var riktigt bra. Vi måste lyssna lite på det. Så hörde vi på några låtar till. Sen lyssnade jag några ggr extra. Sen skämdes jag och min musiksmak ögonen ur oss. Detta överväldigande, alldeles fantastiska popalbum med text, sång och riff som inget annat.

Sen har jag haft en av de roligaste stunderna någonsin till spår nummer två under uppsatsperioden för några veckor sen. Jag har aldrig skrattat/gråtit så mycket åt några enkla rader. Klockan må ha varit 02 och vi hade studerat intensivt sedan 07, men herregud. Hootin hootin and howlin.

First Aid Kit – Drunken trees

Förtärs bäst: när du vill känna dig inspirerad till att lyckas med vad som helst

Jag blir inspirerad. Inspirerad av de tonåriga hjärtskärande rösterna och enkla gitarrmelodierna. De kompletterar varandra perfekt och jag vill aldrig att låtarna ska ta slut. Kan inte annat än att se dessa tjejer gå hur hur långt som helst. Det är inte ett klockrent album, nej. Men det är en försmak av vad som komma skall. De kommer att komma med ett album som jag utser till årets bästa nån gång. Helt övertygad.

Empire of the sun – Walking on a dream

Förtärs bäst: när du tar det lugnt dagen efter

Detta är två märkliga och spännande herrar med lika intressanta alias: Luke Steele of The Sleepy Jackson and Nick Littlemore of Pnau.

Musik är ofta, väldigt ofta, skräckblandad förtjusning för mig. Jag kan gråta, lida och vrida mig i obehag – samtidigt som jag njuter och ryser av välbehag. Ja detta är förvirrande, men så e det. Så kände jag när jag hörde We are the people första gången. En av få låtar detta år jag ÄLSKADE från första lyssning.

Florence + the machine – Lungs

Förtärs bäst: när du behöver bli upplyft, peppad och inse att tjejer är bäst i världen

Om inledningsspåret till Fever ray är grymt, är detta lycka definierad. Du har blivit dumpad. Din dator har kraschat. Eller du har helt enkelt bara misslyckats fatalt. Körigt. Tråkigt. Men när det börjar gå lite bättre igen. Då lyssnar du på Dog days are over och inser att oj, allt är så himla bra nu. Det kan bara bli bättre. Girlpower på extremnivå.

Att Florence Leontine Mary Welch, denna lilla 86:a, kan sjunga så gripande är över mitt förstånd. Men jag bara tackar och bockar för att hon får mig att må bättre när jag är ledsen i ögat. Underbara You’ve got the love är också gjord som en grym grym cover av bandet nedan…

The xx – The xx

Förtärs bäst: när du kör genom en vintertäckt skog med helljuset på och värmedynan igång

Visst, jag önskar att fler låtar vore som Islands. Detta är inte ett klockrent album, men det har så grymt mycket potential. Den manliga och kvinnliga rösten möts i någon form av obeskrivbar samstämmighet som jag uppskattar. Lugnt och skönt, myspopigt romantiskt med elektroniska inslag.

Mumford & sons – Sigh no more

Förtärs bäst: på resande fot, förslagsvis ett tåg

Nej jag trodde inte att ett countryinspirerat album skulle platsa på denna lista, men detta var ett av de självklara valen. Jag har lyssnat så fruktansvärt mycket på detta när jag åkt till olika platser i Sverige, Tyskland och USA. Jag blir glad. Känner på riktigt för att ställa mig och dansa på logen till banjospelet. Känns faktiskt som en sjukt fin tanke? Mer logdans framöver.

Började med dansanta singeln Little lion man, slutade i eufori i Awake my soul. Från och med cirka 3:00 väcks min själ. Fo sure. När hans röst stiger uppåt 3:36 gör det ont ont.

Fever ray – Fever ray

Förtärs bäst: i bakgrunden. Sorry låter dissigt att kalla det bakgrundsmusik, men tycker den gör sig fantastiskt bra så.

Inledande If I had a heart är ett klockrent inledningsspår. Precis så mörkt, tungt och svårt som vi ville att ett soloprojekt från Karin Dreijer skullle vara. Sen kommer denna låt alltid, alltid kopplas till min fantastiska Arvikafestivalsupplevelse. Can’t take that laser away from me.

Karin blir bara mer och mer utav en självklar kvinnlig förebild för svensk musik, mode och konstnärlighet. Jag vill bara se och höra mer från denna kvinna framöver. Tydligen ska hon hooka med brorsan igen, ja det går också jättebra. Kör på.

Passion pit – Manners

Förtärs bäst: när du är glad och vill förbli så

Fint elektroniskt, indiepopigt. Nyskapande och skönt. Fem små amerikaner som sprider glädje i mitt hem och har gjort så under stora delar av det här året. De fyller inte min Hot Chipsaknad, men muntrar upp mig rätt rejält ändå.

Röyksopp – Junior

Förtärs bäst: Halva albumet när du behöver springa runt runt runt förslagsvis en pelare i galendans. Halva albumet när ditt hjärta är krossat men du känner för att må lite bättre.

Lustigt nog är detta ett album som få recensenter verkar uppskatta. Röyksopp är ju för helvete helt fantastiska. Det har de i och för sig alltid varit enligt mig. Det började med The girl and the robot som stackars Sanna fick lyssna till varje dag under en möjligen lite för lång period. Det kan ju tilläggas att om Robyn också släppt ett album detta år lär hon kvalat in automatiskt för tusan vilken röst. DN kallar henne för decenniets största, svenska artist, oh se där ja. Ingen surprise för mig.

Sen var det This must be it som lockade, och slutligen insåg jag att Röksopp forever var en av de vackraste låtarna jag hört. Som en s u c k e r för stråkar, genomled ju mitt hjärta detta första gången med svåra plågor. Sen lyssnade jag igen. Och igen och blev bara mer upprymd efter varje gång. Upptakten efter cirka 2:30 river i mig.

Phoenix – Wolfgang Amadeus Phoenix

Förtärs bäst: när du vill sjunga högt i duschen och pop-gung-dansa tillhörande.

Så glatt, dansant och poppigt som fransmännen i Phoenix är så himla bra på. Hade inga högre förhoppningar men blev väldigt glatt överraskad! Jag hoppar gärna runt och njuter av den simpla popen. Det behöver inte svårare än såhär. Eller?

1 kommentar

Under Kärlek, Listor, Musique